Egentligen var den unge Jan djupt beroende av föräldrarna Alva och Gunnar, menade författarna. Bland annat gav de honom ett hus med strandtomt i Mariefred, något Jan Myrdal enbart var otacksam över. 

Bevismaterialet var en samling brev som Jan Myrdals syster Kaj Fölster under många år förvarade hemma hos sig – enligt boken för att hindra Jan Myrdal från att förstöra dem. Brev som påstås visa en helt annan sida av familjen, där den unge Jan är både uppskattande och erkännsam inför sina berömda föräldrar. Den vidriga barndom Jan Myrdal skildrade i sina romaner gick helt enkelt inte att finna i breven. Tvärtom fick de honom snarare att framstå som en bortskämd och privilegierad son. Familjen Myrdals grandiose lillprins.

”Rättegången mot familjen Myrdal pågår fortfarande”, skrev Dagens ETC:s recensent Magnus Ringgren om boken, som togs emot positivt i svenska medier. 

De flesta kritiker verkade överens om att Jan Myrdals självbedrägeri nu punkterats. ”Det tog dock fyrtio år med mycket lidande innan Jan Myrdals försåtliga och fientliga ’sanning’ kunde dementeras”, skrev Dagens Nyheter i sin recension.

Nu när Jan själv är död och inte kan försvara sig kände jag en plikt att någon måste svara

Under slutet av sitt liv stod Jan Myrdal nära Lasse Diding – den välkände kommunistiske miljonären och hotellägaren i Varberg som skapat uppståndelse genom att pryda sitt hotell med både ”Leninbad” och Leninstatyer och dessutom instiftat Leninpriset till Jan Myrdals minne.

Han har tidigare publicerat en självbiografi, men när han nu tar språnget och blir författare är det med en eldig debattskrift. 

Lasse Didings inlaga i ärendet heter kort och gott: ”En liten bok om de grova lögnerna om Jan Myrdal i De hemliga breven”. En bok han ger ut på eget förlag (som fått namnet ”Strindberg & Co” efter Jan Myrdals husgud) och som han säger att han utformat medvetet rättshaveristiskt. 

– Nu när Jan själv är död och inte kan försvara sig kände jag en plikt att någon måste svara. De ville att Janken skulle få sista ordet. Men jag ska desarmera ”De hemliga breven”, säger han. 

I sin skrift riktar han ett flertal anklagelser mot författarna Bosse Lindquist, sonen Janken Myrdal och systern Kaj Fölster.

För det första är det absurt att förneka att Jan Myrdals barndom var dysfunktionell, menar Lasse Diding. Hans anknytningsproblematik är uppenbar för alla som satt sig in i familjens historia, säger han. Dessutom är det något systern Kaj Fölster redan själv bekräftat, menar Diding.

1992 publicerade hon en numera bortglömd uppväxtskildring, ”De tre löven”, där hon berättar om en barndom som framstår som minst lika dysfunktionell som broderns vittnesmål. Hennes personliga trauma var så starkt att hon inte kunde prata innan fyra års ålder. I sin bok skriver hon också att brodern Jan begick övegrepp mot henne. 

– Den är som ett ångestskrik från barnkammaren! Hon är den som råkade mest illa ut. Faktum är att deras barndomar såg likadana ut om man jämför deras böcker.

I den Augustprisnominerade boken ”De hemliga breven” framkommer inte heller att de påstått ”hemliga” breven mellan Jan Myrdal och hans föräldrar i själva verket är kopior.

Redan 1992 föll nämligen Kaj Fölster till föga för broderns påtryckningar och lämnade tillbaka breven till Jan Myrdal. Det hon behöll var bara kopior som dessutom inte blev fullständiga. Originalen finns numera i Varberg, i det som kallas Jan Mydal-biblioteket och som bland annat förvaltas av Lasse Diding. 

– Det här antyds bara på ett ställe i boken, säger Diding.

I flera texter om boken, bland annat ett reportage i DN hävdas att Jan Myrdal under hela 90 och 00-talet stred för att dessa brev aldrig skulle bli offentliga. Lasse Diding menar dock att det förhöll sig tvärtom. 

I den litterära familjen Myrdal blev få påståenden obesvarade. Och året efter att Kaj Fölster skrev ”De tre löven”, 1993, publicerade Jan Myrdal en svarsbok: ”Inför nedräkningen”.

– Där skriver han att han vill offentliggöra breven. De ska lämnas in till KB så alla kan läsa dem, säger Diding. 

Diding är dock mest upprörd över en central del i ”De hemliga breven” som handlar om det hus i Mariefred som under många år var Jan Myrdals hemadress. I boken påstås att Myrdal fick huset av sina föräldrar. Ett bevis på deras generösa relation till sonen. 

– Det ägnas åtta sidor, men det är falskt!

I själva verket lånade Jan Myrdal 60 000 kronor på Mariefreds sparbank och 13 000 av Gunnar Myrdal för att kunna köpa huset, säger Lasse Diding.

Och föräldrarna höll noga räkning på hans skulder.

I Jan Myrdal-biblioteket har han hittat en bilaga till föräldrarnas testamente som visar hur skulderna bokfördes.

– De har räknat ut allt. Och kommit fram till att Jan fått 140 000 kronor. Sissela gifte in sig i den amerikanska societeten så hon fick bara 30 000. Kaj Fölster ska däremot ha fått en villa på Gotland och sammanlagt 243 000 kronor, vilket vida överstiger vad syskonen fick tillsammans. 

Min hypotes är att de inte lyckas motbevisa vår huvudtes i boken; att Alva var en hyfsad mamma.

Janken Myrdal vill än så länge inte kommentera innehållet i Lasse Didings bok. 

– Det är svårt att svara på något jag inte läst. 

Varför publiceras den här boken tror du?

– Det är väl Myrdalsällskapet som vill försvara Myrdals ära. Men jag måste läsa innan jag kan svara på vad de hittat. 

– Min hypotes är att de inte lyckas motbevisa vår huvudtes i boken; att Alva var en hyfsad mamma. 

I en artikel i Hallands nyheter svarar Bosse Lindquist på anklagelserna i Lasse Didings skrift. Han menar att de ekonomiska transaktionerna i familjen Myrdal är av mindre betydelse. Jan Myrdals brev är fyllda av avancerade krav på hur huset i Mariefred ska utformas och fixas. 

– I min värld får han ett hus, som står redo när han kommer hem. Om han köper det senare, är det en annan fråga och jag tycker inte att det förändrar deras relation, säger Bosse Lindquist till Hallands nyheter.

Lasse Diding vill inte att ”De hemliga breven” ska dras tillbaka. På flera sätt uppskattar han boken eftersom Myrdals ”driv” skildras väldigt bra i den. Han hoppas dock att den inte prisas av Augustjuryn.

– De förbättrar historien för att döda honom. Om jag uppnår att debatten fortsätter så har jag lyckats.