”Lutfisk-demon, den enda demonen jag har”

Vilket är ditt hemskaste julminne?

– Det var julafton för två sedan när jag hade 40,6 graders feber. Medan de andra delade ut klapparna låg jag i soffan och hade den där surrealistiska känslan av julen som man kan få när man har hög feber. Till slut fick de ringa efter en sjuktransport åt mig, och sedan fick jag åka 6,5 mil till Falu lasarett genom ett isigt, ödsligt vinterlandskap med en jättesnäll chaufför som försökte konversera med mig – trots att jag mest satt och yrade. Det var rätt socialrealistiskt.

Vilken julmat kommer du aldrig mer äta?

– Det skulle nog vara lutfisk, det var rätt äckligt vill jag minnas. Jag åt det när jag var liten, det var små hårda fiskbitar i en gryta full med lag som stod i vår källare. Fast nu när jag tänker efter kanske jag borde prova igen? Jag försöker dra ner på köttet för miljöns skull och då passar ju fisk bra!

Men du sa ju just att du inte gillade det?

– Absolut, men när man är barn missförstår man allting när det gäller mat. Det finns massor av maträtter man inte kan tänka sig att äta när man är liten, men sen när man växer upp kanske man ändrar sig. Jag tror jag måste testa igen och möta min lutfisk-demon, den enda demonen jag har.

Vilken är den värsta jullåten?

– Det måste vara ”Tänd ett ljus” av Triad. När vi som är med i tv-programmet Babel skulle ha något slags julsamkväm nyligen skulle vi sjunga den tillsammans, och jag kan säga att det lät fördjävligt! Texten har jag egentligen ingenting emot, men det är någonting med melodin, att den liksom blir monoton efter ett tag. Det känns ofta lite forcerat när man ska sjunga den låten också, man känner att man måste vara något som man inte riktigt är, och det är väldigt obekvämt.