Hur var det att ta del av alla skribenters berättelser?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Otroligt starkt, som att jag fick tillträde till ett hemligt rum i deras innersta. Det är en ynnest att alla tog uppdraget så seriöst, att de delade med sig så generöst. Tårarna har runnit när jag läst, samtidigt som jag log med hela hjärtat.
I din text skriver du att din mamma inte såg dig, utan bilden hon hade av dig. Hur gör man för att inte bara göra motsatsen till de fel ens föräldrar gjort?
– Jag tror att förutsättningen för att hålla rätt balans är att man inte avfärdar det man varit med om och säger ”så kommer jag aldrig att bli”. Man måste bearbeta sina erfarenheter, lära sig hantera sina egna brister, acceptera att de är en del av mig. Om man inte arbetar med det och sopar erfarenheten under mattan är det lätt att autopiloten går på och så tar man till de verktyg någon annan använt mot en.
Om du skulle koncentrera din livserfarenhet till ett råd till dina efterkommande – vad skulle det vara?
– Vi pratar för sällan om det som är skevt, naggat i kanterna. Man måste våga prata om allt, ta råd av andra, visa sig sårbar och ödmjuk inför andras erfarenheter. Men det är också viktigt – vilket låter paradoxalt – att inte bry sig så mycket om andra, att inte jämföra sig och tycka att man borde vara smalare, snyggare, mer vältränad. Ingen ska få diktera din sanning. Vår omgivning dömer ofta oss kvinnor så hårt så vi vågar inte alltid göra fel och utvecklas och tar därför inte så stora steg som vi skulle kunna. Man måste våga fucka upp, inse det och ta nya tag i morgon.