Kärleken till Norrland

Romanen doftar starkt av myggmedel och utspelar sig i en trakt där det finns fler träd än människor, där sommarnätterna är obarmhärtigt ljusa och där vattnet i skogssjöarna är isande kallt. Men det är också en roman där naturen lever, där natten andas, vattendragen dansar och när Meja blir riktigt glad är det som om själva skogen lever i hennes huvud.

Författaren Stina Jackson växte upp i Skellefteå men kärleken förde henne till USA, där hon är bosatt sedan ett par år. Det finns en stark närvaro av den norrländska naturen i romanen, något Stina Jackson tror beror på att delar av den skrevs när hon var i USA.

– Det har hjälpt mig att ha den distansen samt att få uppleva kontrasten mellan sydvästra USA och barndomens marker. Genom att lära känna en helt ny plats har jag också fått upp ögonen för platsen jag lämnat på ett helt nytt sätt. Mycket har blivit tydligare tack vare dessa kontraster och jag vet inte om jag hade kunnat skriva om Norrland om jag fortfarande bodde där. Det är så fruktansvärt lätt att bli hemmablind, säger Stina Jackson.

– När jag återvänder är alla sinnen på helspänn och jag lägger märke till saker som jag aldrig reflekterade över under uppväxten. Och kärleken till Norrland blir faktiskt bara större ju längre tiden går.

Förbryllande attack

Nästa stopp för oss ett par år bakåt i tiden, till den 17 juni 2012.
Platsen är Kolmården och det varghägn som fram till den dagen användes för aktiviteten Närkontakt varg, där besökare mot extra betalning kunde komma in för att på nära håll umgås med en flock på åtta hanvargar.
Det som hände just den här dagen var att den unga djurskötaren Karolina dödades av de vargar som Kolmårdens anställda fram tills dess hade betraktat som tama.

Boken ”Vargattacken” kan läsas som en deckare där det redan från början är klart vem mördaren är. Det som behöver redas ut är hur och varför det skedde. Det var första gången på tvåhundra år som någon i Sverige dödades av vargar. Det som triggade i gång något som inte lät sig hejdas inom författaren, filmaren och journalisten Lars Berge handlade inte så mycket om vargens farlighet, utan om de gåtfulla omständigheterna.

– Jag gick och väntade på att någon skulle berätta om hur det kom sig att en ung kvinna var där, ensam i ett varghägn. Men den berättelsen kom aldrig, och jag började till sist inse att jag nog fick skriva den själv, säger han.

Dåligt rykte

Studierna kring vargattacken till att Lars Berge började läsa om andra olyckor som skett med djur i djurparker. Han gör också en utflykt till bergen i södra Spanien för att möta en man som ägnat trettio år åt att leva med vargar.
Det han får fram är entydigt – det som har pågått i Kolmården där tiotusentals besökare mot betalning har fått komma i hägnet för att på nära håll umgås med vargarna har varit en tidsinställd bomb.

– Det är helt obegripligt att man har låtit det pågå så länge. Det finns varguppfödningar på många andra håll i världen, men ingen annan där man har släppt in besökare på det här sättet, säger han.

Han har flera svar på varför man på en etablerad djurpark i ett välordnat land som Sverige har kunnat hamna i den situationen. Ett är att urbaniseringen fått oss att leva med en alltmer fiktiv bild av hur vilda djur fungerar. Ett annat de kommersiella drivkrafterna, där de ansvariga för djurparken lät sig förledas av de miljoner verksamheten drog in. Ett tredje ambitionen om att förbättra vargens dåliga rykte.

– För mig är det en berättelse om vad Sverige är, där vargen är en symbol. Jag har velat se vad den symbolen kommit ifrån och fascineras av hur vi sedan omprövar den efterhand för att den bättre ska passa med den tidsanda vi lever i.

Gammal möbel

Den litterära resans tredje stopp är i Småland där Ewa Klingberg har gett ut två av planerade fem delar i Huskvarnaserien. Berättelserna utspelar sig till stora delar i den småländska orten, men inte bara i vår tid.
Del ett, ”Manglade dukar och vikta servetter”, växlade mellan nutida Felicias liv som nyskild och nybliven hyresvärd och Nannys liv under 1800-talets senare del, då hon som tolvåring fick börja arbeta som barnpiga.
Del två, ”Lånat silver och krossat glas”, följer även den två kvinnors liv, en nutida och en bakåt i tiden. Berättelserna korsar varandra, hur och varför får man som läsare veta med tiden.

Ewa Klingberg växte upp i Huskvarna och bor i trakten. Men att hennes serie hamnade där var från början lite av en slump. Allt startade egentligen med den matsalsmöbel som kommer till Felicias hem. Möbeln, som finns på riktigt och köptes av Ewa Klingbergs svärson, lockade till efterforskningar som ledde till den plats och tid där Nanny levde.

Huset revs

När Ewa Klingberg började väva sin fiktiva berättelse kring möbelns historia blev det naturligt för henne att placera den på Vättergatan 4 i Husqvarna,
i en plats som finns och i ett hus som tidigare fanns.

– Huset ägdes av mina morföräldrar och det är i deras paradvåning som Felicia bor, berättar Ewa Klingberg.

I romanen hotas huset av rivning genom en byggmästare som hellre vill bygga nytt. I verkligheten var också det som skedde, så på adressen finns nu inte den gamla byggnaden från sekelskiftet kvar. Men i romanens värld kan man fortfarande gå runt i det hus som var.

– Jag tillbringade mycket tid där som barn, och kunde därför husets alla vinklar och vrår, säger Ewa Klingberg.

I del två, ”Lånat silver och krossat glas”, är det på samma sätt ett stänk sanning i berättelsen. Där utspelar sig den nutida delen på Odengatan i Husqvarna, på det som är en obebyggd tomt men där romanens hus finns som ritning. Den historiska delen utspelar sig på en gård i Stockmarkarbyn, i Kroatorpet som finns även det. För den som vill besöka platserna finns det också en karta.