Åsa Gustafsson, en av skaparna och skådespelarna i föreställningen ”För allas trevnad”, skrattar högt när hon tänker tillbaka.
– Det var så roligt. Vi hade klurat på ett passande namn ett tag, sen hände det där och lappen blev en sådan tankeställare. För vems trevnad? Din? Min? Vi tyckte den passade så väl in i det komplexa med maktstrukturer, en lek med begrepp helt enkelt, säger hon och ler åt minnet.
I veckan kommer föreställningen att spelas i Göteborg för tredje året i rad, med en liten förändring. Nämligen en del i manuset där skådespelarna nu även ifrågasätter äldre mäns behov av att kränka unga profilerade tjejer så som musikartisten Zara Larsson och samhällsdebattören Linnea Claeson.
Belyser makt
Föreställningen belyser hur en kan se och synliggöra makt, dess orsak och verkan i ämnen så som äganderätten över sin egen kropp i alla rum, med inspiration från skaparnas egna upplevelser.
– Som konstnär kan man säga yes, vi får fortfarande spela föreställningen, för vi trodde att den bara skulle funka för tre år sedan. För att det här ämnet måste ju utvecklas, men evolutionen går långsamt. Vi är nog inte färdigspelade på länge med den här föreställningen, säger hon med en tung suck.
De senaste tre åren har uppträdandet tvingat henne att genomgå en djup och smärtsam självrannsakan.
– När vi började nysta i detta insåg jag att jag verkligen ingått i ett patriarkalt system med allt vad det innebär. För mig när jag var ung hade jag intressen som kanske inte var typiskt för tjejer i min ålder. Jag gjorde som mina äldre bröder, säger hon.
”Handlade om att bli godkänd”
Hon minns tillbaka till innebandylaget hon spelade i som tonåring, lingot under matcher var ofta anammat från killarnas med hejarop så som, kom igen nu gubbar. Det fanns inte heller något skydd för tjejerna att ha mellan benen medan de spelade utan de fick åka runt med en egengjord bula för att inte skada sig.
– Det handlade hela tiden om att bli godkänd av andra killar, kompisar, mina bröder. De skulle förklara för en hur saker går till, vad som är rätt och vad som är fel. Det var min enda stora kamp, så mycket energi som sattes på det. Nu gör jag inte det längre men gjorde fram till för bara fem, sex år sedan, fortsätter hon.
Upplever en förändring
Nu upplever hon att samhället har förändrats. Även om hon anser föreställningen vara lika aktuell idag, så finns det en medvetenhet hos människor som hon inte tror fanns i samma grad för tre år sedan.
– Jag vet inte vad som händer i skinnberederiet i Tranås där jag kommer från. Vet ju att alla pratar om klimatförstöring, att alla ska sopsortera på alla ställen. Men jag vet inte om man pratar om maktstrukturer i alla vrår. Men jag tror man gör det. Har ju själv gått runt med saker jag inte vågat prata om, som jag varit utsatt för. Först nu börjar jag lätta lite på locket. Man ser ju att maktstrukturerna faller på olika ställen idag, säger Åsa Gustafsson.
Större utrymme för samtal
Enligt henne finns det ett större utrymme för samtal idag, särskilt efter Metoo-vågen som blossade upp för två år sedan och skapade debatt enda upp i riksdagen. Även om själva Metoo-rörelsen startade för mer än tio år sedan. Däremot finns det mycket kvar att jobba med, det påminns hon dels om när hon hämtar sin son på fritids.
– Jag ser till exempel aldrig kvinnlig personal som spelar fotboll med barnen, eller någon manlig som hoppar hage. Det blir så tydligt att även om undervisningen blivit bättre på skolor så finns det beteendemönster som behöver ifrågasättas mer.
För att få slut på till exempel härskartekniker krävs enligt Åsa Gustafsson fysisk träning. Träning i hur människor interagerar med varandra. I att nöta in nya begrepp, för att kunna utveckla ett mer respekterande förhållningssätt.
– Någonstans i föreställningen säger jag att det är fånigt att vara PK, politiskt korrekt, men jag tycker inte det. Det är det för fan inte, det är modernt. Bara att uppträda ordentligt, låter som att man är någon sort trevlighetsminister, men egentligen så handlar det bara om det. Att behandla andra och sig själv respektfullt, säger hon.
