Kvinnor får höger­extremismen att fungera

De senaste decennierna har kvinnor i de flesta av världens demokratier i högre grad än män röstat på progressiva och vänsterorienterade partier. Det finns olika teorier kring vad det beror på, bland annat en som handlar om att kvinnor gått om män i utbildningsnivå. Idag är det fler kvinnor än män i väst som har en universitetsexamen, vilket enligt forskning brukar vara synonymt med mer progressiva värderingar.

Samtidigt finns det ett stort antal kvinnor som går emot den generella politiska utvecklingen, och som antingen står kvar vid sin konservativa övertygelse eller som radikaliserats till den högerextrema ytterkanten. Det är framför allt de senare som Lois Shearing ägnar sin bok åt.

”Kvinnor borde inte rösta”, har den högerextrema, kvinnliga influencern Hannah Pearl Davis konstaterat på sitt X-konto.

”Det finns ingen våldtäktskultur i väst”, skrev Lauren Southern, en av de största kvinnliga videobloggarna på högerkanten, på en skylt som hon tog med till en feministisk demonstration.

”Den moderna feministiska rörelsen är en fars”, sa den högerkonservativa politiska kommentatorn Tomi Lahren nyligen i Sky News, ”den står inte upp för någonting utom obegränsad abort”.

Lois Shearing förklarar att orsakerna bakom radikaliseringen är lika många som kvinnorna själva. Men det är tydligt att rörelsen attraherar kvinnor av andra skäl än den attraherar män.

Det finns många exempel på kvinnor som hittat en högerextrem rasistisk ideologi via feminismen. En förtvivlan över det sexuella våld kvinnor utsätts för tycks lätt kunna slå över i ett förakt mot manliga invandrare, framför allt muslimer. De muslimska männen pekas på falska grunder ut som de enda som begår sexuella övergrepp och därför som några vi måste skydda oss mot genom att stänga gränserna och deportera.

En annan väg till radikalisering går genom moderskapet. Kvinnorna styrs av en irrationell oro för att barnen ska utsättas för transsexuell propaganda i skolbiblioteken, eller tvingas växa upp i ett samhälle styrt av sharialagar. De ser det som sin plikt att skydda barnen mot denna utveckling, och börjar därför agitera för en trans- och islamofobisk ideologi.

Andra hittade till högerextremismen under pandemin, då många kvinnor med en hälsovurmande, ”naturlig” yogalivsstil lät sitt vaccinmotstånd eskalera till en generell faktaresistens. 

En fjärde grupp har känt sig otillfredsställda i den moderna kvinnorollen som ställer höga krav på oss. De känner sig klämda mellan kapitalistiska idéer om karriär med en lön som gör oss finansiellt oberoende av män och de mer traditionella förväntningarna som fortfarande finns på kvinnor om att vara den mest närvarande föräldern med det yttersta ansvaret för att barnen och hemmen är hela och rena.

Det kan verkligen börja så, med en försiktig feministisk kritik mot vissa av modernitetens kvinnoideal, förmedlad i en video av en bedårande kvinna i solklänning och vågigt hår. Och eftersom folk älskar bedårande kvinnor i solklänningar och vågigt hår, premieras innehållet av algoritmerna och följarna. Ju grövre material kvinnan publicerar, desto mer uppmärksamhet tycks hon få, vilket också kan förklara varför kvinnor radikaliseras.

Det är betydligt enklare för kvinnor än för män att bli framgångsrika som högerextrema influencers. Det beror på att kvinnlig fascism är sexigt, säger författaren Julie Gottlieb som också skrivit om kvinnor och högerextremism, när hon intervjuas i ”Pink-pilled”: ”Vi har de här två till synes oförenliga elementen kvinnor och fascism, och när de sammanförs tror vi att det ska uppstå fyrverkerier”.

Det finns åtminstone någonting raket-artat i de fascistiska kvinnornas genomslag. Och den som underskattar deras inflytande är inte bara naiv, utan i någon mån också misogyn.

