Repetitionerna av Peer Gynt – the girl activist, pågår för fullt. Scenen löper på fyra sidor runt de 40 åskådarplatserna, som är nedsänkta i golvet i rummets mitt. En modell av en gapande mun, stor nog att rymma en fullvuxen man, tyder på de absurda inslagen i pjäsen. 

Att det ligger 150 kilo gul lök på scengolvet har också med uppsättningens innehåll att göra. Men hur ursprungsversionens monolog med en lök har omvandlats till ett lökhav, är inget som avslöjas på förhand.

Ibsens Peer Gynt från 1867 är en pjäs om att vara människa och om att hitta sin plats i världen. Teater Foratt har tagit sig an klassikern för att riva ner en av den manliga teaterkonstens starkaste bastioner. Idén kom i ett samtal mellan Teater Foratts regissör Niclas Sandström och författaren Åsa Lindholm, som har skrivit den nya versionen av Peer Gynt. De två delade en aversion mot den klassiska pjäsens förlegade världsbild och ville återberätta historien på nytt sätt.

– Vi vill skildra hur en kvinna kan resa genom världen och ta del av olika händelser, och fann att formen i Peer Gynt med resor som går genom tid och rum passade bra, säger Niclas Sandström.

I Teater Foratts version är Peer Gynt en ung kvinna. Pjäsens andra två större roller är Peers flickvän Solveig och mamman Åse. Ramberättelsen kretsar kring de tre medan deras bilder av världen kommer in som bihistorier. Den resa som den moderna Peer gör tar henne till några av de platser som under senare år har kännetecknats av revolution och protester, som Marrakech, Tahirtorget i Kairo och Frälsarkatedralen i Moskva.

Kvinnor i nästan alla roller

Ett tema i pjäsen är den trånga mediebilden av kvinnor vid uppror.

– I tider av krig är det ofta bilden av en kvinna som får illustrera nederlaget. Det är dessutom påfallande att mediebilder av kvinnliga aktivister ofta har fokus på något som rör deras kroppar, som en blå bh. Detta tas upp i pjäsen där vi dissekerar den vanliga hjältemyten, säger Niclas Sandström.

Uppsättningen av Peer Gynt – the girl activist, är genomgående en feministisk produktion med kvinnor i alla roller och funktioner utom en. Regissören Niclas Sandström är den enda medverkande mannen. 

– För mig som är van vid att arbeta i feministiska sammanhang där inga män alls är med har det varit intressant att ha den manliga blicken med. Vi arbetar dessutom mycket genom samtal och dialoger genom hela processen, säger Bahareh Razekh Ahmadi som spelar Peer Gynt.

För åskådarna utlovas en föreställning som också innehåller mycket humor och möjligheter till skratt. Men vem som skrattar åt vad är enligt ensemblen en fråga om vad man själv har i bagaget.

– Vad man skrattar åt bygger mycket på vilken position man själv har i samhället och i livet, säger Bahareh Razekh Ahmadi.