BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Det finns en sådan kyla i hur de här myndighetspersonerna resonerar.

Tillsammans med huvudrollsinnehavaren Göran Engman har hon slagit sig ned i ett par bekväma fåtöljer i Stadsteaterns matsal. Ensemblen befinner sig mitt emellan repetitionerna, där Göran Engmans rollfigur nyss har kollapsat över sängen i det sovrum som är pjäsens centrum. 

”Det är en fars med en allvarlig botten”

Handlingen i den tjeckiska dramatikern Pavel Kohouts pjäs kretsar nämligen kring det osannolika scenariot att ett slags beställningskrig ska utspela sig – mot huvudrollsinnehavaren herr Blahas vilja, i hans eget hem och med honom själv som kombattant mot en annan nations slumpvis utvalda medborgare. Något han får reda på när myndigheterna ringer på dörren mitt i natten. 

– Han protesterar ju först och klamrar sig fast vid sina egna kunskaper i juridik, försöker ringa än den ena och än den andra av sina bekanta, men hans argument godtas inte, säger Mikaela Ramel. 

Göran Engman förklarar att han ser paralleller till hur krigets verklighet ändå ser ut, där en människa oftast inte bestämmer själv att tas ut i strid.

– Det är väldigt dubbelt, både väldigt komiskt och roligt och samtidigt fruktansvärt. Jag beundrar sättet som pjäsen är skriven på. Det är en fars, men den har en allvarlig botten.

Psykologisk krigföring

Krig på fjärde våningen är också en berättelse med flera möjliga tolkningar. Det klaustrofobiska tilltalet och krigets lilla format – bara två stridande – gör att den psykologiska dimensionen och den information som herr Blaha får blir avgörande för hur han förhåller sig till striden. Och publiken lämnas med olika tolkningsmöjligheter av det som händer på scenen.

– En del kommer nog att lämna salongen och fråga sig om allt bara har utspelat sig i herr Blahas huvud. Det blir en berättelse om psykologisk krigföring mer än om strid, säger Mikaela Ramel. 

– Men också om hur rädslan och tron på auktoriteter styr i krigsliknande situationer. Många har efter andra världskriget frågat sig hur de som var bödlar i förintelsen tänkte. Det här är en pjäs som visar att med en pistolmynning riktad mot oss så tar helt andra mekanismer över vårt agerande. 

Också författaren Pavel Kohouts historia är intressant – först medlem i det tjeckiska kommunistpartiet, sedan dissident, flykting, en personlig vän till Vaclav Havel och undertecknare av Charta 77. Ett perspektiv som kan ha påverkat hans dramatiska texter. 

Hon säger att hon är förvånad över att inte fler teatrar har satt upp den skickligt gestaltade pjäsen, som trots sin korta speltid tangerar flera allvarliga samhällsfrågor på ett underfundigt sätt. I Sverige är det hittills bara Unga Tur som har spelat pjäsen för några år sedan, och då en något annorlunda version. 

– Det är verkligen konstigt att den inte har plockats upp tidigare.