”Lika nära till båda föräldrarna”

– Egentligen hade Jon kunnat vara hemma första tiden eftersom inget av barnen har helammats, men båda gångerna gick min visstidsanställning ut strax innan jag födde, berättar Sara. 

Också i fråga om vab har parets olika arbetsförhållanden avgjort – då Saras tidigare jobb innebar fler inbokade möten är Jon den som oftast har stannat hemma när Alvar har varit sjuk. 

– Där har vi inte haft någon plan utan löst det från gång till gång. Som tur är har vi inte behövt vabba så mycket, säger Jon.

Ur ett större perspektiv ser paret det som en vinst för samhället och jämställdheten om så många som möjligt delar föräldraledigheten lika, men främst har Sara och Jon tänkt på familjens bästa.

– Vi vill att barnen ska ha lika nära till båda föräldrarna, säger Sara.

Stått fast vid planen

En del idéer om föräldraskapet visade sig vara lättare sagda än gjorda när det blev verklighet, men Sara och Jon konstaterar att de har stått fast vid sin ursprungliga plan för att tillbringa lika mycket tid med barnen. Samtidigt är de medvetna om att yttre omständigheter kan komma i vägen. 

– Min rädsla är att Sara inte har fått något jobb efter sommaren. Rent krasst har vi inte råd med att en är föräldraledig medan en stämplar, säger Jon. 

Ekonomin har hittills inte haft någon betydelse för hur de har delat dagarna. På sitt tidigare arbete som informatör på Gottsundabiblioteket tjänade Sara mer än Jon, som är mentor i en klass för ensamkommande flyktingbarn, men skillnaden var liten. Det som har styrt är att båda vill vara föräldralediga. Sara tillägger att deras lösning inte fungerar för alla. Om den ena föräldern har avsevärt högre inkomst blir det en ekonomisk förlust att dela lika. 

– Men tjänar man riktigt mycket kan man faktiskt lägga undan. Man har fortfarande ansvar, ropar Jon, som har gått ut i vardagsrummet för att byta blöjor på Sally.

”Jag vill inte göra som pappa”

Hans inställning till föräldraledighet har påverkats av uppväxten. Hans mamma var hemma flera år i sträck med Jons fyra yngre syskon och jobbade sedan som dagbarnvårdare. Själv tyckte han det var roligt att hjälpa till med småbarnen. Hans pappa tog inte ut någon föräldraledighet.

– Jag vill inte göra som pappa. I längden vinner man på att vara en del av barnens vardag och inte bara mysa lite efter jobbet.

Under en period gick Sara ned till 80 procent för att Alvar skulle få kortare dagar på förskolan. Men i praktiken innebar det bara mindre pengar och mer stress. Arbetsbördan minskade inte nämnvärt för att schemat ändrades.

– Deltid är något av en kvinnofälla. Det finns en press på att barn ska vara så lite som möjligt på förskolan, som främst drabbar mammor. Alvar trivs på förskolan och får nog inte så mycket ut av att bli hämtad tidigare om vi är stressade.

Tveksamma till kvotering

Sara och Jon är tveksamma till att lagstiftad föräldraledighetskvotering skulle vara rätt väg att gå. De ser det som ett ideal att dela lika, men inte till priset att enskilda familjer blir ekonomiskt drabbade. 

– Jämställdhetsbonusen är bra, det känns som rätt ände att börja i, tycker Jon.