”Eric Tour vänder vant de spröda råvarorna på sin teppanyakihäll”.
Så inleddes en artikel i Dagens Nyheters bostadsbilaga den 8 oktober 2010.
Reportaget hemma hos paret i den lyxiga vindsvåningen i Vasastan, under rubriken ”Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva”, kom att väcka stor debatt och locka till både skratt och ilska.
Den debatterades i tv, på kultursidor och sociala medier. Henrik Schyffert kallade den ett ”journalistiskt haveri”, Åsa Lindeborg skrev kulturkrönika i Aftonbladet, en poet läste in reportaget på Youtube och en rad bloggare gjorde parodier, som Isabelle Ståhls ”En sanitär olägenhet på Hisingen har blivit ett sätt att leva”.
I journalisten Olle Lidboms bok från i fjol räknas artikeln in bland ”101 händelser som förändrade Mediesverige”.
Artikelförfattaren Sara Trus beskrev i debattartiklar och intervjuer hur hon hade utsatts för en lynchmobb och ett hatiskt drev. När Dagens ETC når henne på telefon såhär tio år senare vill hon inte prata om artikeln överhuvudtaget.
– Jag är inte intresserad av att prata om det. Inga kommentarer, säger hon kort på telefon.
Livsstil går före bostadsbrist
Barbro Engman var en av många som kritiserade reportaget. Som före detta socialdemokratisk riksdagsledamot och ordförande för Hyresgästföreningen beskrev hon artikeln på sin blogg ur ett större perspektiv.
”Det kanske är en hopplös idé att tro att det går att fylla bostadsbilagor med något som i alla fall några fler känner igen sig i. Men komplicerade kök går alltid före bristen på bostäder i det som blivit ett slags livsstilsglad mäklarjournalistik.”
– Ja, precis så är det ju fortfarande, säger Barbro Engman på dagen tio år efter att artikeln publicerats.
Bostadsjournalistiken har gått åt fel hål sedan dess, menar Engman: lifestyle-reportagen har fått allt mer utrymme på bekostnad av bevakningen av den enorma bostadsbristen och den svarta hyresmarknaden.
– Titta på DN, vad skriver de om idag? Att folk är glada för att priserna på bostadsrätter går upp hela tiden. För vem är det bra? Fokus ligger på homestyling och lyx, konsekvensen blir att folk saknar bostäder, att fastigheterna blir spekulationsobjekt, att man ombildar till bostadsrätter, säger hon.
Det som av många sågs som ett uppseendeväckande lyxreportage 2010 har idag blivit normaliserat?
– Ja, om du bläddrar i en vanlig tidning idag så är det ju den här typen av bostäder som visas upp i alla mäklarannonser som finns. Jag tror inte en sån där artikel skulle ha väckt samma upprördhet idag. Den var då det skedde ett trendbrott, utvecklingen har gått i den riktningen sen, snarare än att de upprörda har vunnit någon seger.
Det blev väldigt kraftiga reaktioner i medierna då, och artikelförfattaren fick utstå mycket hat. Tycker du att det gick över gränsen?
– Jag vet inte. Hon blev ju en symbol för en utveckling man kunde se. Men det som hänt efteråt är att vi har fått en massa rot-avdrag som uppmuntrar allt det där. Det har blivit etablerat att man kan bygga om köket hur mycket som helst och satsa på exklusiv utrustning, och så är skattebetalarna med och betalar. Idag är det ingen som är upprörd över det, mer än jag då, och några till kanske. Man satsar miljarder på renoveringar samtidigt som en hel generation står utan bostäder, om de inte har föräldrar som köper åt dem.
