Weimar, 1919. Första världskriget hade tagit slut året innan och delar av Europa ligger i ruiner när Walter Gropius grundar Bauhaus, en skola där hantverk och konst kan mötas på lika villkor. Arkitektur, måleri, skulptur – allt ska blandas i ett enda kreativt uttryck, ett Gesamtkunstwerk, och klassbarriären mellan hantverkare och konstnär ska raderas. Gropius, som själv stridit på västfronten, ser även behovet av en andlig förnyelse av mänskligheten.
Arkitekten Walter Gropius drömmer om att förse de växande städerna med framtidens byggnader: väldesignade, funktionalistiska bostäder tillgängliga även för arbetarklassen. Människors behov skiljer sig på det här området inte mycket åt sinsemellan och kan därför tillfredställas “enhetligt och likartat”, resonerar han. Onödiga utsmyckningar ska skalas bort och materialens inneboende egenskaper lyftas fram.
Socialistiska katedralen
Bauhaus för genast tanken till eleganta linjer, geometriska former och industriella tekniker. Form som följer funktionen, oavsett om det gäller byggnader, lampor, möbler, tekannor eller typsnitt. Under de första åren kunde även folkkonst och äldre estetik finna en plats på Bauhaus och omslaget av skolans första manifest pryddes av en gnistrande gotisk katedral. Träsnittet av Lyonel Feininger omnämns ofta som ”den socialistiska katedralen” och ett uttryck för skolans utopiska vision.
”Den nya institutionen var lika irrationell som rationell, mystisk som praktisk, och medeltida som modern. Det var en jäsande massa av kreativa typer som knuffade, drog, slogs och samarbetade”, beskriver arkitekturkritikern Rowan Moore de första Bauhaus-åren i The Guardian.
Makrobiotisk diet
En som drog åt sitt eget håll var Johannes Itten som höll i introkurserna med fokus på form, färg och material. Många av hans studenter lockades av sin lärares intresse för expressionism och mysticism samt hans makrobiotiska diet som smaksattes med mängder av vitlök. Besökare till skolan har vittnat om hur en vitlöksstank fyllde salar och omgav studenter. Johannes Itten, som även utseendemässigt stack ut med sina orientaliska kappor och kala huvud, lämnade skolan 1922 efter en konflikt med Gropius.
Kvinnor hölls borta
Från 1923 fick skolan en tydligare inriktning på massproduktion, teknologi och industriell estetik. ”Konst och teknologi - en ny enhet” blev skolans nya motto och man började i högre utsträckning producera föremål att sälja. Tapeter blev en storsäljare.
Marcel Breuer undervisade och experimenterade med metallmöbler, inspirerad av stålrören på sin cykel. Laszlo Moholy-Nagy intresserade sig för ljus och rörelse och jobbade ofta med plexiglas. Konstnärerna Paul Klee och Kandinsky målade och höll också i kurser på skolan. Bauhaus var öppet för alla, oavsett ålder eller kön. I realiteten var möjligheterna för de som inte var män begränsade.
Walter Gropius ansåg att män var ensamma om att kunna tänka tredimensionellt och kvinnor hölls därför borta från arkitektur och hänvisades främst till discipliner som vävning och keramik. Textilkonstnären Gunta Stölzl exprimenterade med olika material i sina vävar, bland annat cellofan, papper och chenillegarn. Som chef över vävutbildningen var hon en av få kvinnor i skolledningen. Hon efterträddes av Anni Albers som egentligen tänkt jobba med glaskonst på Bauhaus, men där blev det stopp. Tillsammans med den målande maken Josef Albers lämnade Anni Tyskland för USA 1933 efter nazisternas maktövertagande och blev senare första textildesigner att ha en separatutställning på Museum of Modern Art.
Filosofin spreds
Nazisternas makt ökade i Tyskland under det tidiga 1930-talet. Kulturminister Joseph Goebbels såg Bauhaus som ett fäste för ”kulturbolsjeviker” och Gestapo genomsökte lokalerna. Arkitekten och minimalisten Ludwig Mies van der Rohe hade tagit över ledningen för skolan 1930. När den politiska pressen ökade valde han att upplösa skolan istället för att gå nazisterna till mötes i kraven på att sparka misshagliga lärare och skriva om kursplanen. Mies van der Rohe, som beskrivs som politiskt ointresserad, stannade dock i Tyskland och försökte få uppdrag från regimen innan även han slutligen lämnade Tyskland och slog sig ner i USA.
I och med att så många flydde från Tyskland spreds Bauhaus filosofi snabbt över världen och gav starka avtryck på många håll, inte minst i USA. Sverige hade också sugit åt sig av de nya strömningarna och samma år som Bauhaus upplöstes. Funktionalismen var på intåg och 1933, samma år som Bauhaus stängde, stod de första funkishusen klara på Gärdet i Stockholm.