Malin Persson Giolito: ”Bara en tidsfråga innan vi börjar diskutera dödsstraff”
Bild: Daniel Larsson (montage)
Dagens ETC
Malin Persson Giolito ser med fasa hur debatten om kriminalitet och straff blir mer och mer avhumaniserande. De mest grundläggande idéer om människors lika värde motbevisas hela tiden, menar hon – även när det gäller offer.
– Ska det dras hela vägen till att en 14-åring som springer ärenden åt någon jävla smågangster och blir dödad inte är ett oskyldigt offer, men att något annat barn är det?
Selma Brodrej möter författaren och juristen Malin Persson Giolito som skrivit tio noveller om brott i dagens Sverige.
Motiv är ointressant när det kommer till brottsbekämpning, allt handlar om vilket fyllo som får tag i kniven först.
Det var något Malin Persson Giolito hörde under sin uppväxt från en bekant till hennes pappa, författaren och kriminologen Leif GW Persson. Uttalandet fastnade i henne och blev utgångspunkten för hennes nya novellsamling ”Motiv”. Den första berättelsen hon skrev till samlingen handlar om åttaåriga Lillan som växer upp med två alkoholiserade föräldrar och som blir vittne till ett allvarligt brott.
– Frågan som ställs där är just: Vilket fyllo är det som får tag på kniven först? Det som Lillan gör i novellen, det gör hon för att rädda sig själv och det är den typen av situationer jag på det ena eller andra sättet skildrat i alla mina romaner.
Malin Persson Giolito fick sitt stora genombrott med spänningsromanen ”Störst av allt” som kom ut 2016 och som även blev tv-serie på Netflix. Hon är bosatt i Bryssel och är på kortvisit Stockholm i samband med boklanseringen av ”Motiv”.
Vi bevisar gång på annan att vi inte tycker att en mördare har ett fullt människovärde.
Vi ses i ett mötesrum på hennes förlag, ett stenkast från korsningen där Olof Palme blev mördad. Men det är sällan de sensationella morden hon dras till i sitt berättande. Istället intresserar hon sig, som titeln på den nya boken indikerar, för hyfsat vanliga människor och deras brottsmotiv. Det handlar om förutsättningar och relationer, sådant som glöms bort när kriminalitet diskuteras i media, förklarar författaren och juristen på bred stockholmska.
Hur stor roll ska motiv ha rent juridiskt? Det går ju att argumentera för att ett brott är detsamma oavsett varför det begås.
– Viss hänsyn tas till det som man inom juridiken kallar uppsåt. Men för mig är motiv mycket mer än bara det överlagda och planerade handlandet. Det är också en fråga om vad brottslingen är försatt i för situation. Vilket hörn brottslingen är intryckt i. Och det tar vi väldigt lite hänsyn till. Vi pratar mycket mer om hur vi ska kunna spärra in våra brottslingar längre och hur vi ska kunna brottsbelägga fler och yngre människor.
Det dröjer inte många minuter innan Malin Persson Giolito börjar prata om politik, vilket inte är särskilt konstigt med tanke på att hon i tidigare intervjuer sagt att hon vill bli Sveriges mest politiska författare. Dessutom är genren hon rör sig i, realistiska och samtida kriminalromaner, nästan ofrånkomligt politisk. Inför valet 2022 var lag och ordning den politiska fråga som svenskar tyckte var näst viktigast, bara sjukvård värderades högre.
– Jag tycker absolut att straff har en funktion och det finns starka skäl till varför vissa människor måste låsas in. Men när vi pratar om brottsbekämpning så måste vi komma ihåg att brottslingar fortfarande är människor. Vi pratar så mycket om att alla människor är lika värda. Men i praktiken tycker vi inte det. Vi bevisar gång på annan att vi inte tycker att en mördare har ett fullt människovärde, till exempel.
Hur bevisar vi det?
– Till exempel diskuterar vi att sänka straffmyndighetsåldern. Som redan är låg. Vi bestraffar redan 15-åringar, vilket är barn enligt lagens mening.
Hur kan en person som har blivit mördad vara någonting annat än ett oskyldigt offer?
Malin Persson Giolito fortsätter med att beskriva hur våra brottslingar, utöver att sitta inlåsta i fängelsen, får sin handlingsfrihet begränsad.
– När jag besökte Norrtäljeanstalten framkom det exempelvis att de som är intagna där inte får titta på porr. Och du kan ha massa åsikter om porr, men om det inte är förbjuden porr och brottslingarna inte dömts för ett sexualbrott, varför ska de inte få titta på det? Nu låter det som att jag är en slags porrförespråkare...
Hon skrattar glatt och fortsätter:
– Det är jag inte, men jag tycker det är ett bra exempel på hur fångar begränsas, utan någon som helst diskussion. I domen står det ju inte ”14 års fängelse och förbud mot porr”.
