Läskiga apor och mörka moln i Peeles nya skräckis

Någonting är allvarligt fel i Kaliforniens inland. Strömmen går med jämna mellanrum och det regnar ner metallskräp från himlen. Det får tragiska konsekvenser för familjen Haywood: pappa Otis (Keith David) får ett mynt i huvudet och dör (nästan) på fläcken. Barnen OJ (Daniel Kaluuya) och Emerald (Keke Palmer) ärver pappans ranch och företag som är specialiserat på att träna hästar för Hollywoodproduktioner. Verksamheten går sisådär, men världsliga ting är snart sekundära. Syskonen Haywood tror sig nämligen ana den bakomliggande förklaringen till de förändrade naturlagarna: ett moln har stått helt stilla i veckors tid. Kan det vara en förtäckt rymdfarkost?

Jordan Peele är efter dundersuccérna ”Get out” (2017) och ”Us” (2019) en av de största genreregissörerna just nu. Båda drog in i runda slängar in 2,5 miljarder kronor var och filmerna vändes in och ut i jakt efter dold mening. Inför ”Nope” var jag mest nyfiken på vilken riktning Peele skulle välja: ”Get out” var enkel att hänga med i och mysterierna löstes under speltidens gång, medan ”Us” lämnade svaren mellan raderna. 

”Nope” ligger någonstans mittemellan. Inledningsvis verkar den svårtydd i ett virrvarr av olika handlingsspår, som bland annat innefattar en tokig apa som mördar en hel tv-studio och syskonens relation till Ricky Park (Steven Yeun), ägaren av en närliggande nöjespark. Detta samtidigt som filmen delas upp i svårförståeliga kapitel, döpta efter hästarna som befinner sig i Haywoods ägo. 

Försöker ­Peele komma åt någonting under ytan med det spretiga innehållet? Möjligtvis. Men när filmen till slut landar i en förhållandevis rak hybrid mellan skräck och science fiction så framstår den oändligt långa inledningen snarare som valhänt. Det är komplicerad uppbyggnad åt en, i slutändan, okomplicerad film.

Det är synd på en film som innehåller flera minnesvärda sekvenser, inte minst när apan Gordy slaktar allt i sin väg. Scenen är filmad från en ung Rickys hukande perspektiv under ett bord och det är rysligt obehagligt att smygtitta på när apan går blodig bärsärkargång. Peele har alltså inte glömt bort hur man gör hårresande skräck, men skulle gott kunna återinföra ett mer koncist berättande från sitt förflutna som sketch­komiker.