Innan högläsningen får barnen gissa vad en spökskrivare är, för det är ju faktiskt ett riktigt ord.
– Någon som skriver spökhistorier?
Nej, det är svårt att veta.
– Om man ska skriva en bok, men inte kan skriva, då kan man anlita en spökskrivare. Men spökskrivarens namn är inte med i boken sedan, säger Malin Stehn.
Alla intresserade
Just det är inget problem för dem som deltar i skrivardagarna. Här är alla intresserade och har oftast lätt att komma igång.
– Jag tycker att det är kul att skiva, och så vill jag träffa nya vänner, säger Berta Marklund om varför hon går på skrivardagarna.
Liksom sina nya vänner skriver hon mycket. För att det är roligt, och ibland för att det är skönt att skriva av sig.
– Jag skriver hela tiden, säger Emilia Enroth Henriksson. Om man känner sig ensam så kan man skriva om sina karaktärer, så känner man sig mindre ensam.
Inte för att hon känner sig överdrivet ensam, men hennes karaktärer har efter hand blivit som riktiga vänner när hon har lärt känna dem.
– Det är ett bra sätt att slippa intryck, om man vill komma undan kan man gå dit, säger hon.
– Om man inte orkar kan man vara i den världen, säger Lisa Tomeby.
Emilia Enroth Henriksson har till och med redan skrivit en hel bok som omfattar 150 A4-sidor, den ska hon snart ska skicka in till ett förlag. Det är bara lite små justeringar kvar.
– Jag har redan haft kontakt med en person på Rabén & Sjögren och hon har sagt att hon vill läsa mer.
Malin Stehn, och även de ordinarie ledarna Ina Lagerwall och Linda Valle som är bibliotekarier, gör övningar som ska sätta fart på skrivandet. Just den här dagen har de övat på miljöbeskrivning, gestaltning, att bygga karaktärer och skriva dialog. Malin Stehn har också gett tips för hur deltagarna ska kunna skriva långa berättelser.
– Vi gör olika övningar som att skriva samma mening, men med andra ord, säger Berta Marklund och visar på ett blädderblock i ett hörn av rummet. Till exempel ”Emma är ledsen”. Jag skrev ”jag känner hur det bränner bakom ögonlocken”.
Är det svårt?
– Ganska, tycker Lisa Tomeby.
Men Emilia Enroth Henriksson tycker inte att de övningar de får på skrivardagarna är svåra. Berta Marklund intar en mellanposition.
– Ibland är det svårt, men när man väl har kommit igång så bara kommer det.
Flera bra tips
Alla som skriver vet att det ibland går trögt, men då har tjejerna flera bra tips.
– Om man inte orkar skriva så kan man bara skriva och då kan man – man blir helt uppe i berättelsen, säger Emilia Enroth Henriksson.
– Man kan skriva allt man tänker på, säger Berta Marklund.
– Ibland är det bara att fortsätta med det man gjort innan, säger Emilia Eneroth Henriksson.
– Ibland brukar jag ta en paus och sen när jag kommer tillbaka går det bättre, säger Berta Marklund.
– Man får fortsätta tills man blir nöjd. Om jag inte gillar det jag skrivit så ändrar jag någon del, säger Lisa Tomeby.
– Man kan skriva ner innan vad man vill skriva och hur det slutar, säger Berta Marklund.
Emilia Enroth Henriksson berättar att hon har en dagbok där hon skriver ner saker om sina karaktärer och ritar scheman för hur de känner varandra.
Skrivartjejerna är redan på god väg. De har både viljan och verktygen och snart kan de kanske till och med titulera sig författare.
– Alla kan bli författare, så är det faktiskt, säger Malin Stehn.
