Systrarna Anette och Martina och deras vänner Nadia och Ellen har alla passerat 40. De lever ganska olika liv, men måste alla fyra förhålla sig till vad det innebär att ha ett sexliv när man är kvinna i medelåldern – från slitigt familjepussel med schemalagda samlag till otrohet och kroppens långsamma förfall.
– Den här serien utspelar sig efter ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar” – när andra berättelser slutar, där börjar vår, säger Anja Lundqvist.
Hon spelar Nadia, men är också en av upphovspersonerna till HBO-serien ”Lust”, tillsammans med kollegorna Åsa Kalmér, Sofia Helin och Julia Dufvenius. De hade känt varandra i många år och visste att de ville skapa något tillsammans, när de insåg att de aldrig hade pratat med varandra om sex.
– Och när vi började göra det så var det fnissigt och genant och sårbart och främmande och läskigt. Då kände vi ”där vill vi göra något, med det som är så läskigt”, berättar Sofia Helin.
Julia Dufvenius utbrister:
– När vi insåg att vi ville göra komedi så var det som att släppa hästarnas lösa. På scenen har jag ofta anpassat mig till en kvinnoroll som jag inte kunnat identifiera mig med, jag har undrat ”vad är det som bubblar i mig och vill komma ut”. Tänk att det var lust till komedi!
Stridslysten akademiledamot
Det blev en serie i åtta delar och tre av dem: Helin, Lundqvist och Dufvenius, spelar också huvudrollerna i ”Lust” tillsammans med Elin Klinga som gör rollen som Martina – en stridslysten akademiledamot med otrogen make.
– Det är roligt att skoja med vad som händer i Akademin, precis som det är roligt att skoja med vad som händer på Dramaten eller Slottet. Med det som är lite upphöjt, säger Elin Klinga.
”Lust” känns på många sätt som en metoo-serie, med sitt fokus på tidigare undanskuffade kvinnliga perspektiv och berättelser. Gänget bakom serien var alla engagerade i skådespelaruppropet #tystnadtagning hösten 2017, men förklarar att arbetet med ”Lust” började flera år tidigare. Vreden som skulle kulminera i uppropet låg dock och pyrde redan då, berättar Sofia Helin:
– Vår resa hade ju börjat långt tidigare, för vi hade pajat på vägen och kände att vi måste hitta ett annat sätt att jobba på. När vi började tänka ”vi behöver inte förhålla oss till den här dysfunktionella branschen, vi kan göra vad vi vill” så frigjorde det en enorm energi. Det här har varit som en stor ventil för oss.
Familjens projektledare
Under den drastiska humorn i serien finns också en allvarlig botten, en kritik av kvinnors livsvillkor med dubbelarbete och den otacksamma rollen som familjens projektledare. Hur kan det finnas plats för lekfull intimitet i en så hårt snörd livskorsett? Det har Julia Dufvenius brottats med:
– Jag upplevde att jag till sist inte visste vad jag tyckte om, överhuvudtaget, säger hon och menar att det märktes på alla plan i livet.
– Jag lagade mat som andra gillade, jag såg hela tiden till att hindra ett fall eller en katastrof längre fram. Man utplånar sig själv inifrån. Och i det är det jävligt kravfyllt att hitta sin lust.
”Hoppas serien ska ena människor”
Sofia Helin spelar statistikern Anette, som får i uppdrag att utreda varför medelålders kvinnor är mycket mer sjukskrivna än män. Helin reflekterar kring att kvinnor också utför den största delen av det obetalda hemarbetet.
– Var ska man bli kåt av det, liksom – vad är sexigt med det? undrar hon.
När jag träffar skådespelarna har de precis blivit intervjuade av två unga manliga reportrar, som båda erkände att de var nervösa för att trampa i klaveret med dumma frågor om ett projekt som så uppenbart genomsyras av en kvinnlig blick.
– Men vi hoppas ju att serien ska ena människor, att folk ska garva tillsammans och tänka ”nämen hörrni, vi bara skiter i allt ansvar och har det härligt ett tag”, säger Sofia Helin och får medhåll av Anja Lundqvist:
– Ja, ”vi skrattar i tv-soffan och sen går vi och har sex, fastän det var tre år sen sist!”
