När Dagens ETC:s fotograf Duygu Getiren tar några porträtt bakifrån på författaren kan jag därför inte låta bli att skämta om att syftet med hela intervjun är att ta bilder på hennes rumpa. Då ler Malin Persson Giolito stort.
– Det är VERKLIGEN på tiden att den får lite uppmärksamhet!
Att prata med Malin Persson Giolito är en fröjd. Som när jag frågar om var hunden Lily är, och får svaret att hon är i ”värsta löpperioden”.
För kåt för sitt eget bästa ... Det kan man ju ändå relatera till ibland?
– Nej, man kan inte det! Det är inte så att jag har ett dåligt sexliv, men sådär ... på den nivån ... Det var ändå ett tag sen!
Handlar om gängbrottslighet
Med spänningsromanen ”Störst av allt” blev Malin Persson Giolito inte längre bara ”Leif GW:s dotter” utan även Sveriges bäst säljande författare år 2017. Rättegångsthrillern om Maja och skolskjutningen i rikemanskommunen Djursholm plockades även upp som Netflix första svenska originalserie och blev tittarsuccé.
Fem år senare är Malin Persson Giolito nu äntligen klar med uppföljaren ”I dina händer”. En roman som precis som ”Störst av allt” handlar om dödligt våld bland unga, trots att författaren från början var otroligt fokuserad på att göra något helt nytt.
– En bit in i skrivprocessen insåg jag att det finns många beröringspunkter. Det handlar om hur det är att vara ung i Sverige idag. Hur är det att vara barn och bli utsatt för brott. Eller vara barn och utsätta andra för brott. Det är uppenbarligen där jag fastnar.
Varför fastnar du där?
– Det är sånt jag borde ta upp med min terapeut ... men jag har ingen, säger författaren med ett skratt för att snart växla till allvar igen.
De hittar 14-åriga Billy på mage vid gungorna. Ett barn, skjutet till döds.
Allt pekar mot att det är hans bästa vän Dogge som hållit i pistolen. Genom pojkarnas berättelse skildrar ”I dina händer” klassklyftorna mellan fattiga kommunen Våringe och rika Rönnviken som ligger precis intill varandra. Samtidigt rullas mordutredningen upp mot den avgörande rättegången kring gänget X-boys och dess ledare.
– Från början var min tanke med berättelsen: om ett barn skulle skjuta ett barn i Sverige, vad skulle hända då? Den idén föll eftersom detta började hända. Nu är det notiser på sidan tre om ytterligare en skjutning, säger Malin Persson Giolito och fortsätter sorgset:
– Att barn skjuter barn är vad alla pratar om, men det har blivit en annan typ av upprördhet. Det är som att vi säger att det här ingår i vår verklighet nu.
Egentligen var det inte tänkt att hon skulle skriva om ett pågående nationellt trauma. Ändå blev det så. Hon har skrivit, och skrivit om. Under fem år har medarbetarna på förlaget fått läsa tusen sidor som sedan ratats. A4-papper som författaren nu använder för att tända kaminen i stugan med.
– Verkligheten har sprungit om romanen, konstaterar hon.
”Trygghet för alla svenskar”
Malin Persson Giolito är noga med att påpeka att hennes bok inte har någon förlaga i verklighetens dödsskjutningar. Likväl landar den mitt i den brännheta diskussionen om gängkriminalitet och hur problemet ska lösas.
Och boken har ett ärende: genom att växla tidsperspektiv mellan mordutredningen och pojkarnas uppväxt vill författaren påminna om att det handlar om barn. De är både offer och förövare, men framför allt har de svikits av samhället.
– De här barnen gör otroligt hemska saker, sånt vi inte ens vill kännas vid att barn är kapabla till. För så fort vi erkänner att det faktiskt är barn och inget annat så blir det otroligt mycket svårare straffa dem på det sättet som politiker nu säger att vi ska göra.
Romanen skildrar hur komplex och svårlöst gängkriminaliteten är. Vad går att göra juridiskt?
– Som många av de riktigt stora utmaningarna i samhället går den här frågan inte att lösa juridiskt. En av mina äldsta vänner läste boken och sa: ”Det som gör den här boken sorgligare än alla dina andra är att du tar död på din egen gud.” Det är den första boken där rättssystemet misslyckas. Jag tycker kanske inte att jag tar död på det, men jag berättar en historia som visar att det här inte handlar om att lämna över ansvaret till strängare straff, lättare domar eller ”spärra in dem och släng bort nyckeln, säger hon.
– Vi måste säkerställa att vi får ett mer rättvist samhälle där det finns ett alternativ till att leva på det här viset. Ett samhälle där det finns en trygghet för alla svenskar. För vi är överens om att vi borde lösa det här. En majoritet går inte runt och säger: ”Låt dem döda varandra så att vi blir av med dem.”
”Det finns en gräns för hur orättvist ett samhälle kan vara och ändå fortsätta att fungera”, så sa du i ditt sommarprat 2017. Romanen handlar väldigt mycket om klass. Vad har du velat säga?
– Klass är ett återkommande tema i det jag skriver om, och jag anser att klassklyftorna är vår tids största utmaning. Visst, vi har klimatkatastrofen och massor av andra problem. Men du kan inte komma åt några andra problem om du låter den här typen av orättvisor växa sig för stora. Till exempel den typen av gängbrottslighet som jag skriver om i boken. För mig är det i första hand en fråga om ekonomisk orättvisa.
Förra året sköts artisten Einár på öppen gata, 19 år gammal. En 17-årig pojke i Märsta sköts i mars. En 18-årig pojke i Malmö i april. En 18-åring i Alby i maj. De var alla någons barn. Vad kan skönlitterära skildringar av det dödliga våldet bland barn och ungdomar bidra med?
– Kan den här boken bidra med någonting så är det kanske att påminna om att det här faktiskt är någons barn. Pojkarna är någons närmaste familjemedlem, närmaste vän, de är barn eller har nyligen varit det. Det tycker jag att litteraturen på ett helt annat sätt än det dokumentära journalistiska kan påminna om. Jag behöver inte förhålla mig till någons förutfattade mening om den här personen eller sanningen om den personen. Jag kan koncentrera mig på att lyfta fram det allmänmänskliga. Det är verkligen vad jag försökt göra.
