För att freda kulturlivet har det i flera stora städer i Europa inrättats så kallade kulturljudzoner. I nuläget finns sådana i flera europeiska städer, som exempelvis Berlin, Bryssel och Nantes.

Nyligen blev det klart att Malmö blir först i Sverige med ett liknande projekt, vilket Sydsvenskan var först med att rapportera om. Där har man klubbat igenom att en kulturljudzon ska inrättas i Sofielunds industriområde längs Norra Grängesbergsgatan.

”En säkrare framtid”

Rockklubben Plan B, som huserar i området, mottog det politiska beslutet med jubel. Nu kan klubben få mer än ett tillfälligt bygglov och slipper också riskera klagomål från boende i området.

– Det är fantastiskt. För oss betyder det en säkrare framtid och att våra expansionsdrömmar kan ha en chans att bli verklighet då investeringar på gatan nu känns lite säkrare, säger klubbens grundare Carlo Emme till Sydsvenskan.

Han fortsätter:

– För Norra Gränges kommer det att innebära fler möjligheter att skapa kultur och göra det till en ännu mer spännande plats för konserter och fest.

Kultur vs bostäder

Beslutet togs visserligen med politisk enighet, men är inte helt okontroversiellt. Projektet med en kulturljudzon klubbades i samband med att politikerna tog beslutet om ett nytt planprogram för området. I detta nya planprogram finns inga bostäder med. De omkring 1 000 nya bostäder som det under en längre tid har funnits planer på att bygga i området blir alltså inte av. Kulturen vann över bostadsbyggandet. I planprogrammet står istället att målet är att göra verksamhetsområdet till ”Malmös mest betydelsefulla och dynamiska kultur-, fritids- och näringslivscentrum 2040.”

Kulturljudzonen beskrivs som ett sätt att nå målet. DbA är en måttenhet för ljud och buller (som anger att man har använt ett filter som efterliknar hörselns känslighet). Att ett område definieras som en kulturljudzon innebär att kulturverksamheter har rätt att låta 85 dbA. Att jämföra med en storstadsgata som brukar beräknas låta 75 dBA och ett diskotek cirka 105 dbA.

Det innebär dock inte att det blir helt fritt att sprida oljud: kulturverksamheter måste fortfarande hålla sig under lagstadgade bullergränser. Planeras aktiviteter som exempelvis festivaler krävs även i framtiden tillstånd. Men eftersom inga bostäder bör etableras innanför zonens gränser innebär etableringen av zonen en minimerad risk för grannbråk.

Klubbdöd i Stockholm

I Stockholm har flera kulturverksamheter tvingats stänga eller flytta på sig efter att grannar klagat över överskridna ljudvolymer, vilket har skapat protester i sociala medier. I september 2019 klistrade artisten Josefine ”Little Jinder” Jinder färggranna lappar på dörrar till diverse bostadshus på Södermalm i centrala Stockholm. På lapparna stod det ”Kära grannar” varpå Little Jinder vädjade till de boende om att förlåta hennes konsert på utomhusscenen Mosebacketerrassen.

Lapp-jippot var både klok reklam för konserten och en attack mot den så kallade klubbdöden som spreds i staden. Under en kort period hade flera musikscener och nattklubbar fått stänga eller hotas av stängning – bland annat efter klagomål från grannar. Anrika konsertlokalen Kägelbanan var ett exempel där klagomål uppgavs vara grund till beslutet. Gayhaken King Kong och Bitter Pills i samma stadsdel har också tvingats slå igen, delvis på grund av klagande grannar. Även klubben Snottys på Södermalm och utestället Trädgårdens verksamheter har hotats efter klagomål. Utanför innerstadens murar är kulturhuset Cyklopen i Högdalen ännu ett exempel i raden där man tvingats begränsa verksamheten efter att missnöjda grannar höjt sina röster.

Kollar på Berlin och London

I Stockholm finns ännu inget som liknar kulturzoner på dagordningen. Men Jonas Noddebo, centerpartist och stadens kulturborgarråd, ser positivt på Malmös initiativ.

– Jättekul att Malmö tar upp kampen med Stockholm i frågan om en politik för klubbar och nattliv. Den här typen av frågor har jag drivit länge. Jag ser det som en spännande åtgärd. Vi ska absolut kika på det.

Han tycker dock inte att nattklubbar och kulturverksamheters intressen behöver stå i vägen för nybyggnation av bostäder.

– Alla vet att Stockholm är i behov av väldigt mycket bostäder. Jag vill därför inte ställa dessa två behov mot varandra. Vi måste kunna hitta en balans.

Jonas Naddebo berättar att man i Stockholms har satsat på att ta fram två redskap för att stärka kulturlivets ställning i staden och hitta denna balans: en nattklubbstrategi, som han kallar unik i sitt slag, och en så kallad bullervägledning, som redan finns på plats för att ge handfasta checklistor att utgå ifrån för arrangörer.

– Vi har kollat på Berlin och London och låtit oss inspireras. Pandemin har visat hur tråkigt det är när en stad tystnar. Alla sätt som vi kan hitta framåt i den här intressekonflikten är bra. Både ett vibrerande nattliv och en dräglig för de boende. För självklart kan det skapas konflikter här.

I länder som Storbritannien och Nederländerna finns lagstiftning som gör det omöjligt för nyinflyttade i ett område att klaga på redan etablerad verksamhet i lokalerna. Är det något ni kikar på?

–Jag vill vända på alla stenar. Självklart kan det bli aktuellt med en lagstiftning. Men som kommunpolitiker måste jag börja jobba mer lokalt.

Tycker du generellt att grannar har för mycket att säga till om?

– Jag är väldigt glad för att det skapats opinion för att staden ska få leva och låta. Den linjen har jag drivit i flera år. Men vi måste också ha bra bostäder som folk vill leva och bo i. Att vi hade tio punkter i budgeten som rörde livescenerna och nattscenerna säger något om att det händer saker. Nu är frågan inne i systemet.

Jonas Naddebo betonar att de politiska verktygen som tas fram inte kommer vara några garanter för att skydda enskilda kulturutövare mot grannars klagomål i framtiden.

– Men vi har aldrig haft en strategi för nattklubbarna och livescenerna i Stockholm förut. Med dem på plats kommer tyngdpunkten i diskussionen förändras och kulturutövarnas perspektiv stärkas. Det har de redan gjort förresten.