Det var på Mariatorget på Södermalm i Stockholm, ett surdegsbrödskast från den här redaktionen, och det var en iskall lördag i december. Trots att duggregnet var allt annat än förlåtande stod där en tapper grupp medelålders kvinnor och skramlade med kastruller som om de protesterade mot mordet på Salvador Allende.

Jag väljer inte den liknelsen helt slumpmässigt.

För det som fick mig att tappa fattningen en smula var att nästan samtliga närvarande kunde ha jobbat på just den här redaktionen. 

Det var till synes helt vanliga medelklasskvinnor klädda i lite för mycket tyg. Antroposofer. Kulturtanter från Södermalm. Yogakvinnor. Visserligen uppblandade med Generation Z-brats från Östermalm och (skulle det visa sig) nazister, men basen bestod av kvinnor som samtliga kunde vara medlemmar i Moderna museets vänner. 

På frågan exakt vad de protesterade mot blev svaret först hängande i luften. Misstänksamheten var stor, särskilt mot en representant för media. De var trötta på alla lögner de matats med, förklarade de försiktigt. Lögnerna om pandemin, vaccinet, klimatomställningen, chipen de får inplanterade i armen, mobilstrålningen, det stora maktövertagandet… och massinvandringen…

Så småningom sipprade det fram. Världen kontrolleras av ”globalister”. Av Soros, Rockefeller och Rotschilds. En hemlig elit som vill upplösa nationsgränserna.

Det visade sig att tidpunkten för demonstrationen inte var en tillfällighet. Den hölls samtidigt som tusentals samlades i Washington DC för att protestera mot Donald Trumps valförlust. 

När det sen visade sig att flera av konspirationsrörelsens centralgestalter bodde på just Södermalm blev det hela en smula ångestladdat. I alla fall för en kulturredaktör på Södermalm, som mig. För i hjärtat av kulturlivet, mitt bland de kvinnor som högern älskar att avfärda som ”batikhäxor” fanns ett mörker som jag aldrig tittat in i förut. Var det kom ifrån har jag fortfarande inte riktigt begripit. 

I USA skulle konspirationsrörelsen bli kärnan i MAGA-rörelsen, men i Europa har den på de flesta håll hållits utanför politiken. I Sverige dog den i en pyspunka av interna konflikter och brist på organisation. 

Tack och lov sträckte ingen politiker och inga seriösa medier ut handen till dem.  

Tills nu.

Mainstream efter Breiviks dåd

Författaren och debattören Lena Andersson skrev för några veckor sedan ett försvar för Jimmie Åkessons rätt att använda begreppet ”folkutbyte” (SvD 22 juni), trots att det hittills bara använts av nazister och andra som tror att statens företrädare medvetet importerar invandrare för att långsamt utrota sin egen, vita, befolkning. 

Det är en idé som skördat många människoliv.

Brenton Tarrant, som 2019 mördade 51 personer och skadade 50 i moskén i Christchurch, döpte sitt manifest till just ”The great replacement” – det stora folkutbytet. Han anklagade liberala politiker för att ersätta vita med muslimer. 

Samma år attackerade John Earnest en synagoga i San Diego för att utkräva hämnd på folkutbytet som han menade orkestrerats av judarna – vilket han skrev i sitt manifest.

Idag kan man höra såväl tv-journalisten Tucker Carlson som frikyrkliga sekterister och, ja… batikhäxor på Södermalm, ta ordet i sin mun.

2011 mördade Anders Behring Breivik 77 personer när han menade sig försvara det vita Norge mot folkutbytet som norska Arbeiderpartiet låg bakom. Även han förklarade sina motiv i ett manifest.

Trots att det är en av samtidens blodigaste terrorideologier har föreställningen blivit allt mer mainstream sen Breiviks dåd. Idag kan man höra såväl tv-journalisten Tucker Carlson som frikyrkliga sekterister och, ja… batikhäxor på Södermalm, ta ordet i sin mun. Det finns olika varianter på teorin. Ibland är Vatikanstaten inblandad, stundtals EU. Vissa tror att det hela sker i utbyte mot olja från mellanöstern.

Men när Åkesson väljer att introducera just detta uttryck (av alla uttryck i hela världen han kunde valt) i svensk partipolitik pratar han inte om en konspirationsteori, menar alltså Lena Andersson. 

Ordet ”konspirationsteori” används för övrigt bara av de som vill tysta andra från att tänka fritt skriver hon i SvD.

Ett argument jag kände igen där från Mariatorget. 

