Hade affärsmannen och den före detta dokusåpastjärnan trots föresatser om balanserad rapportering givits för mycket utrymme eftersom han sågs som ett spektakel som genererade höga tittarsiffror och många klick?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
När författaren Joan Didion, mest känd i Sverige för sin sorgeroman Ett år av magiskt tänkande, inför den amerikanska valrörelsen 1988 fick frågan om hon ville skriva artiklar om denna var hon först skeptisk. Hon tvivlade på medias förmåga att rapportera kritiskt och erbjuda läsarna relevant information när journalisterna i så hög grad gjordes till en del av en redan tillrättalagd berättelse i ett samhälle där sakfrågor fick allt mindre plats och retorik allt mer i politiken.
Det skriver hon i förordet till den samling texter som passande nog fått titeln Politiska fiktioner. Här målar hon upp en dyster bild av det politiska spelet som ett skapande av fiktioner där den som har den bästa berättelsen blir mest framgångsrik och där väljarna föraktas samtidigt som "fiktionerna" utformas för att tala till deras känslor snarare än förnuft (det Joan Didion kallar "politisk pornografi"). Den medielogik hon beskriver med stor bisterhet känns välbekant trots att hennes exposé slutar innan "klick" blev en företeelse för medieanalytiker att diskutera (och förfasa sig över).
Som en motvikt genom praktik skriver Joan Didion själv med ett långsamt, essäistiskt tempo.
Skeenden rapporteras med en grundlighet som ibland gör att hon nästan tappar läsaren, något som Joan Didion själv säkert skulle se som bevis för sin tes om de lättuggade, förenklade narrativ som vi är vana att serveras. Bland ämnena som sätts under lupp finns, förutom presidentvalet 1988, Ronald Reagans ledarskap (eller snarare diskursen i media och litteratur kring detta), det politiska samtalet i svallvågorna efter Bill Clintons otrohetsskandal och framgången för den konservativa falangen inom Republikanerna.
För en icke-amerikansk läsare består åtminstone en del av svårigheten att följa med i en del av det som behandlas är amerikansk inrikespolitik långt tillbaka i tiden. Figurer som Ronald Reagan och Bill Clinton kräver ingen närmare presentation, men för hur många utanför USA är den demokratiska presidentkandidaten Michael Dukakis välbekant?
På vissa ställen hjälper som tur är översättaren till med fotnoter. Joan Didions essäer tar alltså sin början vid valet 1988 och sträcker sig fram till tidigt 00-tal. De slutar innan 11 september 2001 så de politiska fiktioner som uppstod därefter behandlas inte, men skildringen av George W. Bushs bibelviftande konservatism förebådar det militära korståg som blev svaret på de tragiska terrorattackerna.
I sin inställning till denna konservativa kristna höger är Joan Didion sylvasst kritisk, men ofta är hon långt ifrån glasklar i eventuella egna politiska uppfattningar. En måste läsa med stor koncentration och budskapen och kritiken som förmedlas med torr, subtilt sarkastisk ton är inte alltid lätta att upptäcka. Syftet är inte heller att plocka entydiga poänger utan att med hjälp av den grundliga framställningen klä av kejsare i båda politiska läger och i media. I detaljerna i det politiska spelet skymtar också den rasism och den imperialism som måste ses som grundläggande strukturer i det samhälle som skildras. Joan Didion benämner dem dock inte, hon nöjer sig med att visa och låter sedan läsaren göra det hon anser vara så sällsynt i den politiska rapporteringen: dra sina egna slutsatser.
Ofta är hon mycket rolig i sin lågmälda, torra sarkasm. När hon raljerar över den moralism, smått infantila privatlivs- och sexfixering och slarviga rapportering av skandalen kring Bill Clintons otrohetsaffär(er) på 90-talet verkar hon dock inte särskilt intresserad av den bakomliggande misogyni som präglade den mediala framställningen av de kvinnor som trädde fram utan är enbart ute efter att avtäcka deras eventuella agendor och den moralpanik i den politiska debatten som hon med rätta anser löjeväckande. Detta är en olycklig blind fläck hos en skribent som i övrigt förmår se på de företeelser hon bevittnar med en ofta knivskarp skärpa.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
