– När man går upp på ett fjäll, upp på kalfjället och blickar ner så är det otroligt tydligt där trädgränsen går, hur två helt olika naturslag lever sida vid sida. När man går där nere tänker man inte på det, men när man kommer upp och ser ner är det slående. En skarp linje, helt olika element samexisterar. Och så tänker jag att det är med allt. Det ska inte vara homogena samhällen där allt och alla är likadana utan vi lever här tillsammans sida vid sida, säger hon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Pop, jojk och 1800-talsförtryck
Liksom tidigare är Sofia Jannoks musik en blandning av pop och jojk. I sången blandas samiska, engelska och svenska. Låtarna på ”Orda (this is my land)” varvas med ljudupptagningar från rättegången mellan Girjas sameby och svenska staten 2015. Den handlade om jakt- och fiskerättigheter och man kan höra hur statens representant ifrågasätter hela den samiska identiteten.
– Rättegångsinspelningarna är från 2015, men de låter som att de skulle vara från 1800-talet. I det statens representanter säger är det uppenbart att staten inte anser att vi ska existera sida vid sida utan att vår kultur knappt har rätt att existera alls.
Det känns som att din musik har blivit mer och mer politisk. Stämmer det?
– Egentligen inte så mycket. Men den har helt klart blivit tydligare, fast kanske mest för att jag skriver på engelska och svenska mer. Jag tycker ju om att skriva mer poetiskt och låta lyssnaren tolka. Men just nu måste det vara tydligt. När jag gjorde skivan kände jag att jag behövde göra en slags powerjojk. Musik som skriker ut jag finns visst och inte ber om ursäkt för det.
Musikminnen från barndomen
Sofia Jannok föddes i Gällivare 1982. Ett av hennes starkaste musikminnen från barndomen var när föräldrarna tog med henne till en festival i Karesuando och hon såg Buffy Sainte-Marie för första gången. Countrysångaren är från First Nation i Kanada, kämpar för den amerikanska ursprungsbefolkningens rättigheter och är en stor förebild för Sofia Jannok.
– Jag är inte uppvuxen i en musikerfamilj, men det fanns musik hela tiden. Vi sjöng mycket när jag var barn och så spelade mamma och pappa sina vinylskivor mycket. Det var mest musik från Sapmi. Traditionell musik fanns inte på skiva, utan det var mer pop och nutida musik. Och så tog de med mig på konsert ofta.
Uppsala – en favoritstad
Sofia Jannok var nio år när hon såg Buffy Sainte-Marie. 23 år senare är det hon själv som står på scenen och andra som sitter i publiken. När hon kliver in på Parksnäckans scen på söndag är det i en stad som hon har speciella band till.
– Det är helt fantastiskt att spela i Uppsala. Jag har spelat på UKK och på Katalin och det var fantastisk stämning på båda ställena, olika men bra. Sist blev jag kvar i flera timmar efteråt och pratade med folk. Längst någonsin efter en konsert. Jag vet inte varför det är så just i Uppsala, men det är verkligen en favoritstad.
Och det var inte första gången hon hade bra erfarenheter av staden Uppsala.
– Nästan hela släkten har pluggat i Uppsala i omgångar. En av de äldre kusinerna startade en tradition med lassotävling på Sista april i Uppsala och när jag var där och hälsade på en annan kusin några år senare kom folk och frågade efter lassotävlingen, så vi fick ordna en. Det är alltså att man kastar lasso mot ett renhorn och det är ju vanligt uppe hos oss, men inte så vanligt i Uppsalatrakten, tänker jag.
