En alldeles isande sann ögonblicksbild av att vara väldigt ung och väldigt ensam och så utsatt att man inte ens tillåter sig att förstå att det som händer en är fruktansvärt – oacceptabelt. Maggie kallar det aldrig för våldtäkt, inte denna gång, inte heller de som följer, ett pärlband av kränkningar.
Den danska författaren Asta Olivia Nordenhof skriver med en finkalibrerad känslighet för hur människor fungerar. Hon är i grunden poet och skär med sitt språk snitt genom ytskikten, rensar bort fluffet och drabbar med sin sakliga exakthet.
”Pengar på fickan” handlar om Maggie och om hennes man Kurt – två skadskjutna människor från det sena 1900-talets marknadsliberala samhällsutveckling – som författarjaget fantiserar fram ur en glimt av en gård som hon passerar. Den handlar om deras olika liv så som de var, allt som ledde fram till det gemensamma där på gården på Jylland, när 1980-talet tippar mot 90-tal och relationen för länge sedan frusit sönder av stelnad vrede och förtvivlan.
Det är också den första av sju böcker som alla på något sätt ska beröra branden ombord på båten Scandinavian Star. Färjan trafikerade rutten Oslo – Fredrikshavn och 1990 utbröt en brand där 159 människor dog. I polisutredningen lades hela skulden på lastbilschaufför som behändigt nog själv dog i branden och aldrig kunde höras. I efterhand har ett försäkringsbedrägeri framstått som den mest troliga förklaringen, beställt av korrupta affärsmän och utfört av psykopatiska hantlangare.
Berättelsen om turerna runt Scandinavian Star bryter sig in i romanen med författarens frustrerade röst som tydlig avsändare. En detaljerad redogörelse över hur det går till när pengar sätts före människoliv, mättad med återhållen vrede.
Kopplingen mellan färjebranden och Maggie och Kurt är inte glasklar. Kanske är det Kurts investerade vinst från hans bussbolaget som gått till de smutsiga affärerna. Kanske handlar det snarare om den trasiga trasslighet som en korrumperad kapitalism lämnar människor som Kurt och Maggie i – övergreppen som man vänjer sig vid, till sist blir ett med.
Men exakt hur sambandet ser ut spelar inte så stor roll. Maggie och Kurt må vara spöken från ett närliggande förflutet, men trots det lever de och får lov att veckla ut sina av omständigheter så stympade liv. Framför allt Maggie är mångbottnad, avig och älskansvärd. Hon drar sig undan till sovrummet medan Kurt är ute i världen. Han driver sin bussfirma, super till, ligger runt, gör lite business medan hon gömmer sig. Men Maggie är inte bara stum uppgivenhet, hennes livslust ligger och pyr under lager av ärrbildningar. Kärleken till dottern Sofie kan inget ta kål på. Och Maggie har levt ett liv, det finns kvar där, minnena av friheten, känslan av att vara oövervinnerlig.
Kurt är inte heller något entydigt arsle, också han har krossats. Det sköra och vackra i honom smulats sönder tills han bara har spriten och vreden och de tvångsmässiga sveken kvar. Alla yviga handlingar som kan svepa bort det som gör ont.
Asta Olivia Nordenhof framkallar sina romanfigurer lager för lager, lägger på nya färger som komplicerar och nyanserar. Hon försöker inte skapa någon rak realism, men lyckas göra levande människor av dem som alltid brukar skuffas undan det som räknas. ”Pengar på fickan” är lekfull och knivskarp på samma gång, fascinerande och förunderlig.
