Inte mycket har förändrats i den gamla biosalongen sedan den dag då Morgan som femåring gick med sin mamma för att se Djungelboken. Även om bion fick en ansiktslyftning i början av 80-talet berättar de röda stolarna och det slitna scengolvet en betydligt äldre historia.  

– Det var en magisk upplevelse att gå på bio första gången, säger Morgan.

Smög in via nödutgången

Att titta på film blev snart hans största passion och han gjorde allt för att få en skymt av den vita duken. När han blev lite äldre tog han sig in på bion via nödutgången.

– Jag smög in när alla hade satt sig och ut igen innan eftertexterna hade rullat klart. Jag såg allt och det pågick under ett och ett halvt år ungefär. Jag berättade om mina tilltag för den tidigare ägaren, när jag tog över 2010, och fick ett gott skratt tillbaka, säger han.

Det finns uppenbarligen något i biomörkret som lockar oss och efter några krisår är besöksantalet bättre än på länge.  

– Biofilmen är vår tids lägereld. Det finns ett behov att dela upplevelser med andra och en rent biologisk förankring, säger Morgan. 

Viktig mötesplats

I biomörkret är alla lika oavsett ålder eller status i övrigt. Samtal uppstår mellan människor som antagligen annars aldrig skulle träffas. Morgan menar att den här typen av mötesplatser blir allt viktigare.

– Det finns en unik gemenskap. I mörkret är alla katter grå, säger Morgan.

För att göra biofilm tillgänglig för fler är Morgans ambition att hålla nere priserna så mycket som möjligt. Han skulle kunna hålla en högre prisnivå och antagligen göra en större vinst. 

– Jag gör en okej vinst utifrån mina mål men rent företagsmässigt är det förstås inte så bra. Om jag höll högre priser skulle jag missa dem som har det sämst ställt och så vill jag inte ha det, säger han.

Trots att han håller låga priser händer det ibland att det kommer människor som inte har tillräckligt med pengar på fickan.

– Då släpper jag in dem ändå och tar pengar från min andel av vinsten. Jag driver den här bion på mitt sätt för att få chansen att vara den jag vill vara. Det här är ett socialt företag och jag vill vara en snäll människa, säger Morgan. 

Han har fått kriga mot filmbolagen som gärna ser att han tar ut mer för varje biljett. 50 procent av intäkterna går tillbaka till filmbolagen men Morgan står fast vid sin prisidé. 

– Jag hamnar väl inte högst upp på deras listor och vissa filmer kommer jag inte åt. När vi hade premiär för Palmedokumentären var de inte så glada när jag tog 50 kronor för en biljett. Men jag vill kunna se folk i ögonen på stan, säger han.

Filmrullar på utgående

Numera kommer filmerna på hårddiskar men under det första året var det ännu filmrullar som gällde.

– Jag var nog den siste som fick utbildning på de gamla projektorerna, säger Morgan.

– Men inom kort är det meningen att vi ska bli uppkopplade på nätet och då kan man själv ladda ner de filmer man vill, försätter han.

Hoppas dubbla antalet titlar

I dag visar Recordbion drygt 50 titlar om året.  Målet när filmerna blir mer tillgängliga är att kunna fördubbla det.

Ett annat mål är att Recordbion ska bli en kommunal angelägenhet. Morgan för samtal med kommunen och hoppas på det bästa. 

– Det skulle vara perfekt. Då kan de anställa mig och sedan låta överskottet gå tillbaka till kulturen i Nora. Då kanske man slapp det eviga tjatet när kultur ställs mot andra samhällsintressen, säger han.  

– Och det finns inget bättre än att se det där glittret i ögonen hos både unga och gamla. Den här bion är till för dem i första hand och inte för mig. Och det blir inte sämre av att jag alltid mår bra efter en föreställning även om det inte har gått så bra ekonomiskt, avslutar Morgan Sultan.