Efter Sverigedemokraternas succéval är det för första gången möjligt att ett parti som varit öppet med sin avsky mot progressiv och experimentell kultur får inflytande över kulturvärlden. Finns det en verklig risk för att det fria kulturlivet stryps och borde kulturutövarna göra aktivt motstånd? Jenny Aschenbrenner har undersökt kampviljan på de fria och radikala scenerna, men börjar på en nationell scen som SD sagt sig vilja lägga ned.
Finns det något farligare än arga flickor? På Unga Klaras scen finns det hur många sådana som helst, alla skådespelarna är klädda i samma turkosa klänningar med vit krage, söta småflicksuniformer. Men de är inte ett skvatt söta. De är alla Evvi och Agni – två kaosande barn som placerats på ungdomsvårdshem eftersom de inte följer några regler. I gudomlig symbios – intrasslade i varandras kroppar och själar – fortsätter de att göra kaos även innanför hemmets väggar. Innan föreställningen ”Brinn” är över kommer det att brinna, det vet vi redan från start. Färden mot den stora branden är rå och rolig och skevt underbar, med otroliga unga skådespelare som går in och ur olika rollfigurer: Evvi, Agni, personalen på hemmet, andra barn där, föräldrar och de inspektörer som kommer för att reda i trasslet efter att branden skett.
Unga Klara har en historia av att utmana både den goda smaken och makten på sin nationella scen för barn- och ungdomsteater som grundaren Suzanne Osten nu lämnat över till Farnaz Arbabi och Gustav Deinoff. Det är kanske därför den sticker i ögonen på de som vill ha ordning och konformitet och räds de normbrytande ideal som ofta råder på Klara-scenen. Under valrörelsen kom det fram att Unga Klara tillhör en av de verksamheter som SD vill lägga ner, tillsammans med Världskulturmuseet i Göteborg.
Jag får fatt på Farnaz Arbabi som regisserat ”Brinn” och skrivit den tillsammans med Elmira Arikan.
Ni fanns med på listan över verksamheter som SD vill lägga ner – kommer det att hända tror du?
– Valrörelsen har handlat en del om barn, och trots vissa märkliga utspel så har samtliga riksdagspartier ändå pratat sig varma om att prioritera barn och unga, att tillgängliggöra kultur i hela landet och att hålla armlängds avstånd till konsten. Att frånta Unga Klara det nationella uppdraget går inte alls i linje med det. Vi utgår från att den kommande regeringen fortsätter att värna fri konst, professionella utövare och barn och ungas delaktighet i kulturlivet – det är nämligen precis det som Unga Klara står för.
Ska barn- och ungteater vara politisk?
– I Sverige har vi en högst levande och kraftfull barn- och ungdomsteater. Det är hos landets barn- och ungdomsteatrar som vi ser den mest intressanta och nyskapande scenkonsten just nu. Vi som arbetar med detta är konstnärer och vi drivs av en vilja att skapa högkvalitativ konst för barn – det i sig är revolutionärt i ett samhälle som ser barndom som en fas att ta sig igenom för att bli fullvärdig människa (=vuxen). Unga Klaras syn på barn som tänkande individer, som likt vuxna är fullt kapabla att uppleva och tolka scenkonst, kan uppfattas som revolutionärt i en värld som mest är intresserad av att uppfostra och inskola barn till att bli vuxna.
Är ”Brinn” subversiv teater?
– ”Brinn” handlar om två tonårsflickor som gör uppror mot en vuxenvärld som vill sära på dem. De vill riva ner institutionen och skapa kaos. De drivs av en inre eld och en lust att förgöra ordningen. De är absolut subversiva!
Kommer ni att göra motstånd genom kultur under denna mandatperiod? I så fall hur?
– Vi kommer göra konst. Mer konst. Vårt samhälle behöver mer konst, särskilt för barn och unga. Det är vad vi tänker fortsätta syssla med. Göra mer av den storslagna, poetiska, vilda, egensinniga och revolutionerande konst som är vårt signum.
Vad händer med den progressiva kulturen nu?
Elin Lundgren
Lilith Performance Studios
Hur tror du att kulturen kommer att påverkas?
– Jag tror att nyskapande och experimentell kultur kommer kunna påverkas negativt och skäras ner. Och att stöd för det fria kulturlivet kommer påverkas kraftig. SD:s jobb med att förändra opinionen för att kunna nedmontera Public Service kommer säkert fortsätta och parallellt kommer röster höjas för att den fria kulturen ska bli ”nyttig” och ekonomisk självbärande.
