Som alla framtidsfilmer kommer ”Crimes of the ­future” med ett slags regelverk för hur världen funkar i sitt här och nu. I korthet är Cronenbergs värld skev. ­Kirurgi är det nya sexet, vilket även sägs i filmen. I den här framtiden känner folk inte längre smärta, och människan tycks göra allt och lite till för att få ­uppleva njutning och känslor. Evolutionen har gjort ett halvt skutt framåt genom att vissa människor har börjat producera nya organ, mutationer. Mer eller mindre på samma sätt som man får cancer så börjar det växa skit i innanmätet på en del. Den här ”verkligheten” blandas med både konst, böjelser, fetischer, politik och köttiga apparater för hemhjälp.

Men mest är filmen ett sätt att få göra djupdyk i det kroppsliga och äckliga som David Cronenberg ­visat upp så ofta förr. I ­”Crimes of the future” ­använder han verktyg från samma låda som i ”The Fly” från 1986, ”Existenz” från 1999 och ”Crash” från 1996. Den sistnämnda i den närmst besatta fascinationen för kroppsliga ­förvrängningar. Cronenberg älskar när det ­organiska, köttiga, beniga, och seniga ­blandas med det maskinella. Och nu när han efter många års frånvaro från genren gör come­back, så vrider han på rejält med bisarra sextravaganser.

Ramhandlingen består i att Saul Tenser (Viggo ­Mortensen) har en kropp som muterar och producerar nya organ i innanmätet. Men han opererar ständigt bort dem, inför publik – som ett performanceverk, vilket gjort honom till en stor och aktad konstnär för dem som älskar att se skalpell möta hud och inälvor. Det här sköts av maskiner som såklart även de är köttiga, beniga och slemmiga – samt av hans partner Caprice (Léa Seydoux).

Om man inte besitter ­samma fascination som David ­Cronenberg för kroppsligt äckelpäckel och hur vi ser ut på insidan eller när vi ­deformeras så tröttnar man rätt snabbt på alla sådana inslag. Det är mycket knivar, kroppar och knullig ­stämning men dessvärre inte så mycket som för ­handlingen ­framåt. Det finns en lite noir-­doftande historia med en mystiskt mördad ­pojke, men mest handlar ”Crimes of the future” om just kroppar, och vad vi kan tänkas göra med dem. Det skulle kunna vara en kritik mot dagens ­skönhetsindustri, men i så fall är den inte ­jättetydlig. ­Behållningen finns i att filmen är oerhört vacker ­visuellt – jo, faktiskt, bortom alla köttsliga närbilder. Sen är det intressant att se stora namn som Mortensen, ­Seydoux och Stewart ge allt i en så här pass smal film. De är samtliga övertygande, men det räcker inte riktigt tyvärr.