Novellerna i ”Motiv” är rubriksätta utifrån ett namn och ett brottsbalksnummer. En av dem handlar om Anders, en orutinerad polis som hamnar i en situation han inte behärskar. I novellen reflekterar han över uttrycket ”Känd av polisen” som ofta används i media när det kommer till brottsbevakning. Anders tänker: ”Känd av polisen var också en omskrivning av det alla tänkte men nästan ingen sa högt, han fick vad han förtjänade."
Vad tycker du om den här typen av formuleringar som ofta används av media?
– Nu för tiden har vi till och med poliser som uttalar sig i pressen och säger att ”det var ett oskyldigt offer.” Jag studsar på det varje gång. Hur kan en person som har blivit mördad vara någonting annat än ett oskyldigt offer?
Det är tydligt att Malin Persson Giolito blir upprörd när hon tänker på dessa frågor. Samtidigt förlorar hon aldrig sin mer diplomatiska sida. Hon säger att hon förstår vad poliserna menar när de säger att vissa offer är oskyldiga och att hon inte har något emot att de tänker så.
– Men att vissa också uttrycker det förmedlar något som inte är smakfullt. Jag vill inte leva i den typen av värld. Absolut, den som ger sig in i leken får leken tåla, men ska det dras hela vägen till att en 14-åring som springer ärenden åt någon jävla smågangster och blir dödad inte är ett oskyldigt offer. Men att något annat barn som blir dödat däremot är det?
Enligt Malin Persson Giolito är den här typen av formuleringar tydliga exempel på att vi värderar människoliv olika. Och enligt henne kommer tonläget i debatten bara bli hårdare.
– Vi pratar redan om att folk förtjänar hårdare straff. Att de förtjänar att spärras in. Det är klart att nästa steg blir att de förtjänar att vi återinför dödsstraffet.
Tror du på allvar att det kommer bli så illa?
– Jag är övertygad om att det bara är en tidsfråga innan den rättspolitiska debatt vi har i Sverige nu kommer börja handla om ifall vi ska införa dödsstraff eller inte. ”Det är väl skitsamma om den där giftsprutan tar fyra och en halv timme, det är klart vi kan tortera folk till döds. De är ju inte oskyldiga.” Jag blir mörkrädd.
Den kommande debatten om dödsstraff är inte bara ett resultat av en allt mer avhumaniserad retorik kring brottslingar. Det är enligt Malin Persson Giolito också en rent praktisk fråga: Vi har inte plats att låsa in folk på det sätt som den nuvarande regeringen kräver att vi ska göra.
Att tjäna miljarder på barns utbildning, är ju fullt lagligt i Sverige
Labradoren Lily som fått följa med från Bryssel behöver rastas efter en heldag på förlaget så vi rör oss utåt. Det är grådaskigt på gatorna och hundförbud på kyrkogården intill Sveavägen. Vi fortsätter uppåt, mot Tegnérlunden och den gigantiska statyn av en utmärglad Strindberg.
– Jag önskade mig Strindberg-böcker i 15-årspresent. Jag tror det var hans misogyna åsikter som fascinerade mig, säger Malin Persson Giolito medan hon och hunden poserar världsvant för fotografen.
Novellerna i ”Motiv” är skrivna med en omsorg för karaktärerna som gör det svårt att hålla något emot dem. Känslan de lämnar läsaren med är att alla gör så gott de kan, men att missbruk, ensamhet, desperation och fattigdom gång på gång sätter käppar i hjulet för människor. Men en novell skiljer sig från de övriga: den om Victor.
Victor är 29 år, utsedd till Sveriges fjärde bäst klädda man och älskar pengar. När han under en middagsbjudning blir medveten om att det går att göra stora vinster på att investera i friskolor, bestämmer han sig för att gå all in. Det som följer är en dystopisk samhällsskildring av en rikskapitalist som lyckas nedmontera en skola enligt konstens alla regler.
I den novellen är tonen annorlunda, som läsare har jag svårt att känna empati för Victor. Känner du lika mycket ömhet för honom som för de andra karaktärerna?
– Nej det gör jag inte, men jag tycker han är rolig. Och han är ju inte ond, utan snarare en produkt av det han kommer ifrån. Det han gör, att tjäna miljarder på barns utbildning, är ju dessutom fullt lagligt i Sverige. Men det är klart att jag känner mindre för honom och att det säger något om mina åsikter.
Jag frågar om Malin Persson Giolito hade svårare att göra Victor mänsklig jämfört med de andra karaktärerna hon skriver om. Hon svarar nej och börjar berätta att en annan journalist nyligen frågat henne om hon hade begått det perfekta brottet om hon fick chansen. Hon svarade nej.
– Jag svarade nej, då jag inte tror det finns ett perfekt brott eftersom det alltid finns ett brottsoffer. Då frågade journalisten, ”Men lite som Robin Hood då?” Och jag svarade men herregud, Robin Hood. Det stackars lejonet, har du inte förstått att det är ju jag? Som ligger där med mina surt förvärvade royalty-slantar och kramar dem medan någon elak kommer och försöker slita dem ur mina armar och försöker streama gratis.