En blygsam kiosk, förvisso, men ändå något. Snart började han dessutom göra andra – mer lukrativa – affärer.
Nej, det är inte någon fastighetsmiljardär som Ilja Batljan eller Erik Selin det handlar om. Det är den man som just nu sätter skräck i Stockholm, och som i medierna kallas ”Kurdiske räven”.
Granskades
Hans bakgrund granskades nyligen av Expressen – och den påminner inte så lite om personporträtten man kan ta del av i Dagens Industri.
Läser man den sistnämnda tidningen och jämför med hur det såg ut för tio år sedan märker man för övrigt att något hänt. Antalet skildringar av entreprenöriella framgångssagor – ofta skrivna som rena idolporträtt – har ökat lavinartat. Samtidigt har texterna om gangsterkungar i kvällstidningarna blivit allt fler i takt med att skjutningarna ökat.
Hur kommer det sig att dessa två – på vissa sätt lika – grupper blivit våra mest beundrade respektive fruktade?
Varför bli kriminell?
År 2000 publicerade två amerikaner, sociologen Sudhir Venkatesh och ekonomen Stephen Levitt, en studie över hur ett amerikanskt gatugäng fungerar. De båda forskarna kom fram till att kriminella som befinner sig längst ner i hierarkin tjänar lika lite pengar som om de haft jobb med amerikansk minimilön. Riskerna förknippade med att vara gangster var däremot betydligt högre än de man utsätter sig för på Donken: dödligheten hos gängmedlemmarna låg enligt studien på ungefär sju procent per år.
Bossarna hade det så klart bättre. Både vad gällde pengar och risk. Men chansen att ta sig upp till toppen, eller ens upp för de första trappstegen, var inte särskilt hög. Dels kunde man förstås dö, men minst lika stor var risken att man helt enkelt inte var tillräckligt bra på brott för att avancera.
Så varför bli kriminell?
Även om man kommer från ett fattigt område verkar möjligheterna att leva gott bättre för den som är laglydig – speciellt i ett land som Sverige, där utbildning är gratis.
Det viktiga är inte längre att leva ett bra liv. Det viktiga är att – hur liten chansen än är att lyckas – nå toppen.
Av samma skäl som många unga medelklasskillar från Täby eller Lund numera drömmer om att bli entreprenörer. Deras mammor och pappor kanske är läkare eller advokater – två betydligt säkrare karriärbanor än att starta it-företag – och för någon generation sedan hade sönerna troligen valt samma väg. Men nu vill de istället satsa all sin tid och alla pengar de ärvt av farmor, på att bygga appar som förmodligen aldrig kommer att laddas ned av någon utom de närmast sörjande. De riskerar förvisso inte döden – men ändå något.
Så varför satsar de?
För att den potentiella vinsten är så mycket högre. Det viktiga är inte längre att leva ett bra liv. Det viktiga är att – hur liten chansen än är att lyckas – nå toppen.
Samhället har förvandlats till en turnering, där ett fåtal klarar sig till slutspel och resten slås ut.
Den nyliberala vågen
Attitydförändringen kom med nyliberalismens intåg på 80-talet, och skedde inte av en slump. Den var noga planerad av politiker och näringslivets lobbyister som sålde in den med ord som ”självförverkligande” och ”entreprenörsanda”.
Två andra amerikanska ekonomer, Vimal Kumar och Stergios Skaperdas, visar i sin forskning hur en av de stora skillnaderna mellan den legala ekonomin och den kriminella är att den senare tar över områden genom hot och försäljning av beskydd. De visar hur även skillnaderna mellan sektorerna är sammanknutna med den nyliberala vågen. Den förde nämligen med sig ökade klassklyftor. Vissa platser lämnades utanför resten av samhället, och i dessa områden klev gängen in i det vakuum som den nedmonterade staten lämnat efter sig.
Utan det skifte som skedde för fyra decennier sedan hade vi inte haft 542 miljardärer i Sverige.
Vi hade troligen inte heller haft en kriminell räv som höll oss vakna om natten.
