Det här är några av popstjärnan Shakiras syrliga rader till sitt ex, fotbollsspelaren Gerard Piqué, i den nya låten “BZRP Music Sessions #53”. Hiten är en explicit hämndterapi-låt som gick rakt in på Billboardlistans nionde plats och vars video sågs av 64 miljoner på Youtube på mindre än ett dygn.

För den som inte har hängt med så har la Shaki, som hon kallas av fansen, separerat från den före detta Barca-stjärnan efter att det kommit fram att han inlett en affär med den yngre kollegan Clara (nej, det är inte jag). Det avslöjades bland annat genom att Shakiras – och tydligen även Claras – favoritmarmelad som Piqué inte gillade nästan var helt uppäten när Shakira och barnen kom hem från en resa.

Visst, det är alltid hemskt att bli utsatt för otrohet och svek. Och bara en gravt sårad person lägger ner så mycket tid på att hitta de taskigaste dissarna och snillrikaste rimmen som Shakira gör i sin nya monsterhit.

Det är både rörande, lite pinsamt och djupt mänskligt när hon sjunger ”jag kommer aldrig ta tillbaka dig, inte ens om du gråter och bönar och ber”, och man tänker för sig själv: men Shaki, han har varken gråtit eller bett, han har valt bort dig och blivit ihop med en 23-åring.

På ett sätt är vi alla Shakira, och hennes låt är bara en lite mer sofistikerad version av de inlägg jag sett i olika argentinska Facebook-grupper med namn som ”Köp och sälj Buenos Aires norra förorter” där fruar och flickvänner rasande redogör för sina mäns otrohet och kallar älskarinnorna för ”putas” (horor) och ”robamaridos” (rånare av gifta män).

Visst är det kanske osmickrande och pinsamt att inte kunna hålla ilskan för sig själv. Att inte som en duktig samtida varelse bearbeta sin partners svek på ett ostörigt, värdigt sätt. Men jag tror på riktigt att hämnd faktiskt kan vara läkande – om den utförs med lite humor och kreativitet.

Kvinnor verkar generellt vara bättre på denna konst än män, som använder hämndporr och att sprida nakenbilder på sitt ex är som ett sätt att bearbeta smärtan på. I alla fall den yngre generationen.

När jag för många år sedan skulle ”hämnas” på ett ex köpte jag ett par fejk-Rayban med det otroliga namnet RayFan och la i glasögonfodralet jag fått av honom (de äkta bågarna behöll jag såklart) och gav tillbaka till honom.

Fejk ska fejk ha, så att säga.

Men den absolut roligaste, och eventuellt lite väl gränslösa, hämnden jag känner till står en bekant på Kuba för. En numera 90-årig tant i Havanna som i 70-årsåldern blev bedragen av sin man på ett synnerligt fult sätt. Han flyttade till sin älskarinna, men hemma smidde hans fru en ruskig plan. Hon tog en stor plåtburk där hon samlade sina katter och hundars avföring, och bad även sina gäster att göra nummer två i burken. När den var full hällde hon på ättika och något annat äckligt och satte sedan ett lock på. Efter några veckor tog hon burken och promenerade hem till älskarinnan. När hennes exman öppnade dörren log hon sitt allra charmigaste leende, skruvade av burkens lock och sträckte fram den: ”Lukta!”.

Hans ansikte förvreds i äckel, hon skrattade ett riktigt häxskratt och började kasta burkens innehåll över väggar och golv innan hon vände på klacken och i lugn takt återvände hem.

Skit ska skit ha, så att säga.

Mycket mer kreativt än hämndporr, om ni frågar mig.