En tålmodig kärnfysiker eller marinbiolog lutad över ett mikroskop i ett kliniskt rent laboratorium jämte en yvig, impulsiv målare i sin stökiga ateljé. Forskare och konstnärer, eller stereotyperna av dem iallafall, kan te sig som varandras raka motsatser. Men även om metoderna skiljer sig åt mellan vetenskapen och konsten är målet oftast det samma: att förstå sig på och beskriva världen. Och visst möts och samverkar de två världarna ibland.
Accelerator, ett svensk projekt som funnits sedan 2015, vill vara en mötesplats i skärningspunkten mellan konst och vetenskap. Efter att i några år anordnat utställningar på olika platser öppnas den 6 september en permanent konsthall i det underjordiska tidigare fysiklaboratoriet Manne Siegbahn vid Stockholms universitet. Accelerator vill ge forskare från olika fält tillfälle att reflektera över konst och konstnärer såväl som själva utställningsprocessen.
Skapar utan materia
Tysk-brittiska Tino Sehgal blir första konstnär att visas i det gamla laboratoriet. Han beskriver sina verk som “konstruerade situationer” och verken uppstår i mötet mellan vanliga besökare och de “tolkar” som utsetts och instruerats av konstnären. På Accelerator kommer många av tolkarna att vara forskare från Stockholms universitet. Tino Sehgal – som även studerat nationalekonomi och dans – fokuserar på hållbarhet och använder inte några materiella resurser i sitt skapande. Varken han eller hans närmaste medarbetare flyger och de ger inte ut någon tryckt information på papper.
Flera andra svenska lärosäten har de senaste åren skapat arenor för konst och vetenskap att mötas, bland annat Chalmers, Linköpings universitet, Luleå universitet och Lunds universitet. Det växande internationella universitetsnätverket Science Gallery har samma målsättning.
Chelsea Mannings dna
På Arkitektur- och designcentrum (ArkDes) i Stockholm pågår fram till 4 augusti utställningen “Framtiden börjar här”. Bland de 80 projekt som presenteras finns exempelvis kroppsrelaterade uppfinningar som elektroniska muskler för äldre samt “Domedagsvalvet”, ett globalt frövalv på Svalbard där reservfrön lagras utifall någon växtart i framtiden skulle bli utrotad. Bland de medverkande finns den amerikanska konstnären Heather Dewey-Hagborg som skapar 3D-utskrivna “porträttmasker” utifrån insamlad dna, till exempel från cigarettfimpar och utspottat tuggummi hon hittat på gatan. På ArkDes visas två genetiska masker föreställande Chelsea Manning skapade från hårtestar och salivprov som Manning skickade från fängelset.
“Framtiden börjar här” har tidigare visats på Victoria & Albert i London. Den som inte kan se utställningen i Stockholm kan kolla in de fyra digitala projekt som finns på webben, bland annat mobilappen what3words som ska göra det möjligt att dela ut post till människor utan adress var de än befinner än befinner sig på jorden.
Konst inkluderar röntgen
På Malmö konsthall visas fram till 25 maj “SPEED 2”, en utställning som huvudsakligen består av verk av James Richards och Leslie Thornton. Radioaktiv strålning och och även röntgen är återkommande element i utställningen i Malmö och flertalet videoverk har en apokalyptisk ton som påminner om kalla kriget. Thorntons far arbetade med Manhattanprojektet, USA:s hemliga atombombsverkstad som byggde bomben som släpptes över Hiroshima.
”Vetenskap ett slags ny kyrka”
James Thornton och Leslie Richards började jobba med SPEED-projektet i samband med en stipendievistelse på partikelfysiklaboratoriet CERN i Schweiz. CERN som främst förknippas med partikelacceleratorn Large Hadron Collider och upptäckten av Higgsbosonen har flera satsningar på konstnärliga samarbeten, bland annat ett stipendieprogram som ger konstnärer möjlighet att vistas och jobba bland fysiker och ingenjörer. Tanken är att även forskarna ska inspireras av konstnärerna. CERN har även startat samarbete med brittiska FACT (Foundation for Art and Creative Technology).
– Vetenskap är för viktigt för att lämnas helt i händerna på vetenskapsmän, kommenterar centrets chef Mike Stubbs i en intervju med New York Times.
– Vetenskap har blivit ett slags ny kyrka men det är tydligt att teknologin inte har kommit alla i samhället till nytta. Vi behöver röster från konsten och sociokulturella fält för att väcka viktiga debatter.
