BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Han berättade att han hade varit och lyssnat på ett band som hade spelat en låt som hette Asta höll ett tal som extranummer. Jag blev genast intresserad. Det var något antihjälteaktigt över ett rockband som hade ett namn som Torsson och spelade en låt med ett så otroligt torftigt namn, säger han.
Startade med ett kassettband
Björn Alverfeldts första riktiga möte med Torssons musik skedde när han fick tag på en inspelning på kassettband. Intresset höll i sig och han började samla på sig material om bandet, med tanken att han en dag skulle skriva en bok om dem.
– Det var en bra historia som var oberättad, säger han.
Ett udda band bör ju ha en udda start, och så är det med Torsson. I boken försöker Björn Alverfeldt bringa reda i vad som hände på kvällen den 26 november 1976, på Lilla teaterns scen. Det var på den tiden då teatern höll till på Sandgatan 14 i Lund. De blivande bandmedlemmarna Bo Åkerström och Per Drejare var två unga studenter som hade i uppdrag att boka evenemang som publiken var beredd att betala för att se.
Knackig start
Det som blev starten på Torsson började som en paniklösning, där bokarna tvingades boka sig själva för att ha någon som intog scenen. De bandmedlemmar de fick ihop hade inte träffats förrän de stod på scen. De kopplade in den utrustning de lånat ihop och körde sedan låten Sugar in the morning om och om igen i en timme, uppblandat med lite bluestolvor och allmänt oväsen. Publiken bestod av mellan två och tio personer och gaget landade på 2,65 kronor per person.
Genombrott i Klippan
Men bandmedlemmarna hade kul. Så kul att de bestämde sig för att fortsätta spela ihop. De började repetera i en lokal på Kemicentrum i Lund. Sitt genombrott fick de ett par år senare i Klippan när de för första gången framträdde med egenskrivet material, däribland låten Bertils gatukök.
Från och med det är framgångssagan sann. Torsson började spela in skivor och gjorde succé på scen. Bland deras alster finns låtar som Elmia – jordbruksutställning och Klippan centrum – här är jag.
Låtarna med sina märkligt vardagliga texter växte fram ur behovet av att ha något eget, för att slippa spela covers. I bandets barndom var det ingen i gruppen som ville sjunga och de flesta var inte heller särskilt skickliga på att hantera sina instrument.
– När andra spelar falskt så låter det inte bra, men i Torssons fall har det varit till deras fördel och blivit till något kul, säger Björn Alverfeldt.
Under arbetet med boken har Björn Alverfeldt intervjuat 12 av de 14 musiker som har varit med under bandets nu 40-åriga existens.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det finns en man i Karlstad som heter Bengt-Åke som lämnade bandet 1979. Han blev rätt förvånad när jag ringde upp och ville prata Torsson med honom, säger Björn Alverfeldt.
Boken som nu ligger klar är inte skriven ur något objektivt journalistiskt perspektiv. Tvärtom är det en berättelse som har vuxit fram ur en fascination.
– Jag är verkligen ett fan och boken är skriven ur mitt mycket subjektiva perspektiv, säger han.
Det han intresserar sig för med Torsson är mycket motsägelsefullheten.
– De ville inte vara något annat än ett rockband, men har aldrig riktigt nått fram. Men det är på något sätt det som gör dem så bra.
Om Torsson kan sägas vara en sorts motsägelsefullt antiband, så gäller antitesen också många av deras fans.
– Jag avskyr egentligen putslustigheter inom musik. Under arbetet med boken har jag kommit fram till att det också gäller fler av Torssons fans. Många av dem ogillar verkligen saker som plojband. Men det är något med Torsson och meningslösheten över deras texter, som gör dem till något mycket mer, säger Björn Alverfeldt.
Forfarande lika kul
Efter 40 år Lever Torsson vidare som fritidsband och de håller fast vid konceptet enkla rocklåtar. Alla bandmedlemmar kan i dag spela på sina instrument, så en del av gruppens tidiga charmigt otajta stil är bortslipad. Men gruppen består. Och det gör också deras publik, som i en del fall har hängt med dem i många, många år.
Samtidigt med boken har Torson gett ut en ny skiva, som denna gång helt enkelt heter just Torsson.
– Vi har haft många fyndiga albumnamn genom tiderna, och tyckte att det nu var dags med en skiva som heter som vi, säger Dan Persson, trummis.
Dan Persson spelade med Torsson under åren 1983 – 88 och gjorde sedan comeback år 2000 och har sedan dess blivit kvar.
– Att vi spelar som vi gör, där bandet är en fritidsgrej som vi gör vid sidan om, gör att man inte tröttnar på det. Det känns helt enkelt kul varje gång vi gör något, säger han.
Jubileumsturné
I vår ger sig Torsson ut på en lite försenad jubileumsturné. Den publik de kommer att möta lär bestå av både nya och gamla fans.
– En del av vår publik har hängt med från starten, men det har tillkommit en hel del unga. I en del fall är det nog sådana som började följa med sina föräldrar till våra konserter, säger Dan Persson.