Han är konstnär och projektledare på Color Invasion, och en av de som ligger bakom att Malmö den senaste tiden har blivit betydligt färggrannare. Och det hela började på Möllan.
– Det är en liten bubbla av människor, eldsjälar, som har fått det här att hända, berättar han. Vi målade lastbilar som levererar grönsaker till torget. Nästa steg var Sofielund, där vi färgsatte tråkiga miljöer, och till slut vågade vi tänka större. Kanske ett helt hus?
Staden har vågat investera
Med kulturstöd från kommunen har de kunnat göra en stor skillnad i stadsbilden, där projektet startade med att de knackade dörr och frågade fastighetsägarna direkt.
– Jag tror att Malmö stad har sett den genomslagskraft som det här initiativet har fått, och därför vågat investera mer, säger gatukonstnären Karolina Wojcik.
Från kommunens sida poängterar man gärna den öppenhet Dan Sapunar pratar om.
– Vi har alltid velat att Malmöborna ska få vara med och bestämma om det offentliga rummet, säger stadsträdgårdsmästare Ola Melin. På Claesgatan finns en staty som alla får måla på och vi bygger möbler med stålkanter så att skejtandet blir en del av stadsbilden.
– Redan för 15 år sedan fanns en nyfikenhet som inte har funnits i till exempel Göteborg och Stockholm, säger Ann Bergström, enhetschef på kulturstödsenheten. Och p-huset Anna var ju Sveriges första lagliga vägg.
Malmö – ett föredöme
Enligt Karolina Wojcik har Malmö länge varit känt i graffitikretsar.
– Numera är man nästan bortskämd med att det alltid är någon piece på gång i stan.
Frågan är bara varför det trots Malmös öppenhet tog så lång tid för konstformen att bli accepterad och att etablera sig.
– Sverige har alltid legat efter, bland annat på grund av Stockholms nolltolerans, säger Tor Hedendahl, projektledare för gatukonstfestivalen Artscape som arrangerades ifjol. Det spillde över på Malmö och ofta tog sig folk till andra ställen i Europa i stället. Artscape hade aldrig kunnat genomföras för fem, tio år sedan.
Sveriges högsta muraler
Att få med privata fastighetsägare på tåget var viktigt, och i fjol kom så den stora förändringen, Artscape. Plötsligt kunde Malmö stoltsera med Sveriges högsta muraler samtidigt som konsten tog sig till stadens yttre delar, som Holma, Nydala och Norra Hamnen.
– Fastighetsägare ser nu att gatukonst kan vara något schyst, säger Tor Hedendahl. Det förknippas inte längre med vandalism.
Jimmie Holmberg är en av dem som låtit pynta sin byggnad i centrala Malmö.
– Graffitiklotter som man ser i tunnlar är för mycket, men det här är riktig konst, säger han. Och det har varit ordning och reda på allt. Dan kom och presenterade skisser och sökte bygglov, och det blev jättefint. Innan klottrades det mycket på den väggen.
Men det är inte alla som är positiva.
– Klottret har ökat något kopiöst, säger Roger Lindström på Saneringscompaniet. Vid Folkets Park har det gått upp runt 200 procent de senaste två åren. De som tog beslutet om att sätta upp den väggen förstår nog inte vad de gjort, och de som målar där vet inte var de får hålla till och klottrar på allt annat också. Det är helt vansinnigt.
Kristina Dollmayer, områdeschef på Heimstaden som med cirka 45 fastigheter är en av de största fastighetsägarna kring Folkets Park, håller dock inte med.
– Det går upp och ner och nu när det är varmt blir det alltid mer, men att det ska ha blivit mer sedan planket blev lagligt har inte vi märkt.
”Tagits till en ny nivå”
Mer klotter eller inte, för Tor Hedendahl var 2014 ändå ett fantastiskt år för gatukonsten.
– Vi hade sex, sju besök från andra städer som kom ner för att få inspiration och se hur allt hade gått. Meningen med Artscape var att öppna fler dörrar. Och det har vi förhoppningsvis gjort. Gatukonsten har tagits till en ny nivå nu.
