BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det är frågor som vetenskapen och forskare inte har velat veta något om tidigare. 1995 höll jag och några andra i den första queer-forskningskonferensen i Sverige och sedan bestämde jag mig för att forska vidare inom ämnet själv, berättar Eva Borgström.
Nu har hon precis släppt sin andra bok om lesbisk kärlek i litteraturen. Den första, Kärlekshistoria – begär mellan kvinnor i 1800-talets litteratur släpptes 2008 och blev avstampet i ett forskningsprojekt som har kartlagt en tidsperiod på 100 år. Det gör arbetet till det största i norden över kärlek mellan kvinnor.
– Men det beror mycket på att konkurrensen inte är så stor. Ingen har velat forska om dessa frågor tidigare och ämnet är fortfarande känsligt, säger Eva.
Blev vanligare inom konsten
Fram till 1944 var homosexuella handlingar förbjudna i Sverige. Men kring förra sekelskiftet, och en bit in på 30-talet, hade det hänt saker. Vetenskapen hade börjat intressera sig för homosexualitet, det blev ett vanligare motiv inom konsten och författare som Agnes von Krusenstjerna, Karin Boye och Gertrud Almqvist hade börjat skildra kärlek mellan två kvinnor på nya sätt.
– Jag insåg när jag startade att konsten och litteraturen inte hade ryggat för de här frågorna på samma sätt som teoretiker och akademiker. Hela vår moderna förståelse för samkönad kärlek mejslades ut under den här tiden.
Blomstrande gayliv i Berlin
1900-talet före andra världskriget var på många håll friare än många i nutiden kanske tänker sig. Weimarrepubliken, tiden i Tyskland från 1919, då en demokratisk och parlamentarisk författning antogs i Weimar, till 30 januari 1933, då Hitler utnämndes till rikskansler, hade skapat ett Berlin som var väldigt frisinnat kring hbtq-frågor, även om begreppet inte fanns då.
– Berlin var en smältdegel för gaylivet som blomstrade där. Det var många svenska författare som åkte dit. Berlin låg geografiskt nära och var den i särklass mest inflytelserika kulturen för oss.
Den första tredjedelen av 1900-talet öppnade dörrar för nya perspektiv på samkönad kärlek, som inte fick någon motsvarighet förrän i slutet av århundradet. Men 1933 slog Hitler till mot gaykulturen och kring samma tid infördes Hays-koden i USA. Det var en produktionskod för censur som rejält stramade till vad som fick visas på vita duken. Innan hade det varit ganska fritt för filmmakarna att bestämma själva, men efter koden blev det en stenhård censur som spillde över på kultur i hela världen.
– Det blev en enorm backlash. Här i Sverige vägrade Bonniers att ge ut de sista delarna av en stor romansvit av Agnes von Krusenstjerna och Karin Boye talade om reaktionära vindar i kulturen. I och med kriget samlades man kring de nationella värdena och en konservativ syn på familjen och könsrollerna, något som höll i sig fram till 60–70-talet.
Eva Borgströms nya bok heter Begär mellan kvinnor i svensk litteratur 1900–1935. Under den perioden gick kvinnlig kärlek från att vara tabu och onämnbart till något uttalat. Borgström skriver även om vilka strategier författare använde för att maskera vad de skrev om eller för att kringgå de informella förbuden. Det kunde handla om att skriva under pseudonym som Elsa Gille, eller att tona ner det förbjudna på olika sätt. Samkönad kärlek mellan kvinnor sågs inte som något direkt farligt förrän kvinnorörelsen började växa sig stark.
– Det var mäns samkönade kärlek som var förbjuden. Men det handlade om ett slags absolut förakt för vad kvinnor kunde känna för varandra. För att något skulle betraktas som sexualitet måste minst en man vara inblandad, annars ansågs det inte vara på riktigt. Det kvinnor kunde hålla på med tillsammans ansågs därför inte vara så farligt. Det kunde ses som uppvärmning, eller förövning till den riktiga kärleken, som då skulle vara med en man. Kärlek mellan kvinnor kunde ses som romantisk vänskap.
