Tillsammans med några medlemmar som precis blivit frisläppta från fängelset åkte gruppen Pussy Riot till den olympiska huvudstaden Sotji för att framföra sin nya låt ”Putin kommer lära dig att älska moderlandet”. Det var i februari 2014 och Pussy Riot hade varit världskända allt sedan sin punkbön i Frälsarkatedralen i Moskva två år tidigare. Så fort de började spela i Sotji attackerades de av kosacker, och blev piskade och misshandlade på öppen gata. Deras sång blev till jämranden, dansen till kroppar som vred sig av smärta. Allt filmades. Och allt gick enligt planen. För det var i mötet med kosackernas övervåld som konsten skapades.
Rysk protestkonst
Denna händelse ligger till grund för utställningen ”Pussy Riot and the Cossacks” som precis öppnat på konsthallen Havremagasinet i Boden. Den visar rysk protestkonst från de senaste femtio åren, den kulturgenre som Pussy Riot stammar från. För de är inte ensamma, även om det mest är de som synts i världpressen. Fyrtio olika konstnärer ställer ut sina verk, allt från gatukonst som klistermärken och flygblad till traditionella målningar, iscensatta fotografier, videokonst och performance.
Allting förlöjligas
Curator Andrey Erofeev förklarar att protestkonst är en individs känslomässiga reaktion och revolt mot de idéer och värderingar som upprätthålls av statsapparaten. Ofta med burleska inslag. Allting förlöjligas, även konstnärerna själva. Förnedring och absurditet får publiken att skratta, och genom skrattet förlorar makthavarna sin heliga makt över folket. Men skrattets estetik är också lidandets. För protestkonst kräver sin motreaktion – konfrontationen är en del av verken. Och konfrontationer blir det. Med polisen, kyrkan, regeringen, KGB-agenter och kosacker. De sistnämnda, ultra-högerextremister ”från folket”, kan nuförtiden göra vad de vill utan att bli gripna. Myndigheterna anförtror dem det smutsiga arbetet att skrämma individer som skadar samhällsordningen och förleder de unga. Och de har rätt att bära vapen.
Ställs inför rätta i höst
I väntan på att panelsamtalet ska börja går Ilya Falkovsky och gömmer sig i ett hörn av rummet. Han tycker inte om att stå i centrum. Och idag gör han det. Han, curatorn Andrey och en annan konstnär vid namn Alexey Iorsch har alla rest till Norrbotten för att prata om utställningen och situationen i Ryssland. Innan alla åhörare ens har hunnit sätta sig kastar en kvinna ut en fråga i luften.
– Kommer ni vara välkomna när ni återvänder till Ryssland?
Då frågan blivit tolkad till ryska ler Andrey snett.
– Det skulle förvåna oss mycket, säger han.
Ilya mumlar något som tolken genast snappar upp.
– Ilya säger att de i alla fall blir nöjda när han kommer tillbaka, för han ska ställas inför rätta senare i sommar.
Den försynte Ilya, som mest tittar ner i golvet när han talar, bär en svart t-shirt med trycket: ”terror machine”. Kontrasten är lite komisk, men efter att panelsamtalet har börjat får trycktexten en sorglig tyngd. Det finns nämligen en avdelning inom den ryska polisen som heter Grupp E, berättar de, som ofta är de som skickas ut när konstnärer ”stör ordningen”. Grupp E hanterar terrorism. Och protestkonst ses som fiendepropaganda, vilket betraktas vara farligare än faktiska terrorbrott.
– Det är svårt i Ryssland för oss nu, säger Andrey, som tidigare själv blivit dömd för att ha ”kränkt ortodoxt troendes religiösa känslor” då han år 2007 kurerade en utställning i Moskva. Han och de andra vittnar om konstnärsvänner som blivit misshandlade, fängslade, utvisade. Till och med mördade.
– Ni kanske har undrat varför det knappt syns någon konst från ryskt håll om det som händer på Krim nu, säger Ilya.
– Men det är för att alla konstnärer är rädda.
Omöjlig i Ryssland
”Pussy Riot and the Cossacks” skulle nämligen ha varit omöjlig att visa i Ryssland. Och när jag går där och tittar på utställningen, som mynnar ut i videon där medlemmar ur Pussy Riot blir piskade, betraktar jag varje konstverk med utgångspunkten: Detta är vad de ryska makthavarna är rädda för. Detta är farlig konst. Exempelvis ett fotografi på en naken rumpa där en medlem ur Pussy Riot är ritad på den ena skinkan, och en rysk-ortodox präst på den andra, som sammanpressas av två händer så att det ser ut som att de pussas. Det är väldigt charmigt. Så länge vi inte är i Ryssland.
