16 år gammal bestämde han sig för att gå till sjöss och lämnade Örebro för Göteborg. Han bosatte sig i Kvillestan och började som befälslärling hos rederiet Broströms.
– Det var en vanlig företeelse på den tiden att man gick ut för att se världen. Jetflygen hade ju inte kommit igång då och det var inte många som hade varit i USA, Japan, Buenos Aires...
Besökt 98 olika länder
Sjömännen och hamnarbetarna i Görans kvarter hade lite roligt åt örebroaren som skulle gå på sjön, men det blev ett helt yrkesliv och 98 besökta länder senare bor han ännu kvar. Som längst var han ute 14 månader i sträck.
– Jag tyckte att det gick bra. Det var en helt annan sammanhållning. Vi var många på varje båt och som mest var vi 15 nationaliteter – och det fanns ingen rasism eller något sådant, inte ett dugg.
Bland de 47 båtar han mönstrade på under sitt yrkesliv ingick bland annat Broströms Svenska Amerika Linien, som Sjöfartsmuseet nu har utställning om. Görans egna dagböcker finns sparade i register för framtiden.
Han kom också till avlägsna Pitcairn Islands och till dåtidens alla drömresemål i Sydamerika, Sydafrika och till Fjärran Östern.
– Alla sjömän ville till Japan. Det var flickorna som drog. Jag hade ihop det med en tjej där, säger Göran som började studera japanska.
Fast relationen höll inte i längden.
– Hon ville komma till mig i Sverige. Jag hade inte ekonomin till det.
Kärleken fann han till slut i stället på Orust och efter giftermål 1971 blev det också två barn. Visst var det annorlunda förr i tiden och det fanns de som saknade hämningar, men historierna om sjömännens många kärlekshistorier skyller han till viss del Evert Taube för.
– Han är en stor orsak till att man talar om en flicka i varje hamn, säger Göran.
Två månader ombord och två hemma
Sedan han fick barn sökte han sig till Svenska Orient Linien och växlade mellan två månader ombord och två månader hemma.
– Vi gick mycket till Israel och jag tyckte om det. Man fick vänner och på sabbaten hade sjömanskyrkan utflykter, minns Göran som lärde känna landet.
Fast liksom det beundrade USA förändrades bilden efterhand för Göran som bland annat var i Israel under Yom Kippur-kriget.
– I dag har de en jädra attityd i Israel. Och att de sköt sönder Beirut... Jag kommer ihåg första gången jag kom till Beirut – vad fint det var! Sådana shower de hade på kasinona där!
Historierna att berätta för barnbarnen är många. Helst vill de höra sjörövarhistorien om när han 1990 var överstyrman på ett fartyg som överfölls utanför Rio de Janeiro.
– Det kom en gubbe och satte en pistol mot mitt huvud och sa ”money friend”. Då var jag chockad. Sedan fick vi alla sitta bakbundna med munkavle i kaptens hytt medan de gick från hytt till hytt och tog värdesaker. Fast jag hade inte så mycket att ta, lite pengar och en radio. Det är för övrigt där de ska ha seglingar under OS, säger Göran om Guanabarabukten.
”Väldigt utlämnad åt sig själv”
Åren till havs har också innefattat annan dramatik och tragedi. Som den gången när andre styrman inte gick att väcka och Göran och båtens andra svensk fick hjälpas åt att få iland den döda kroppen. Eller när en kollega blev allvarligt sjuk under 30-dagarsseglatsen mellan Virginia och Sydafrika. Liksom våldsamma stormar i bland annat Nordatlanten.
– Man är väldigt utlämnad åt sig själv så man är livrädd för maskinrumsbränder och sjukdomar.
Fast livet till sjöss var en älskad livsstil. Även om också den förändrades efterhand.
– Stämningen blev annorlunda när avlösningssystemen kom på 70-talet. Folk var så kort tid på båten, förr var man på en och samma båt och det var samma killar som kom tillbaka. Man kunde heller inte kommunicera via Facebook och så utan satt och väntade på brev. Vi spelade kort, såg på film två gånger i veckan och man hade längre tid i hamnarna så man kunde gå i land. Det var ett helt annat liv. Fast jag har alltid tyckt om mitt jobb och det jag gör.
På sitt sätt fortsätter sjömanslivet fast på land. Han lever tillsammans med sin fru i Ellös, men Göran spenderar också en hel del tid i stan med sina vänner och med föreningar såsom Sjöpensionärernas klubb. Barnen är vuxna och Göran behöver ha egentid ibland.
– Min fru har varit väldigt förstående. Med ett sådant äktenskap så måste det vara en självständig kvinna. Och jag har henne att tacka för att jag har så välartade barn.
