Hennes team funderar på om de exploaterar psykisk ohälsa genom att paketera Jocelyn som ett galet freak? Well, psyko är sexigt, och det är det enda sättet att lura en förlorare från mellanvästern att tro att han har en chans, lyder det vinnande motargumentet.

En reporter från Vanity Fair finns på plats och intimitetskoordinatorn har låsts in på toaletten när en PR-katastrof briserar: en bild på Jocelyn med sperma i ansiktet har läckt på internet. 

Incidenten mjölkas (no pun intended) på skämt ungefär fyra gånger för mycket och många av samtidsreferenserna har en ansträngd kvalitet. Ändå finns en befriande cynism om medie­logik i ”The Idol”, som när Jocelyns stab spinner kontroversen som ”hämndporr” och Vanity Fair föreslår att Jocelyn ska hämnas tillbaka i sin intervju. ”Är hämnd empowering?”, undrar hon desillusionerat.

”The Idol” har föranletts av en sällan skådad negativ förhandshype. Branschpressen målade upp produktionen som ett haveri vilket bäddade för ett grisigt slutresultat. Fem minuters stående ovation på premiären i Cannes viftades bort som ”något alla får i Cannes” (det stämmer inte, ofta buar publiken och lämnar salongen om något är dåligt). 

Recensionerna var oroväckande präktiga, men kunde inte låta bli att prisa den filmiska atmosfären – objektivt sett är ”The Idol” vackrare filmad än något annat på streamingtjänsterna. 

Första avsnittet slets i stycken av twitters elevrådsfraktioner men det är oklart om de hatar ”The idol” eller skaparen Sam Levinson. En vit, cis, äldre millenial så kallad ”nepo-baby” (hans far Barry Levinson regisserade exempelvis ”Rain Man”) som rollbesätter andra nepo-­babies i lättklädda roller. Mycket av kritiken har hängt med Levinson sedan ­”Euphoria” som handlade om pundiga high school-kids och är HBO:s mest sedda ­serie efter ”Game of ­thrones”. 

I ”The idol” lyckas ­Levinson både romantisera och kritisera den våldsamma sexismen i musikvärlden. 

Men, man kan faktiskt ha kakan och äta den. Se praktexempel som ”Mad Men” eller ”Sopranos” som visar attraktionen i att leva som en känslokall reklamare eller mafioso, samtidigt som de visar de fruktansvärda konsekvenserna av deras livsstil.

 ”The Idol” är en mycket sämre serie, men en underhållande erotisk thriller för 2023 – en genre som alltid varit en problematisk favorit där sex och våld vävs ihop. Jocelyn kollar till och med på ”Basic Instinct” i en övertydlig referens.

Hon blir uppraggad av den hallickaktige Tedro (Abel Tesfaye, även känd som The Weeknd) och inleder en toxisk relation komplett med kniv- och kvävningslekar i hennes palats till hus.

”När man är känd så ljuger alla för en, men jag tror att du är ett tillräckligt stort svin för att säga sanningen till mig”, säger Jocelyn när hon ber om Tedros åsikt om hennes nya singel. 

Säga vad man vill om Sam Levinson. Han skriver ­repliker som fastnar.