BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Hösten 2014 gled sedan jag och Åsa in, och då släppte vi även ordet teater i namnet för att markera att vi blev något annat med en annan konstnärlig inriktning, säger Charlotta Grimfjord Cederblad.
Hon, Rebecca Alverfors och Åsa Holtz bildar i dag Kurage tillsammans. De är alla konstnärliga ledare och turas annars om i de övriga rollerna.
Vag terräng är den fjärde och sista föreställning av vad de kallar blocket Kroppen och makten.
– När vi inledde bestämde vi oss för att vi ville arbeta inom block, eller teman. Utifrån blocket Kroppen och makten har vi arbetat de här två första åren. Vi började med Muskler, magi och magkänsla som var en mellanstadieföreställning där vi ville reclaima kroppen som funktion. Vi ville strunta i normer, utseende och objektifiering och allting som vi bara lägger på och gå tillbaka till det fysiska och att kroppen faktiskt är helt magisk, säger Åsa Holtz.
Det mynnade ut i vad de kallar en visuell klassrumsföreställning eller föreläsningsperformance som de fortfarande turnerar runt med.
"Lite mer ninjafeministisk"
Därefter kom Shop til you drop som spelades för gymnasieelever och vuxna. Den behandlade kroppen som konstruktion i konsumtionssamhället. Den tredje föreställningen i blocket kallade de Runway, run away som framfördes på Sockerbruket i våras.
– Den handlade om könskonstruktioner och kroppsideal som vi gjorde som en catwalkföreställning. Vi snodde modevisningsformen och så gjorde vi performance i stället, säger Åsa Holtz.
– Den var lite mer ninjafeministisk kan man säga. Vi var ganska arga i den föreställningen, fort-sätter Charlotta Grimfjord Cederblad.
Runway, run away behandlade även kvinnohat, näthat, den manliga blicken och att som kvinna inte få ha sin kropp ifred utan att ständigt bli bedömd.
Nu har de landat i blockets sista punkt, där de på sätt och vis både zoomar in och zoomar ut.
– Då hamnar vi i det här när det politiska bli personligt och vad som händer hemma. Vad som händer i den tvåsamhetsfunktion vi har, och att det är bisarrt hur mycket kvinnohat och våld mot kvinnor det finns överallt. Och att det mesta av det sker i hemmet, säger Åsa Holtz.
– Den farligaste platsen för kvinnor är i en tvåkönad relation. Ändå varnas vi hela tiden för "Bengt i busken" och överfall, trots att det rent statistiskt inte ser ut så, säger Rebecca Alverfors.
Kurage jobbar alltid med personliga ingångar. Den här gången görs avstampet i Rebecca Alverfors egna upplevelser.
– Jag gick igenom en rättegång för ungefär 20 år sedan med en man som jag levde med då. Jag har skrivit texter kring hur det är att leva i en relation där man är kontrollerad och har ett tryck på sig hela tiden. De handlar även om vad det gör med en människa under och efter, säger Rebecca Alverfors.
När hon så att säga "researchade" sin egen historia och blickade bakåt fann hon att det hela tiden var normer kring "förälskelse" som dök upp.
– Det är fortfarande så att det är "charmigt" att en man är svartsjuk och bara vill ha dig för sig själv. Men vad finns det som frodas i det där? Det finns ingen som tjänar på de här patriarkala strukturerna och vi måste börja ställa frågor kring dem, säger Rebecca Alverfors.
– Våld mot kvinnor är ett mansproblem och inte ett kvinnoproblem. Och det finns många grader i helvetet, men vi är inte så intresserade av att säga det här är värre än det här. Vi måste sätta tydliga gränser tidigt, och att en man säger till exempel "Jag kan inte leva utan dig" är inte okej, säger Åsa Holtz.
Publiken inkluderas
En sådan mening kan vara en floskel, uppsnappad från 700 filmer, särskilt för någon i gymnasieåldern. Men Kurage menar att man måste skrapa på den ytan, gå bakom, och se vad den egentligen gömmer. Vad är kärlek och vad är maktdemonstration är en av frågorna Kurage ställer.
– Alla våra föreställningar är performancebaserade. Här kändes det viktigt att inkludera publiken väldigt mycket just för att de inte ska bli avståndstagande och säga "Men jag har aldrig slagit någon, det här rör inte mig". De får träda in i vag terräng så att säga en och en, och sedan i väldigt liten grupp göra en resa tillsammans. En del är sceniskt verk med Rebeccas texter, men sedan är det flera interagerande delar också, säger Charlotta Grimfjord Cederblad.
I Vag terräng har Kurage haft kontakt med tre kvinnojourer och en del av verket är berättelser från kvinnor som har fått ta hjälp där. Med musik, konstinstallationer, dans och levande scenkonst berättas historier som skulle kunna vara allas.
