Det började redan 2005 när platsen utanför nuvarande apoteket gjordes om. Saker togs bort och kvar blev en ensam, grå och tråkig sten. Monica fick då idén att klä in stenen i ett tyg med en kortare text på. ”Tänk om en vacker blomma växte här” – så löd den första texten.

– Jag smög dit på natten så att ingen skulle se mig. Då fanns det ingen tanke på att jag skulle hålla på med den tio år senare, säger Monica Lehn Domnick. 

Hon bläddrar bland de lappar och pappersbitar som ”runstenens” alla texter har skrivits på och förundras över hur många texter det har blivit. När ETC Bergslagen träffar henne har det gått tio år sedan den första texten. Totalt har ”runstenen” burit över 100 av hennes texter. 

– Det är roligt med ord. Jag gillar att kunna framföra det allvarliga på ett lekfullt sätt.

Om känslorna hon väcker hos betraktaren är positiva eller negativa lägger hon mindre vikt vid. Ofta kommenterar hon vad som pågår på det politiska planet på en lokal nivå. Hon betraktar sig inte som satiriker men håller med om att provokation kan vara både nyttigt och roligt. Humorn spelar en stor roll i konsten.  

– Det gäller att lägga sig på den där kittlande gränsen. Jag går efter min egen gräns medan andra kanske tycker att jag gjort ett grovt övertramp.

Spretig konst

Hennes konstnärskap började med att hon sydde egna kläder som hon utsmyckade med olika applikationer, exempelvis ballonger eller träd. Under 1980-talet slutade hon med att sy kläder och gick allt mer över till att göra rena tygkonstverk. Idag kallar hon sig för en konstnär som jobbar med mixed media, assemblage och installationer. 

– Min konst är ganska spretig. En del av min konst innebär att jag sätter ihop saker till tredimensionella collage. Jag kombinerar flera saker som tillsammans får en mening. Men man ska inte förklara saker för mycket. Jag vill att folk ska haja till och använda sin fantasi. 

Sedan 1983 har det blivit över 50 utställningar, över 100 ”runstenstexter” samt en hel del dikter som har publicerats i både antologier och kvällstidningar. Medan dikterna och texterna kommer till snabbt så tar det längre tid med den konst som hon ställer ut. 

– Det tar absolut längre tid. Jag gräver mig fram och måste komma fram till vad det är jag vill med ett specifikt konstverk.

”Snövit vill ha schysta villkor”

I morgon, lördag, har Monica Lehn Domnick vernissage för utställningen ”Snövit och den åttonde dvärgen” i konstrummet på stadsbiblioteket. Det är den första separata utställningen på länge. Där får betraktaren följa vad Snövit och dvärgarna gör 2015.  

– Jag började gräva ner mig i berättelsen om Snövit och funderade på vad hon och dvärgarna gör i dag. Snövit började ju med att jobba åt dvärgarna och allt var bra. I dag tycker hon nog inte att det är så kul, nu vill hon ha schyssta villkor och lön.

Det är alltså en Snövit som har fått det aningen bättre som Lehn Domnick visar upp. För dvärgarna har det dock gått i en annan riktning. 

– Snövit har fått det lite bättre men det har blivit krångligare för dvärgarna. Sedan brytningen i Stripa gruva lades ner fick de sadla om. En av dvärgarna hackar is till drinkar i Spanien och de andra hankar sig fram så gott de kan.

Lehn Domnick avslöjar även att den åttonde dvärgen är född den 8 mars, då även internationella kvinnodagen infaller.

– Det är en tjej som heter Smarter.