Kulturen ska stärkas, nå fler i landet och vara mer jämställd. Det är regeringens mål med kulturpolitiken.
Men för att komma dit är vägen lång – i dag är skillnaderna i kulturutbud stora beroende på var du bor.
– Staten måste satsa på allvar och skjuta till mer pengar, säger Ulf Nordström, kulturchef i Värmland.
Kommunerna som satsar mest ...
Umeå: 2 522
Emmaboda: 2 400
Malmö: 2 244
Vara: 1 976
Gotland: 1 906
Härnösand: 1 882
Gävle: 1 843
Jokkmokk: 1 819
Åsele: 1 759
Trollhättan: 1 740
... och de som satsar minst
Täby: 703
Klippan: 702
Bollebygd: 700
Timrå: 674
Överkalix: 662
Sotenäs: 655
Torsås: 606
Lekeberg: 577
Högsby: 566
Nordanstig: 506
Siffran avser investerade kronor för kultur per invånare (2013).
När regeringen presenterade sin vårbudget för en dryg månad sedan poängterade kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) att kulturen ska nå fler i hela Sverige. Därför vill de höja anslaget till regional kultur med 15 miljoner kronor. Samma summa togs bort i december för att slippa dra in det omdebatterade stödet för kulturtidskrifter. Nu har pengarna alltså återinförts. Bra, menar många av regionernas kulturinstitutioner. Men samtidigt behövs större satsningar.
– För vår del hade vi förlorat ungefär 750 000 kronor, så det är bra att anslaget återställs. Men det blir ändå inte mer pengar än vad vi fick förra året. Det handlar inte om någon uppräkning. Tyvärr har vi fått vänja oss vid det, säger Ulf Nordström, kulturchef i region Värmland.
De senaste åren, mellan 2007 och 2013, har statens utgifter för kultur legat ganska stilla. Samtidigt har landstingens utgifter ökat med 18 procent, och kommunernas med drygt 6 procent, enligt Myndigheten för kulturanalys. Ulf Nordström är inte överraskad över att landsting och kommuner står för allt större andel av kulturkostnaden.
– Det här har pågått under lång tid, staten vältrar över allt större ansvar för kulturen på framförallt regioner. På sikt skapar det problem. Skjuter inte staten till mer pengar kommer vi få se en urholkning undan för undan, där risken är att färre får ta del av kultur av god kvalitet, säger han.
”Anorektisk modell”
Även Anna Söderbäck, kulturdirektör i Uppsala läns landsting, efterlyser större satsningar. Idag får regionerna genom den så kallade kultursamverkansmodellen knappt 20 procent av hela kulturbudgeten. Det motsvarar ungefär 1,3 miljarder kronor. För lite, anser Anna Söderbäck.
– Modellen har varit anorektisk från början. Ska man ha ett rikt kulturutbud får pengar skjutas till på kommunal eller regional nivå. Det gör också att skillnaderna blir större i landet, beroende på hur kommuner och landsting prioriterar, säger hon.
Statistik över vad kulturen i olika kommuner kostar bekräftar att skillnaderna är stora. I till exempel Vara har kulturen per invånare de senaste åren kostat cirka 2 000 kronor, i Emmaboda och Malmö ungefär lika mycket. Samtidigt som den i Nordanstig, Högsby och Lekeberg har kostat ungefär en fjärdedel – mellan 500 och 600 kronor. Generellt kostar kulturen mest i storstäder, under 2013 handlade det om drygt 1 500 kronor per invånare. En orsak tror Terese Bengard, verksamhetschef för Hela Sverige ska leva, är att små kommuner ofta kämpar med en ansträngd ekonomi.
– Många kommuner dras med en problematik med en negativ befolkningsutveckling. Då får de ju mindre pengar i den kommunala budgeten, och får skära ner på kulturen för att klara grunduppdraget, alltså ha pengar till skola, vård och omsorg, säger hon.
Samtidigt tror Terese Bengard att siffrorna ibland kan vara missvisande. I alla fall om det handlar om att mäta kulturutbud. Många kommuner har kanske inte så höga kostnader för kulturen, men ändå ett rikt utbud.
– Det finns en lite felaktig bild av att landsbygden inte har något levande kulturliv. Det kanske inte finns någon opera eller stor teater, men i till exempel bygdegårdar försiggår mängder av aktiviteter som teater och musikföreställningar, säger Terese Bengard.
Men då handlar det sällan om föreställningar som är finansierade av det offentliga, utan snarare om eldsjälar som arbetar ideellt.
– Väldigt många lägger oerhört mycket tid ideellt eftersom de tycker att det är viktigt med ett lokalsamhälle som också har ett kulturutbud. Men de pengar som finns från stat, region eller kommun når sällan ut dit, säger Terese Bengard.
Storstadsbo konsumerar mest
Att kulturutbudet skiljer sig åt beroende på var man bor visas också i vem som konsumerar kulturen. En undersökning från Som-institutet visar att storstadsbor betydligt oftare går på teater, konstutställning, bio, konserter eller dansföreställningar än den som bor på landsbygden. Marie Wallsten, ordförande för Teatercentrum, är osäker på om vårens kulturbudget kommer att ändra på det. Hon menar att det saknas en kulturpolitik för hela landet.
– Som jag ser det finns inte den. Idag är det väldigt olika vad för kultur och hur mycket kultur man får ta del av beroende på var man bor. Det skiljer sig mycket åt från kommun till kommun, säger hon.
Särskilt viktigt tycker hon att det är att kulturen för barn blir mer likvärdig. Visserligen satsar regeringen extra pengar på Skapande skola, som ska garantera att elever får ta del av professionell kultur, men Marie Wallsten menar att systemet har brister.
– Skapande skola är mer en pedagogisk verksamhet. Det behövs, men det behövs också kultur som är mer konstnärlig. Teater för skolan är till exempel jätteviktigt ur en demokratiaspekt. Den som inte har föräldrar som tar med en på teater på fritiden måste kunna få ta del av teater ändå. Det ska inte spela någon roll var du råkar bo.
