Manus till pjäsen skrevs parallellt med att de två påbörjade den rumsliga processen, så innehåll och utseende växte också fram parallellt.

– När det inte finns något manus att finläsa så får man jobba med lite större drag och hitta olika kärnpunkter på hur man kan omsätta det rumsligt. I ”Jane Eyre” är det någon form av klaustrofobi så då får man utgå lite från det, säger Maja Kall.

Rummet har de gjort ihop. Kläderna har Maja skapat. I en klassisk historia som ”Jane Eyre” är det lätt hänt att man tänker på så kallat ”kostymdrama”.

– Ja, men vad är det? Historiska kläder måste man förhålla sig till på något sätt. Men i det här fallet blir det mer 1800-talet möter Gucci 2016.

Naturligtvis finns det en tanke även med den anakronismen. Den speglar hur uppsättningen jobbat med hur Charlotte Brontës 1800-talsformuleringar möter Tone Schunnessons nutida diton.

– Man vill inte gärna fastna i några formspråksregler som skrevs på 1800-talets andra hälft och låta dem begränsa en. Det är alltid tacksamt att kunna bryta upp formen så det blir till något man själv går igång på, säger Maja Kall.

Tackade nej

På Backa teater sätts samtidigt ”Hierarchy of needs” upp. Där har Maja Kall nöjt sig med att göra rummet då hon redan hade rätt fullt upp med Jane Eyre som drog igång tidigare.

– Där sade jag nej till att göra kostymerna. Det är en så omfattande uppgift på Jane Eyre, så då ville jag bara göra rummet där. Jag och Mattias Andersson som regisserar hade kortare förprocess, det var rätt direkt in i rummet och komma med idéer.

Där ”Jane Eyre” är rätt bunden till tiden den utspelar sig under är Hierarchy of needs på sätt och vis dess motpol.

– Det är en scenografi som inte ska peka åt något speciellt håll. Vi ska inte visa att vi är någon speciell stans och det dansas mer på golvet, så det är inga inventarier. Det är mer ett rum där det ska kunna hända mycket.

Maja Kall fick stor uppmärksamhet för sitt arbete med ”Dr Faustus” på Folkteatern förra året. Där agerade skådespelarna med stora dockor signerade Maja Kall. Pjäsen banade viss väg för alla jobb som kastas över Maja nu.

Paralleljobb har fördelar

Att parallelljobba två föreställningar ger både för- och nackdelar menar hon.

– Jag får mer distans på båda projekten eftersom jag hela tiden får koppla av hjärnan och växla mellan dem. Nackdelen är att jag hela tiden är nervös över vad jag ”missat”när jag inte varit där. Varje gång jag kommer till scenen har det förändrats på något sätt. Att det skett en stor förändring som jag är sist på att se.

Hon har följt mallen: tre dagar på vardera ställe. Nu på sluttampen har det ställt till det lite extra då hon redan börjat på ett nästa, tredje jobb.

– Det är på Stadsteatern här i sGöteborg. Men jag vet inte hur officiellt det är än så jag vågar inte säga så mycket om det.