För Ku Klux Klans kläder syddes inte av sig själva, förklarar Lois Shearing i sin bok. Trumps flygblad delas inte heller ut av sig själva, och detsamma gäller maten som ska beställas till konferenser och bussarna som ska bokas för att frakta aktivister till demonstrationer. Det obetalda hushållsarbetet måste göras även inom högerextrema rörelser, och även inom högerextrema rörelser görs det obetalda hushållsarbetet ofta av kvinnor.

Kvinnorna fyller också en annan viktig funktion. De fungerar som en balanserande kraft gentemot det mest våldsamma och extrema. Deras mjuka framtoning, brösten, de stora blåa ögonen och plutande läpparna, suddar bort faktumet att dessa rörelser dödar och utgör reella hot för stora delar av världens befolkning.

Dessutom får vi inte glömma att många av männen som ansluter till högerextremismen kommer från incelsammanhang. ”Löftet om kvinnor, om kärlek, om sex, eller en lycksalig inhemsk sfär över vilken du får bli kung, är ett kraftfullt incitament”, skriver Lois Shearing, angående hur vackra, högerextrema kvinnor lockar män till rörelserna.

I filmen ”White Noise” följer dokumentärfilmaren Daniel Lombroso flera influencers från den alternativa högerrörelsen, bland annat Lauren Southern vars karriär under filmen är på framfart. Lauren Southern har varit den islamofoba trad wife-rörelsens poster girl och fick ett stort genomslag genom sina videor om hotet islam utgör för kvinnor. 

I dokumentären blir hon inbjuden att gästa den högerradikala och våldsbejakande rörelsen Proud Boys grundare Gavin McInnes talkshow. De har ett samtal om rasism, där de är överens om att ordet inte längre betyder någonting eftersom ”vita tydligen inte kan bli diskriminerade”. 

Kvinnan som något år tidigare argumenterade mot feminister om att våldtäkter inte fanns i väst är nu betydligt mer ödmjuk

När Southern, som här är runt 24 år gammal, sitter i taxin på väg hem från showen ringer den 25 år äldre Gavin McInnes upp henne. I filmen hör vi bara hennes del av dialogen, men han föreslår något som får Southern att svara ”eftersom du har fru och barn är det här inte något jag ens överväger”. De lägger på, och Southern vänder sig uppgivet till kameran och säger ”send help”.

I nästa scen berättar hon att hon haft flera otäcka upplevelser sedan hon började engagera sig för att stoppa invandringen och hitta tillbaka till de traditionella könsrollerna. Hon säger att ”några hjältar fallit för henne” och att sexuella övergrepp är ”a very real thing”. 

Kvinnan som något år tidigare argumenterade mot feminister om att våldtäkter inte fanns i väst är nu betydligt mer ödmjuk. Efter att filmen spelades in har hon också uttryckt ånger för att ha deltagit i rörelsen och sagt att hennes eget trad wife-liv utvecklades till något destruktivt och att hon i sin relation blev ”så nära man komma en västerländsk slav idag”.

Det binära i att offer inte kan vara förövare och i att förövare inte kan vara offer är något vi bör lämna åt ytterkantshögern, skriver Lois Shearing i ”Pink-pilled”, apropå att kvinnors eget inflytande i misogyna rörelser ibland förminskas eller ignoreras. Shearing fortsätter med att säga att om vi vill förstå kvinnorna som ansluter till ytterkantshögern måste vi göra något vi har lärt oss att inte göra:

”Vi måste börja se kvinnor som faktiska människor. Människor som kan skada. Människor som kan bli skadade. Människor som kan hata. Människor som kan bli hatade. Människor som kan förändras. Men också människor som inte kan det.”

När högerextremismen får ett allt hårdare grepp om världen finns anledning att nyansera vår bild av den. Hotet kommer inte bara från de illasittande kostymerna som låter högst eller de militärklädda männen med halvautomatiska vapen. Det kommer också från kvinnorna som står bakom dem, i ett behagligt ljus, och ler mot en kamera.

Det kommer från de vita mödrarna som ställer till med scener på föräldramöten och från yogisarna som vigt sitt liv åt konspirationsteorier.

Dessa kvinnor är starka och avgörande för rörelsernas fundament. Att förneka det är i någon mån att vila mot den patriarkala världsordningen de själva förespråkar.