S orsakade mordet på Palme

Andersson har tidigare lekt med konspirationstankar av ganska grov kaliber. Att Lisbeth Palme på ett eller annat sätt var inblandad i mordet på Olof Palme har hon framfört både på DN:s ledarsida och i romanen ”Koryféerna” (som hon själv kallar ”konspirationsroman”). 

Så långt kändes hennes tankar mest underhållande. 

Hon har en nyfikenhet på hjärnans och politikens mörkaste vrår, vilket är en perfekt plats för en romanförfattare att befinna sig på. Men redan under boklanseringen lät Lena Andersson sina vidlyftiga romanidéer flyta in i verkligheten. I intervjuer stod hon på sig: Socialdemokratin orsakade mordet på Palme. Exakt hur var en smula oklart.  

Men det fanns för många tecken på att något inte stämde. 

Tankefiguren att ”något inte stämmer” är en av grundstenarna i allt konspirationstänkande. Det är en rörelse som är besatt av avvikande detaljer. Framgångsrika konspirationsteoretiker dammsuger verkligheten i jakt på små, små avvikelser från det förväntade och dissekerar sen sina triviala faktafynd sönder och samman inför publik.

Varför kan ingen förklara solkatten i kameralinsen? Varför övernattade Hans Holmér i Borlänge?

Konspirationsteorin behöver egentligen aldrig hänga ihop eftersom de inte är några teorier i vanlig bemärkelse. Tvärtom. Det viktigaste är att hitta anomalier som kan peta hål på någon annans förklaring. En udda detalj trumfar alltid helheten.

Skillnaden mellan Andersson och damerna på Mariatorget är att hon är en kulturkvinna med inflytande. En skribent som ständigt imponerar på sin publik bestående av SvD-läsande höginkomsttagare.

Hon påverkar.

En grov felläsning

Tesen i Anderssons text var att alla missförstått Jimmie Åkesson. När han skriver ”folkutbyte” syftar han inte på människor utan på ”normer och värderingar”. Det han försöker säga är att ”sedan 1970-talet har den kulturella homogeniteten luckrats upp genom politiska beslut”.

Och visst. Det kan tyckas vara en rent semantisk fråga vilket ord han använder. Om vi blundar för att det så sent som i år begåtts terrordåd av motståndarna till ”folkutbytet” och att amerikanska nazister paraderar under sloganen ”WAR – whites against replacement” så kanske vi kan acceptera att det är en jättebra metafor för att något enhetligt brutits upp och blivit brokigt, splittrat… trasigt?

Ett finurligt sätt att skriva att ett värderingsskiftehar inträffat.

Men det är för det första en grov felläsning. I Åkessons debattartikel (Expressen 3 juni) som gav upphov till den här debatten skriver han uttryckligen att folkutbytet handlar om ”demografiska förändringar”. 

Människor av kött och blod. 

Och den empiri han och hans åsiktsfränder hänvisar till när de ska bevisa att den ”demografiska förändringen” skett handlar nästan alltid om hudfärg. Man kan se den på stadens gator skrev Ivar Arpi för några år sedan. 

Kommunismen påstods anföras av superkapitalister som Bill Gates och Klaus Schwab från World economic forum

I de flesta konspirationsteorier är det sällan helt uttalat vem som är boven i dramat. Vilka som är de sammansvurna. Det antyds alltid, men sägs sällan rakt ut. Den hemliga världsregeringen? Socialisterna? Judarna? Sossarna? En pedofilring?

Inte sällan blandar man begreppen till oigenkännlighet. Under pandemin menade till exempel anhängarna till teorin om ”The great reset” (alla konspirationsteorier heter något med ”great”) att världen dragits in i en sorts socialistisk revolution som skulle avskaffa privat ägande. Det lustiga var att kommunismen påstods anföras av superkapitalister som Bill Gates och Klaus Schwab från World economic forum. 

Skälet till att konspirationsteoretikerna så sällan avslöjar monstret är enkelt. 

Konspirationstänkande har blivit en födkrok, och man vill behålla tittarna på sin Youtubekanal eller lyssnarna på sin podd ett avsnitt till, och ett till, och ett till. Snart kommer det stora avslöjandet (the great!). Snart får ni veta hur allt hänger ihop. Men först en liten utvikning…

Att vara vag är helt enkelt en affärsidé som skapar lojala kunder. Jag säger inte att Andersson kopierat modellen, men vem har inte läst en Lena Andersson-text minst två gånger för att förstå vad hon menar?

