Jag har tjuvlyssnat på låten Ta av dig från hennes nya skiva Naturkraft hela vägen från Stockholms central. Det är en skildring av lesbisk sex som inte låter som något jag hört förut. Jag berättar att den gjorde mig generad, men att jag gillade det. Jag är den första som frågar henne om den låten, berättar hon. Trots att hon gjort 42 intervjuer den här pressveckan.

– Det är så nytt, så annorlunda, så det skrämmer nog många.

Killar fattar ju inte ens vad lesbisk kärlek handlar om.

– Män är inte intresserade av kvinnlig sexualitet om den inte är för dem. Men jag tänker mig att en man kan lyssna på den och kanske inte relatera 100 procent, men någonstans känna att shit, det här är en fett sexig låt.

Okej, nu har samhället accepterat att det finns lesbiska, par får gifta sig, skaffa barn. Kan vi prata om det riktiga, vad det handlar om i grund och botten. Begär. Sex. Inte bara ett politiskt statement.

– Exakt. Det var det jag ville utveckla i Jag dör för dig. Att jag har begär, precis som snubbar.

Hon pratar långsamt, artikulerat, med rullande r. Det låter som en långsam rap.

Du har hyllat Ayn Rand i intervjuer, men du är vänster.

– Jag hyllar inte Ayn Rands ideologi. Den är vriden. Men jag har alltid plockat det jag tycker är fett utifrån allting. Just i boken Urkällan gillade jag arkitekten som byggde hus för sin egen skull, inte för samhället. Han har en inneboende kraft, fast samhället trycker ner honom.

– Det var så många som blev besvikna över att jag tyckte om den boken. Men människor är komplexa. Vi kvinnor måste hela tiden vara förebilder, säga rätt saker. Det sätts såna orimliga krav på oss.

Sedan de både debuterade i offentligheten för något år sedan – med nya skivor, men också nykära och poserande på QX omslag – har Silvana Imam och sambon, artisten Beatrice Eli, fått stort inflytande i samhället, men också i populärkulturen.

Jag har sett citat från Beas låtar kladdade på en gymnasietoa, och referenser till er i flera nya serieböcker. Hur känns det?

– Det känns så fett. Jag hade ingen att se upp till när jag var liten på samma sätt. Hade du det?

Jag vet inte, typ Fucking Åmål?

– Beatrice har snackat mycket om den också, att den påverkade. Men jag gick i blatteskola, det var inte samma sak.

Hon tillägger att hon redan sagt det i ”tusen intervjuer”, men att det hade varit en enorm upplevelse om hon hade se någon som sig själv när hon var liten.

– Visst, hela samhället har ändrats. Men jag vill verkligen vara den första och sista artisten som man frågar om sexualitet utifrån perspektivet ”men berätta hur det är”.

Hon berättar att det är något hon tröttnade på under uppståndelsen i somras: hela tiden ställdes det samma sorts frågor i intervjuer. Nivån blev ytlig. Det var i samband med det som hon upplevde ”en crash”.

Hon berättar att allt gick väldigt snabbt, och att hon inte fick chansen att landa i kändisskapet. Hon gick in i ett nytt förhållande och släppte skiva, samtidigt. Hon och Beatrice Eli klumpades nästan ihop till en artist, upplever hon.

Hur känns det i efterhand?

Silvana Imam tänker efter länge.

– Vi skulle gjort på ett annat sätt. Vi var nykära, allt kändes lätt.  

Blev det onödig stress för relationen?

Hon tvekar:

– Vi skulle gjort på ett annat sätt.

Hon tänker lite till.

– Men samtidigt, om man är 15 och ser två artister som man kan relatera till, och de är ihop. Om vi hjälpte någon kanske det var värt det ändå. Det kanske inte var bäst för en själv, men för någon annan.

Jag vet inte hur många tjejer jag träffat, även straighta, som verkar vara tända på dig.

– Jag tror många ser mig som en kille. Som ”mannen i förhållandet”. Om de ser mig som en man blir det enklare, begäret blir enklare att handskas med. Det är ju också lite kvinnohat.

– Jag märker ju skillnaden hur det är för mig och hur det är för Beatrice. Vår värld är så skev. Jag är ju en liten mjukis.

Silvana Imam frågar om jag minns när jag intervjuade henne för tre år sedan. Då gjorde hon sitt första släpp, Rekviem. Vi var bekanta, träffades på Kungliga biblioteket och kom överens om att jag borde skriva om hennes släpp i min blogg. På frågan om framtiden svarade hon då: ”Inom tre år har alla mina kompisar tagit över och ägt ut alla”. Jag läser upp citatet och hon blir uppspelt.

– Va, shit! Men sluta. Det här är för känsligt. Det här är för bra. Behöver du veta något om din framtid, jag kan sia, jag kan blessa dig!

Vi skrattar. Hon tystnar.

– Alltså WHAT. Vad sjukt.

Har det snabba kändisskapet påverkat vänskapsrelationerna? Hon har alltid hållit sig ganska mycket för sig själv, berättar hon. De närmaste vännerna har hängt med, men förra året upplevde hon att hon varken var en bra vän, flickvän eller dotter.

– Jag blev inte utbränd, det gick aldrig så långt. Men jag kände att jag inte orkade, bara jobbade och fick aldrig vila. Jag var uppe i varv hela tiden.

I dag tackar hon sitt management som stöttade henne att stänga av allt. Att ta en dag i taget.

– Istället umgicks jag med min familj, spelade basket, gick in i studion.

– Jag är fortfarande försiktig. Jag kan se varningssignaler. Jag mår mycket bättre av att inte vara uppkopplad hela tiden.

När hon började jobba med Babak sa hon att hon ville satsa på USA. Inom ett år hade hon blivit intervjuad av den kända hiphopjournalisten Sway i amerikansk radio och gjort en låt med raplegenden Pusha T genom skivbolaget Refune, där Swedish House Mafia-stjärnan Sebastian Ingrosso håller i trådarna. Några dagar efter vårt samtal ska hon åka till Texas och spela på festivalen South by Southwest. Ändå är planen inte att rappa på engelska, eftersom hon inte känner att hon behärskar språket tillräckligt bra.

– Jag har så stor respekt för textförfattare, och rap, att jag vill att det ska vara perfekt.

Vad är då planen framöver?

Silvana Imam ler hemlighetsfullt, och säger lite vagt att hon vill ”utvidga sitt konstnärskap”. Mer vill hon inte avslöja. Bara:

– Jag är intresserad av lite andra saker också.