Är du orolig för egen del, kan din verksamhet drabbas, läggas ner, tvingas förändras?
– Ja vi är absolut oroliga; vi driver en plattform för experimentell, nyskapande och en ganska smal konstform, bildkonstperformance, med inriktning på både internationell och nationell bild- och scenkonst. Jag tror att om SD skulle få driva kulturpolitiken kommer vi få läggas ner, vi utövar ju inte konst som går i linje med deras tankar kring kultur. Att vi skulle tvinga förändras för att passa en mall som skulle passa dem ser jag inte som ett alternativ. Då lägger vi hellre ner.
Tror du att kulturen kommer att bli en arena för motstånd under den här mandatperioden?
– Ja, om det kommer gå i den riktningen. Jag tror att det är av största vikt att kämpa för kulturens existensberättigande och vikten av att människor får mötas i kreativa processen och olika konstyttringar. Människan behöver kultur för utmana mentala bilder och att vända upp och ner på invanda begrepp och föreställningar för att föda nya tankar och möten.
Erik Holmström
Malmö Dockteater
Är du orolig för egen del, kan din verksamhet drabbas, läggas ner, tvingas förändras?
– Jag känner absolut en oro för vad som ska hända med kulturpolitiken under den regering som det verkar bli. Jag tror nog inte vi behöver lägga ner och antagligen inte anpassa innehållet heller, men den ”fria kulturen” är ju ett område som antingen motarbetas aktivt eller underprioriteras av högern.
Kommer ni att göra motstånd genom kultur under denna mandatperiod? I så fall hur?
– Vad motstånd innebär för något är en stor fråga. Vi kommer antagligen inte göra föreställningar om att Moderaterna och Sverigedemokraterna är dåliga. Jag tror att det är viktigt att konsten värnar sin rätt att vara onyttig, oansvarig och otämjd. Ibland kan det nog finnas ett motstånd i det. Om det visar sig att makthavarna vill begränsa den fria kulturen så hoppas jag att vi går ihop och gör det jobbigt för dem genom att skapa opinion.
Tror du att kulturen kommer att bli en arena för motstånd under den här mandatperioden?
– Jag vet faktiskt inte. Jag tror inte att filmer, teater, konst och musik i första hand är ett effektivt sätt att göra motstånd. Ofta samlar man en publik som kanske ligger ganska nära värderingsmässigt. Och då vet jag inte vad poängen är mer än att bekräfta publikens världsbild. Men jag tycker att vi ska göra motstånd mot allt, alltid, mot oss själva, mot livet och döden, mot våra för små kostymer och mot alla invanda sanningar.
Jens Peter Karlsson
Konstnärlig ledare för Teaterrepubliken
Hur tror du att kulturen kommer att påverkas?
– Den traditionellt borgliga politiken vill inte slösa bort politiskt kapital på att stänga ner kulturinstitutioner, utan de sätter sig gärna i stadsteaterns styrelse och går på galapremiär. SD däremot vill verkligen riva ner hela kulturvärlden och återuppbygga den i sin egen avbild. Många underskattar hur radikalt partiet är i sin iver omstöpa den svenska kulturen. Hur stort inflytande SD får över regeringens politik är därför helt avgörande. De är de enda som lägger stor vikt vid kulturfrågorna och resten av högern kan vara beredd på att ge dem vad de vill ha.
Är du orolig för egen del, kan din verksamhet drabbas, läggas ner, tvingas förändras?
– Eftersom jag tillhör den fria kulturen, utanför institutionerna, så är jag helt övertygad att nästa mandatperiod kommer att vara oerhört tuff. Jag tror vi kommer att överleva de fyra åren, men mest på grund av en envishet som gränsar till dumhet. Jag räknar med att vi kommer att förlora hälften av de fria teatergrupperna i Sverige till följd av valet 2022.
Kommer ni att göra motstånd genom kultur denna mandatperiod? I så fall hur?
– Teaterrepubliken gör just nu en föreställning om hur samtidskonsten kommer att förändras i grunden på grund av maktskiftet. Men rent aktivistisk och självförhärligande konst i det här läget tror jag kan vara direkt kontraproduktivt. Det bekräftar mest SD:s och stora delar av väljarkårens fördomar om konstvärlden, och det kommer att ses som ren propaganda. I slutändan är det ju det SD vill att konsten ska vara: propaganda åt deras idealiserade bild av Sverige. Vi koncentrerar oss på att göra riktig bra konst istället, det kommer att driva dem till vansinne.