Konspirationsteoretikernas lösningar är dock nästan alltid extremt tydliga: auktoritärt styre. Den konspirationsteoretiska miljön och högerextremismen har alltid samma idoler: Trump, Putin, Erdogan, Orbán och andra nationalistiska ledare.

70-talet, en nationalistisk besvikelse

Lena Andersson har rätt i en sak. Problemet med teorin Jimmie Åkesson torgför är egentligen inte vilket ord han använder för att sammafatta den.

Det stora problemet är att den inte är sann. Varken föreställningen om att en samhällselit tvingat på oss migrationen eller att invandringen upplöst en tidigare existerande ”kulturell homogenitet”. 

Inte ens hennes välvilliga tolkning av Åkesson är sann. 

Var det andra former av inhemsk rasism mot ”tattare” och ”zigenare” som förenade alla som bodde här?

Om man verkligen menar att svenska värderingar upplösts sedan 70-talet måste man nämligen kunna svara på vilka de är. Annars blir påståendet lika meningslöst som att säga att 5G-strålning är skadligt utan att visa något som helst kliniskt fynd som bevisar det. 

Så finns det något i oljekrisens och orättvisornas 70-tal som talar för att samhället var sammanhållet, homogent och delade värderingar på ett sätt det inte gör idag? 

Var det att vi kallade samer för ”lappar”? Var det andra former av inhemsk rasism mot ”tattare” och ”zigenare” som förenade alla som bodde här? Skillnaderna i möjligheter mellan kvinnor och män var extrema. Männen tjänade dubbelt så mycket och varken föräldraförsäkringen eller barnomsorgen var institutionaliserad än.

Även ur ett nationalistiskt perspektiv är 70-talet en total besvikelse. Det fanns varken nationaldag eller Sverigedräkt och de regionala kulturerna var betydligt starkare än den nationella identiteten. Innan kommunreformen 1971 hade Sverige inte ens ett enhetligt styrelseskick. 

Vänstervågen svepte över landets alla köpingar och ungdomar deltog i rent revolutionära rörelser. Det begicks både nationalistiska och kommunistiska terrordåd på svensk mark. Generationskonflikten var så omvälvande att vi tvingas diskutera den än idag och den politiska polariseringen så hård att sossarna inrättade sin egen säkerhetstjänst för att övervaka de farliga kommunisterna.

Kulturellt handlade nästan alltid om att göra uppror mot det etablerade. Kulturlivet möttes med motkultur. Teater spelades utanför institutionerna, akademierna genomled maktkamper, minoriteter kunde leva hela sina liv i Sverige utan att lära sig svenska eftersom staten bistod med service och dagliga nyheter på minoritetsspråk. 

Samtidigt bemöttes de med en skoningslös rasism. 

Höll vi ihop? Var vi homogena?

Såna frågeställningar är inte intressanta för de som hävdar att våra ”värderingar” förskjutits. 

Det är nämligen inte homogenitet och värderingar de pratar om. 

KD bygger på patriarkala normer

Andersson och Åkesson är inte ensamma om att försöka tvätta föreställningen om ett pågående folkutbyte så den ska passa Tidöregeringens politiska projekt. De får understöd av Ebba Busch som på plattformen X skriver att: ”Folk har inte bytts ut. Men en mycket stor demografisk förändring har skett och det måste vi förhålla oss till”. I en debattartikel i Aftonbladet (28 juni) förklarar också hon att ”Svenska värderingar är på väg att urholkas”.

Kristdemokraterna är ett parti som sen det grundades hävdat att samhällets ”normer” håller på att lösas upp. Det är helt centralt för partiets ideologi.

2002 ville dåvarande partiledaren Alf Svensson tillsätta en ”värdekommission” som skulle ta fram riktlinjer för ett samhällelig värdegrund. Intressant nog handlade ingenting om ”svenska” värderingar. Tvärtom. De värderingar Svensson ansåg vara hotade var universella. Mänskliga. Att ”ljuga, att misshandla folk eller att tortera eller döda en människa hävdar vi vara fel såväl i Sverige som i Kosovo eller Kina. Det är moraliskt fel oavsett var i världen det äger rum, har ägt rum eller kommer äga rum”, skrev Svensson i sin riksdagsmotion.

Svenssons företrädare pratade om ”kristna” värderingar. Men innan Ebba Bush har de aldrig kallats ”svenska”. 

När Ebba Busch i sin debattartikel försöker precisera vilka svenska värderingar som nu hotas av utlänningarna nämner hon ”alla människors lika och okränkbara värde”.

