– Jag var otroligt fascinerad av Sue Townsnends böcker om Adrian Mole, där hon lyckas få in så mycket i sina berättelser. Där kunde man läsa om England och om politik, samtidigt som där fanns skildringen av allt det vardagliga som hände i huvudpersonens liv, säger hon.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
Efter tre böcker om Emanuel Kent valde hon att skriva om Wursten, som har fått sitt smeknamn efter sin stora kärlek till korv. Berättelsen startar det sommarlov när Wursten, som gärna vill fortsätta leka och läsa serietidningar, tappar kontakten med sina två tidigare bästa vänner.
Hon möter i stället Diana, som är nyinflyttad. De två tjejerna, som även får med sig en tredje vän, börjar utforska världen omkring sig där barnens längtan efter spännande äventyr korsas med Diana brinnande djurrättsintresse. Resultatet leder in dem på vägar som inte alltid är tillåtna.
En iller och en satanist
En del av bokens spänning ligger i deras jakt på en förrymd iller och på den satanist som sägs härja i trakten. Men viktigare än så är också de relationer som de två huvudpersonerna har till människor i sin omgivning.
I det spel som barnen deltar i finns en del roller som kan kännas igen från högstadier i alla miljöer och generationer, där konstellationer bildas och där en del barn stöter ut andra. Men Åsa Asptjärn är här mån om att inte entydigt ta ställning för någon grupp eller individ.
– Diana är på många sätt den vän jag hade kunnat önska mig när jag var i den åldern. Men det är samtidigt något obehagligt över henne, då hon är rätt manipulativ. Men det visar sig även att Wursten har mindre trevliga sidor i sig, då hon har varit taskig mot en kompis i en situation där hon själv var rädd för att bli utestängd, säger hon.
För Åsa Asptjärn har det varit viktigt att skildra hur även de till synes goda barnen gör taskiga saker. En beskrivning som hon tycker ofta kan gå förlorad.
– Det är många som under uppväxten har varit med om att vara på båda sidor, som både blivit mobbad och varit en av dem som bidragit till att andra mobbas. Det är därför viktigt att skildra hur vi alla kan ha det onda i oss, och göra det till något man kan prata om. För den som aldrig blir upptäckt kan det vara tungt att veta att jag var inte ett bra barn, säger hon.
Miljön som boken utspelas i är ett villasamhälle som aldrig nämns vid namn. Modellen till den litterära orten är Fjälkinge utanför Kristianstad, där Åsa Asptjärn själv växte upp.
– Jag har bara lagt till en badsjö som inte finns i verkligheten, säger hon.
Skriver drama för radio
Åsa Asptjärn lever sedan 25 år i Malmö, där också hennes tre barn har vuxit upp. Staden är för henne, som kulturarbetare, en bra omgivning att visas i. Men hon ser det också som en bra plats för barn att växa upp i, då där finns en social mångfald hon själv inte fick uppleva.
Åsas Asptjärn får huvuddelen av sina inkomster från arbetet med att skriva dramatik och sketcher för radion. Men hon arbetar redan i tanken på en fortsättning på berättelsen om Wursten.
– Det finns mycket om politik och samhällsfrågor som jag vill lyfta fram, säger hon.
Som författare av ungdomsböcker kommer hon ut i skolor, där hon träffar högstadielever. Hon ser hos dem ett engagemang för framför allt miljön.
– Klimatförändringarna har blivit deras atombomb. Det som skiljer dem från tidigare generationer är känslan av att det som händer nu kanske är något som inte går att stoppa. Men det är viktigt att se till så att de fortfarande har hoppet och tron på att det går att förändra, säger hon.