En sen lördagskväll på en bar i Göteborg. Två män i 35-årsåldern pratar engagerat om något. 

– Av 26 tjänster var det bara fyra som gick till kvinnor, och då började de kolla varför, och kunde visa att kvinnorna som sökt men inte fått jobben hade mycket bättre meriter, säger den ena av männen.

Det är ju Agnes Wolds undersökning de pratar om. En undersökning vars resultat hamnade i en debattartikel i DN, som publicerades för nästan exakt 20 år sedan. Den står de två männen nu alltså och diskuterar i barsorlet. Men egentligen är det inte så konstigt. För om just detta berättade Agnes Wold när hon sommarpratade i somras, och hennes program blev ett av de allra mest lyssnade. Framförallt delades det flitigt på nätet efter att det hade sänts. Antagligen mycket tack vare historien om forskartjänsterna. Agnes Wold och hennes väninna Christine Wennerås reagerade över att så få tjänster som forskarassistenter på medicinska forskningsrådet, MFR, gick till kvinnor. De bestämde sig för att ta reda på varför och undersökte hur många gånger de sökande hade fått sina vetenskapliga artiklar citerade av andra forskare. Antalet citeringar är ett mått på kvalitet hos en artikel – något som brukar väga tungt när tjänster tillsätts. Men inte i det här fallet. Män med noll till fyra citeringar hade lättare att få en tjänst än kvinnor som hade så mycket som 15 citeringar. 

– Vi förstod att vår undersökning skulle väcka uppmärksamhet. Det gick ju inte att bortförklara den här gången, vi hade svart på vitt att kvinnor faktiskt diskrimineras, säger Agnes Wold. 

”Det var vi som frystes ut”

Och uppmärksammad blev den. Medierapporteringen tycktes aldrig ta slut samtidigt som forskningsrådet slog ifrån sig kritiken. Än värre blev det när Agnes Wold och Christine Wennerås försökte få tag i rådets bedömningsdokument. Då påstods de vara sekretessbelagda, därefter försvunna, och sedan sades det att de hade förstörts, trots att det vore ett brott mot grundlagen eftersom det handlade om offentliga dokument. Tillslut hittades de inlåsta i ett källarrum. Men trots att det var forskningsrådet som borde ha fått mest kritik, var det kanske ändå Christine Wennerås och Agnes Wold som drabbades hårdast. 

– Styrelsen för MFR avgick i och för sig, men det var vi som frystes ut. Folk sa att ”nu kommer ni aldrig få tjänster”, och en tjänst jag i princip redan hade fått drogs plötsligt in. Vi hade gjort något som var tabu, kritiserat MFR. I den världen gjorde man bara inte det, säger Agnes Wold.

Kritiserar amningsråden

Efter att Agnes och Christine gjorde en vetenskaplig artikel av sin undersökning som publicerades i den ansedda tidskriften Nature 1997, tystande dock kritiken. Men inte Agnes Wold. Hon har hunnit med att ta många fler fighter både före och efter det. Bland annat har hon kritiserat amningsråden. Framförallt att amning behövs för att motverka allergier. 

– Från medicinskt håll har man aldrig trott att det är så, men ändå började det spridas som en sanning under 80-talet då fler barn blev allergiska. Det var som att säga att det är ditt eget fel om ditt barn är allergiskt, ja kvinnans fel alltså. 

Även om amning inte längre motiveras med att barn annars blir allergiska, är rådet fortfarande att man bör helamma barnets sex första månader. Också det är absurt menar Agnes Wold.

– Sverige har lovat WHO att propagera för helamning i sex månader. Amning skyddar mot infektion och i fattiga delar av välden är det en vanlig dödsorsak, eftersom man inte har rent vatten att blanda ut tillägg med. Men att lång helmaning därmed ska gälla i Sverige också, det är vansinnigt. Här behöver barnen få smaka på olika saker för att vänja immunsystemet, eftersom det är allergier, inte infektioner, som är vårt stora problem. 

Kvinnor skuldbeläggs

Under sin karriär har Agnes Wold sett otaliga exempel på vad hon menar är liknande dumheter. Råd om hur vi ska leva som framförallt riktar sig till kvinnor. Det gör henne arg.  Men är också ett skäl till att det blev just medicin och klinisk bakteriologi för hennes del. Hon ville ta reda på hur saker egentligen är och hänger ihop.

– Under 70-talet var naturvetenskap helt ute, men jag har alltid varit väldigt intresserad av människokroppen, men också av samhällskroppen. Som mest intressant är symbiosen mellan de två, som när man sa att barn inte får ligga på mage, eller att kvinnor måste amma. Det är bara två exempel av många på när man använder sig av medicinen för att skuldbelägga kvinnan.

Besatta av att städa

För tillfället är det en annan dumhet som retar Agnes Wold – vår besatthet av att städa. En nygammal dumhet i och för sig. Att vi ska ha det rent runt om kring oss är en uppfattning som lanserades runt år 1900 – då skulle man städa mot infektioner.

– Ett tag hette det att vi blir allergiska av damm, men det är ju nonsens. Nu säger man att vi måste städa för att hushållsdamm innehåller kemikalier! Ingenting kan vara en mindre passande plats för kemikalier än damm. 

Agnes Wold tycker överhuvudtaget att rädslan för kemikalier i våra hem är överdriven. 

– Vi har aldrig levt längre, barn har aldrig varit mindre sjuka. De kemikalier vi får i oss är knappast ett hot mot oss, men vissa kan vara dåliga för djurlivet och naturen. 

Det finns uppenbarligt mycket som engagerar Agnes Wold. Att hitta ämnen till det vinterprat som sänds i dag var därför inget större problem. Förutom renlighetsrädsla och onödiga råd kommer Agnes också prata om något annat – klimakteriet.

– Klimakteriet är en evolutionär succé och förmodligen en av de stora orsakerna till människans fantastiska framgångar som art. 

Mer än så vill Agnes inte säga. Den som vill veta varför får helt enkelt slå på radion idag.