I en krönika i Ystads Allehanda går den liberala ledarskribenten Petter Birgersson till hård attack mot Karlstads universitet och hävdar att kursen väcker tydliga ekon från 1920-­talets rasforskning, som inte bör släppas in på universiteten igen. Och i en ledarkrönika skriver UNT:s liberala ledarskribent Emma Jaenson att Sverige inte ska ägna sig åt skatte­finansierad rasforskning. 

Mycket tal om ras i Sverige

Forskaren Tobias Hübinette vid Karlstads universitet, som håller i kursen, är inte förvånad över reaktionerna och tror att de tagit avstamp i Sveriges komplicerade relation till ordet ras. 

 – I Sverige användes ordet ras på svenska universitet och i den svenska offentligheten ända fram till 1960- och 70-talen. Faktum är att fram tills dess talade vi i Sverige mer om ras än i många andra västländer. Men i samband med Olof Palme och framväxten av den nya vänstern började det sakta men säkert att anses vara fel att tala om ras, samtidigt som Sverige sträckte ut en hand till den så kallade Tredje världen. 

Rasbegreppet försvann

Från och med 80- och 90-talen började etnicitet och termen främlingsfientlighet att ersätta rasbegreppet och termen rasism och detta var en utveckling som drevs på både från politiskt håll och forskarhåll, fortsätter Hübinette.

– Som en konsekvens av det blev det därefter allt svårare att tala om ras i relation till just dagens Sverige och svenskar, särskilt efter att rasbegreppet avskaffades genom ett regerings- och riksdagsbeslut på 90- och 00-talen.

I dag har Sverige gått ännu längre, menar han.

 – Inom den kritiska ras- och vithetsforskningen räknas Sverige som det land i världen där det antagligen är allra svårast att tala om ras i dag. Ett resultat av detta är att Sverige därigenom har kapat banden till sin egen historia av kolonialism och rasforskning. Samtidigt är ju svenskarna fortfarande en del av historien och världen och därmed också av både den globala koloniala historien och samtiden. Den här kursen är ett bra sätt att lyfta det på, menar Tobias Hübinette.