Det är tredje året i rad som ni tittar på det här och resultatet visar ändå på en ökning. Andelen kvinnliga regissörer var 16 procent 2015 och 20 procent år 2016. Så det går ju ändå åt rätt håll?
– För det första kan vi egentligen inte säga att det är en trend, tre mättillfällen är för lite. Oavsett behöver andelen filmer av kvinnor öka samtidigt som de filmer som går upp på bio får lika stor spridning som mäns filmer. Det är ett stort steg från att sättas upp på en liten biograf i storstäderna, till att få spridning på SF:s biografer runt om i landet.
De tio mest sedda filmerna under 2017 är regisserade av män. Varför är det så?
– Filmer av kvinnor har ofta mindre budgetar och distribueras inte lika brett. Så det handlar om att kvinnor måste få samma möjlig-heter som män när det gäller visningstillfällen. Och det hänger ju så klart ihop med ojämlika produktionsbudgetar, att kvinnor också måste få möjlighet att göra ”stor-filmer”.
Varför är det här problematiskt?
– För att det vi ser på film och tv påverkar oss. Om vi framför allt får ta del av mäns berättelser eller sexistiska bilder av kvinnor så påverkar det hur vi ser på oss själva, vår omvärld och på kvinnor och män. Film handlar ju om identifikation och då blir det problematiskt att det framför allt är den ena halvan av befolkningen som får vara med och definiera samtiden.
Vad är skillnaden på film som skapas av kvinnor respektive män?
– Bara för att det är en kvinnlig regissör betyder det ju inte att det inte kan vara ett sexistiskt kvinno-porträtt, men det minskar nog risken. I vår granskning kunde vi till exempel se att det är mer än dubbelt så vanligt att en kvinnlig regissör väljer att göra en film med en kvinnlig huvud-karaktär. Kvinnor har ju andra erfarenheter så då blir det ju ofta andra berättelser när de skriver manus och regisserar.
Av alla svenska filmer som visades på bio under 2017 hade 39 procent en kvinnlig regissör. Varför är Sverige bättre än genomsnittet?
– Svenska filminstitutet har gjort ett jättebra jobb med att jämställa filmstödet, så att kvinnor och män ska kunna göra film på lika villkor. Det leder ju till att fler kvinnor får göra film i Sverige.
SVT Drama fick i januari kritik för att inte släppa fram produktioner av kvinnliga regissörer och har lovat att 2018 blir ett bättre år. Vad tänker du om den debatten?
– Det är ju ett stort misslyckande för SVT att de inte släpper fram en enda kvinna som regissör i nån produktion i år. Men nu när de lovat en förbättring får vi hoppas att de ändrar sina rutiner så att det leder till konkret förändring. SVT har ju ett särskilt ansvar som public servicebolag. Verksamheter som finansieras med skattemedel måste givetvis jobba med representation. Att berätta halva befolkningens berättelser duger inte.
Nästa helg arrangerar ni Stockholms feministiska filmfestival. I år visar ni 26 filmer av kvinnliga filmskapare från 20 länder och det blir också flera premiärer för Europa, Norden och Sverige. Finns det någon film du vill lyfta fram särskilt?
– Åh, då måste jag få tipsa om Angels Wear White av en kinesisk regissör som heter Vivian Qu. Filmen handlar om en tjej som jobbar i en hotellreception och blir det enda vittnet till ett brott som begås på hotellet. Det är en spännande thriller och en jättestark film om flickors och kvinnors rättigheter. Årets bästa film tycker jag!