Det är en fin tanke. Men det var ganska nyligen alla fick liknande rättigheter i Sverige. Samkönade äktenskap infördes på 90-talet, barnagan förbjöds 1979. Att alla har samma värde är inte en värdering som nu utmanas. Det är en värdering vi lärt oss sen 70-talet.

Ebba Busch är tydlig på en punkt. Hedersrelaterat våld är osvenskt. Hedersnormerna är ”importerade” och det är ”värderingar som inte kan väljas bort”. 

Om det sistnämnda håller jag verkligen med, fullt ut.

Det är därför jag har så svårt för hennes eget parti. 

För länge valdes exakt dessa värderingar bort av Kristdemokraterna.

Busch hänvisar till en text av Rädda barnen när hon ska förklara vad hon menar med hedersnormer. De skriver: ”patriarkala normer, där familjen, oftast de äldre männen, tycker sig ha rätt att bestämma hur familjemedlemmarna ska leva… en familjemedlems val av partner eller dennes sexualitet blir därför något som rör hela familjen”. 

Exakt dessa värderingar ansåg grundaren av hennes eget parti, Lewi Pethrus, att samhället skulle byggas på.

Skräcken för utomäktenskapligt sex är inte muslimsk.

Pethrus var en mäktig man i sina kretsar. En religiös ledare som hade synpunkter på så väl storpolitik som det mest intima. Församlingsmedlemmar kunde skriva till honom för att få råd i hans privata, pingstkyrkliga shariadomstol. Att en religiös auktoritet ska påverka vår livsstil och vår sexualitet var för honom och partiet självklart.

Pehtrus kämpade hårt mot vad han beskrev som ett översexualliserat samhälle. En moståndare till sexualundervisning i skolorna eftersom det var att ”gå naturen i förväg”. Äktenskapet är samhällets viktigaste rättsinstitution och samhällets betoning på sexualitet orsakar skilsmässor. Erotik och sexualitet skulle bort ur filmer, teater och tidningar. Danslokaler skulle stängas och ogifta kvinnor skulle inte få undervisa barn. 

Det här var inget iranska mullor lärt honom eftersom viljan att tygla kvinnors sexualitet inte är osvensk. Skräcken för utomäktenskapligt sex är inte muslimsk. Våld inom familjen är inte ”importerat”.

Ebba Buschs motstånd mot hederstänkande kring äktenskap och sexualitet är alltså även den en ny värdering. En värdering som slagit rot i partiet fullt ut först under hennes eget ledarskap. 

En mycket bra, modern värdering som hon borde vara stolt över 

Men den är allt annat än svensk. 

Och den är motsatsen till kristdemokratisk.

Rap existerade inte på Pethrus tid

Det måste finnas en tydlig förklaring till vad Andersson, Åkesson och Busch mumlar om när de pratar om ”folkutbyte”, ”demografiska förändringar”, ”homogenitet” och ”svenska värderingar”. Om det inte betyder ”vithet” så måste man kunna svara på exakt vad det handlar om.

Annars återstår inget annat än en rasistisk konspirationsteori.

Men någon förklaring kommer aldrig. Istället får vi vänta på nästa avsnitt av Lena Andersson för att kanske få svar. På nästa utspel från SD. På nästa debattartikel från Ebba Busch. Till slut är allt fler fast i deras svammel om att det här är ”större än vi tror” och ”värderingsskiften”.

Inga av de här argumenten biter så klart på Andersson och hennes gelikar. 

För dem är bevisen ovedersägliga på att ”något inte stämmer”. 

Det existerar skjutningar i förorten, det existerar kvinnor som bär huvudduk, det begås brott av män med utomeuropeisk bakgrund.

Allt detta presenteras som anomalier som ska bevisa att ett stort värderingsskifte skett i bakgrunden. Kanske att våra politiker i hemlighet orkestrerat alltihop. Hur kan annars en tonåring vara med i ett gäng och rappa om mord? Hur kan annars en imam predika mot homosexualitet? Det existerade inte på Lewi Pethrus tid. Då predikade frikyrkoledare mot homosexualitet och rap hade ingen hört talas om.

Något har förändrats!

Alla motargument avfärdas som identitetspolitiskt svammel (”wokeism” kallar Andersson det) eftersom det finns så många detaljer, så många enskilda exempel som trumfar all statistik, all historieforskning och all levd erfarehet av både kultur och mänskliga värderingar. 

Så fungerar det konspirationsteoretiska tänkandet.