BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Den ena bilden är den av staden som en grandios modernitet, medan den andra vill göra Malmö till en sorts Chicago, med ett läge som gränsar till krigszon. Det är två motsägelsefulla bilder, där ingen av dem är riktigt sann utan där den verkliga staden befinner sig i en sorts mellanläge, säger Jörgen Dahlqvist, föreställningens regissör.

Handlingen i föreställningen kretsar kring en person, osagt om det är en man eller kvinna, som bränner ner en bensinstation i Skellefteå och sedan flyttar till Malmö och blir mördad där. Men berättelsen är upplagd så att man lika gärna kan se det som en beskrivning av de två städer som föreställningen kretsar kring, eller så kan man bredda det ett steg till och se den som beskrivning av relationen mellan stad och landsbygd.

– Vi har en situation där landsbygden och små orter avfolkas medan städerna växer, och de slitningar som uppstår mellan dessa poler. En fråga som borde diskuteras mer är hur landsbygden kan få lov att växa på sina egna villkor, säger Jörgen Dahlqvist, som likt föreställningens huvudperson växte upp i Skellefteå och sedan flyttade till den större staden Malmö.

Skådespeleri, ljudspår och video

Teatr Weimar har funnits i 15 år och kan genom det ses som en av de äldre och mer etablerade fria teatergrupperna i Malmö. Gruppens signum är att lyfta frågor som ofta handlar om migration, och att skildra dessa i en experimentell form.

I Skellefteå/Malmö förs berättelsen fram genom både skådespeleri, ljudinspelningar och video. Den första akten utspelar sig i Skellefteå, med mycket lokal förankring för den som känner sig hemma där. Den andra akten handlar om Malmö. Huvudberättelsen är fiktiv men känslan av att den kunde vara verklig styrs av att den omges av dokumentära inslag, med kommentarer kring mord och annat som verkligen har skett.

Videoinspelningarna visar bitar av det verkliga Malmö, med solbadare och flanörer i Västra hamnen och gatubilder från Möllevången.

De två skådespelare som uppträder på scen är André Christenson och Linda Ritzén, som skildrar olika personer som finns kring huvudpersonen, den nu mördade tidigare Skellefteåbon.

– Vi fungerar som en sorts berättare som gestaltar dem som har funnits runt den mördade, som en flickvän, pojkvän eller mamman, säger Linda Ritzén.

Föreställningen bygger mycket på ljud, både i form av musik och radioteaterliknande inslag, där Kent Olofson är kompositör och ljudtekniker.

Tillbaka hemma med nya intryck

En sorts nav i berättelsen är hur olika människor väljer att projicera sina egna tankar och åsikter, både på den person handlingen kretsar kring och de städer som denne rör sig mellan.

Teatr Weimar har bakom sig ett par år med mycket turnerande, där de har uppträtt både i Europa, Asien och USA. Att de nu satsar på att spela mer på hemmaplan är en omstart med nyladdade batterier.

– Att komma ut i världen som vi har gjort innebär att man kan komma hem igen med nya intryck och idéer, säger Jörgen Dahlqvist.