”Jag tror att jag kan vara min generations röst. Eller åtminstone en röst i en generation”  säger karaktären Hannah Horvath i ”Girls” första avsnitt. Det går inte att skriva om regissören Lena Dunham utan att nämna denna profetiska replik. Förmodligen visste skaparen inte hur rätt hon skulle få när hon skrev den, eller att den även skulle gälla hennes egna följande år.

Serien ”Girls” första säsong spelades in mellan april och augusti 2011 och blev en omedelbar kritiker- och publiksuccé när den landade på HBO våren 2012. En coming of age-komedi som lyckades med konststycket att vara både rolig och radikal i sin mångfacetterade skildring av fyra unga kvinnors vänskap, känsloliv, kroppar och sexualitet.

Kvartetten Hannah, Marnie, Shoshanna och Jessa var vänner från den priviligierade medelklassen i New York, men det var inte ett glossigt och romantiserat systerskap à la ”Sex and the city” som syntes i rutan. I ”Girls” var huvudrollerna snarare självupptagna as som ofta hanterade sina problem på sämsta möjliga vis och inte sällan var usla vänner. Ändå hejade man på dem. Serien tänjde på hur osympatiska unga kvinnor fick vara i rutan, och komiken i neuroserna var fenomenal.

”Girls” sändes i sex säsonger mellan 2012 och 2017, och hann däremellan få många vändor kritik, bland annat för sin kritvita huvudrollsbesättning. Men dialogen var bländande. Lena Dunham fick stjärnstatus och var med att bana väg för andra unga kvinnliga tv-skapare i humorserier som ”Broad city” av Ilana Glazer och Abbi Jacobson och ”Insecure” av Issa Rae. Inga storsuccéer efter ”Girls” Parallellt med ”Girls”-succén var Lena Dunham inblandad i en rad olika projekt. Hon lanserade det feministiska nyhetsbrevet ”Lenny Letter”, podcasterna ”Woman of the hour” och ”The C-word” och publicerade 2014 självbiografin ”Not that kind of girl” om obekvämt sex, misslyckade bantningsförsök och psykofarmaka. Hon har sedan dess med jämna mellanrum publicerat brännande personliga essäer, exempelvis texten ”False labor” i Harpers magazine om att ge upp om moderskapet efter en hysterektomi i sviterna av den smärtsamma sjukdomen endometrios.

För tv har hon bland annat skrivit komediserien ”Camping” (2018) med ”Girls”-producenten Jenni Konner och regisserat ”Industry” (2020) på HBO. Men ännu har inget av Lena Dunhams verk efter ”Girls” blivit några större framgångar. Dessutom har regissören många gånger hamnat i skottlinjen för offentlig kritik: Av högern bland annat för att hon stöttat Barack Obama och är för abort. Av vänstern för fördomsfulla ”skämt” och för att hon valt att skildra den rika och vita kulturelit hon fötts in i. Från vänstern kulminerade kritiken med vad som brukar kallas ”peak PK” 2014 och har sedan dess svalnat något, även om hon fortfarande granskas med hård blick.

Det vet vi om den hemliga filmen

Våren 2021 släppte Lena Dunham den oväntade nyheten att hon under pandemin i hemlighet spelat in en hel långfilm i Los Angeles. Filmen har fått titeln ”Sharp sticks”, och ska enligt Lena Dunham ha känts lika intim och kreativt fri att arbeta med som när hon spelade in sin senaste långfilm ”Tiny Furniture” för 11 år sedan,  med några få vänner i sin mammas lägenhet. Lovande, eftersom just denna budgetproduktion var så övertygande att den fick streamingjätten HBO att från början våga satsa på ”Girls”.

– Filmen är en fortsättning på det uppdrag jag givit mig själv under hela min karriär – att skapa en öppen dialog kring komplexiteten i den kvinnliga sexualiteten och att ställa idén om den älskvärda kvinnliga protagonisten på ända, säger hon till Variety. I ”Sharp sticks” har Lena Dunham har själv en av rollerna, dessutom syns Jennifer Jason Leigh, Kristine Frøseth, Taylour Paige, Jon Berntham och Scott Speedman.

Filmen har ännu inte fått ett premiärdatum, men förmodas landa på streamingtjänsterna någon gång under 2021. På instagram skriver Lena Dunham: ”Det påminde mig om varför jag gör det här jobbet: För att samarbeta med människor som får mina tankar att snurra och sväva, och för att berätta historier som jag trodde/var rädd för behövde hållas hemliga”.

Vad ”Sharp sticks" ska handla om rent konkret är fortfarande hemligt.

Framtiden: Medeltida komedi

Nyligen blev det också klart vad som blir Lena Dunhams nästa film: För streamingtjänsten Amazon prime ska hon göra ”Catherine, called birdy”, en medeltida coming of age-komedi. Filmen bygger på författaren Karen Cushmans roman med samma namn och utspelar sig under 1200-talets England där en fjortonårig flicka gör uppror mot kvinnokonventionerna och de äktenskapsförslag som presenteras av hennes pappa.

Klara för roller är bland andra den heta ”Fleabag”-prästen Andrew Scott och ”Game of thrones”-skådespelaren Bella Ramsey. Fans av Lena Dunham vet med andra ord vad vi kan se fram emot härnäst: En millennials syn på medeltiden.