BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Folk är kanske lite trötta på de stora ölsorterna. Man vill ha något annat och det är många som är nyfikna på nya smaker, säger Jans Heinerud, en av de fyra som tillsammans äger bryggeriet.
Hantverksöl, craft beer – kärt barn har flera namn. Exakt hur en hantverksöl ska definieras råder det oenighet om i ölkretsar, men låt oss konstatera att öl tillverkad i mindre partier av små bryggerier med lokal personlighet har fått ett ordentligt uppsving, och att en sådan brygd brukar kallas hantverksöl. En bra sort framkallar rysningar av glädje hos konnässörerna.
– Att göra en öl är lite grann som att baka – det är ju en skapande process! Det ligger många arbetstimmar bakom att utveckla och tillverka öl, intygar Jans.
Jans Heinerud är egentligen arkeolog och jobbar på Västerbottens museum, men lägger numera större delen av sin vakna tid utanför jobbet på ölbryggandet. Det hela tog fart i början av 2000-talet, efter att Jans och några vänner hade bryggt öl med hjälp av färdiga satser nere i arkeologkollegan Anders Karlssons källare. Men det färdiga kändes futtigt. I stället började gänget brygga öl från grunden, med humle, malt, jäst och vatten. Efter lite experimenterande och uppmuntrande tillrop från krögare, kände kvartetten att ölintresset kunde tas till en mer professionell nivå.
Kräver många tillstånd
Att brygga öl för försäljning kräver många tillstånd, men det knepigaste var lokalen. Den måste nämligen vara byggd som ett fort, enligt alla gällande regler för alkoholtillverkning. Lösningen blev en gammal telegrafstation med halvmetertjocka väggar som stod outnyttjad nära Sävarån.
– Det behövs nog ett Mig-plan för att ta sig in i den här byggnaden, säger Jans Heinerud lakoniskt.
Ungersk bryggmästare
För att nå vettig verkshöjd på ölen tog Jans och de andra hjälp av en ungersk bryggmästare från Budapest som kom och stannade en hel månad för att lära ut sina kunskaper. Den 22 juli 2014 höll bryggeriet sitt första ölsläpp – en ljus lager vid namn Malgomaj. Namnet har samiskt ursprung och betyder ungefär ”mark som är trampad av renar”. I dag tillverkas fyra ölsorter, alla uppkallade efter platser i länet: förutom lagern så är det Hummelholm, en India pale ale, Röbäck, en red ale och så veteölet Vithatten. En femte öl, en ekologisk pale ale, är på gång och ska släppas i år – även den döpt efter en plats. En jätteliten plats. Pyttig. Sedan får inte ETC Umeå berätta mer.
Koppling till mat
Det som är gemensamt för alla ölsorterna är att de ska ha en koppling till mat, gärna lokal mat. Den ljusa lagern sitter till exempel fint till sill och strömming, den röda alen passar till julmat och husmanskost.
– Vi gör öl som inte sticker ut smakmässigt, de ska vara välbalanserade och stilrena. De ska passa in i ett sammanhang, förklarar Jans Heinerud.
Det märks på fler sätt att ölen bryggs av kulturarbetare med intresse för lokal historia. Formgivningen av flaskorna är noga genomtänkt och etiketterna har bilder från de platser som ölen är döpt efter. Jans Heinerud lyfter upp en ljusbrun flaska med lager och berättar:
– Den här kallar jag för proletärflaskan. Det är ett uttryck som kommer ända från tiden runt storstrejken 1909. Strejkbrytarna som gick in då kunde inte blåsa det bruna glaset, så när bryggeriarbetarna återupptog arbetet efter strejken sade de ”Nu blåser vi proletärflaskan igen”.
Det går bra för bryggeriet, berättar Jans Heinerud – två av de fyra bryggeriägarna jobbar numera på heltid med öltillverkningen – men de värnar samtidigt om det småskaliga formatet. De har ännu inte varit på så många större ölmässor eftersom de inte riktigt har känt sig redo, men ambitionen finns att så småningom börja sälja öl över hela landet.
Än så länge köper bryggeriet råvaror från södra Sverige och Tyskland. Planen är att hitta fler lokala eller regionala leverantörer, fast det där med humle är svårt – det odlas inga riktigt bra sorter norröver. Kulturarbetaren Jans Heinerud har i stället siktet ställt mot Nordiska museet och Julita gård i Sörmland som bedriver humle-genbank. Den ultimata drömmen är att kunna göra lokalt öl på humle från 1750-talet.
– Kan det bli mer kulturhistoriskt än så? säger Jans Heinerud längtansfullt.