Förra veckan utsågs Loa Ek till veckans artist i P3-programmet ”Din gata”, och hennes senaste singel ”Fakk dåm!” placerade sig högt upp på radiostationens rotationslista. Dagens ETC fick en intervju med den svenska hiphopens nya stjärnskott.

Berätta om singeln ”Fakk dåm!”, vad betyder den för dig?

– Det finns inte direkt någon röd tråd i den här texten, utan om det finns en himmel och ett helvete, då kan man säga att den här låten handlar om allting däremellan. Den handlar om allt och ingenting, ha ha ha.

Vilka ”dåm” syftar du på?

– Det är ett stort ”fuck you” riktat mot alla dem som tror sig vara lite finare och bättre bara för att de kommer från en fin familj eller har en bra utbildning i ryggen; människor som är präktiga bara för att de har tunga namn bakom sig. Det är ett uttryck som delvis baserar sig på mina egna erfarenheter av skådespelarbranschen, där vissa kan vara väldigt högfärdiga.          

Delar av texten är väldigt sexuellt explicita, vilket har mött en del reaktioner. Vad tänker du om det?

– För mig är det inget konstigt, det är bara så som jag uttrycker mig, vare sig jag är i Stockholm för att möta min agent, eller om jag är hemma med mina polare. Men det är även ett språk jag medvetet använder mig av för att få vara kvinna på mitt sätt. Jag är kanske inte så rumsren, men jag vill få vara den jag är liksom. Dess­utom, om en kille hade uttryckt sig på samma sätt, hade det inte ens blivit någon diskussion om det.

Är det ett återkommande tema i dina raptexter?

– På sätt och vis är det ju det. Jag tycker om att stå upp för en annan sida av det kvinnliga, för att man kan ska kunna få vara kvinna ändå, även om man är lite maskulint feminin, som jag. Jag tycker det är viktigt, att man får vara som man är, utan att bli så hårt dömd för det.

I pressrealesen för den nya singeln beskrivs du som modig och rättframt personlig, som orädd i ditt uttryck och en verbal bulldozer som är sig själv i alla lägen och bemöter jantelagen med ett uppsträckt långfinger? Hur känns den beskrivningen, stämmer den?

– Ja, det är ju jag, även om det inte är skrivet av mig själv, utan min manager Bea. Jag har nog aldrig riktigt sett mig själv på det sättet, eller haft orden för att göra det, utan bara sett mig som en orädd, explosiv och uttrycksfull person. Men det stämmer bra, jag gillar formuleringen väldigt mycket. Jag älskar den.    

Kommer du att satsa på ­musiken i stället för ­skådespeleriet nu?

– Nja, jag brukar varva det i olika perioder. Jag har försökt göra båda sakerna samtidigt, men det är svårt att hinna med eftersom jag går i skolan med. På sätt och vis är musiken roligare eftersom det är friare, där får jag uttrycka mig med mina egna ord och bygga en karaktär, i stället för att jag bara ska gå in i någon annan. Men jag älskar skåde­speleriet med, och kommer fortsätta med det också.