”Kvinnliga filmregissörer blir vanligare”

Årets festival har temat ­gränser, varför har ni valt det?

– Vi ville belysa de synliga och osynliga gränser som finns i ett alltmer polariserat Latinamerika. Inte främst de territoriella gränserna, utan de sociala och kulturella gränserna som finns i samhället.

Många av årets filmer handlar just om det; vilka som inkluderas och vilka som hamnar utanför, individens begränsningar och gränser som hen kan eller inte kan överträda.

Hur mår latin­amerikansk film idag?

– Ganska bra, tycker jag. Chile, som inte är ett stort filmland, har utmärkt sig de senaste åren genom att producera flera angelägna och välproducerade filmer. Det visar inte minst förra årets Oscar-vinnare i kategorin bästa utländska film, den chilenska filmen ”En fantastisk kvinna”. Vi försöker alltid få med filmer från så många länder som möjligt, men det är stor skillnad i filmproduktion mellan de olika länderna. Att kvinnliga film­regissörer blir allt vanligare på den atinamerikanska kontinenten är en väldigt positiv tendens som också återspeglas i vårt program.

Om du skulle välja ut tre filmer som du tycker man måste se, vilka är det?

– Dokumentären ”Landless” (Chão), som handlar om de jordlösas rörelse MST som kämpar för en jordbruksreform i ett Brasilien där Bolsonaro styr och där hoten mot de sociala rörelserna i landet ökar.

Öppningsfilmen ”Lemebel” om hur en en gayaktivist och konstnär kämpar mot militärdiktaturen i Chile. Den argentinska spelfilmen ”Los miembros de la familia” (Familjemedlemmarna) av Mateo Bendesky, som också kommer på regissörs­besök. En väldigt elegant och intelligent berättad historia om två syskon, den har mycket humor och är väldigt argentinskt.