15-åriga Julien Gauthier spelar kubb med sin lillasyster Emma, 9 och grannsystrarna Sarah, 14 och Pauline – ”tolv år och tre fjärdedelar”. De bor alla i Paris men tillbringar sina lov här. Julien Gauthier ser frågande ut när Dagens ETC undrar om de läser klassiker i skolan.
– Det är klart vi gör. Molière, Voltaire, Baudelaire ... Det gör väl alla? säger han.
– Vad är klassiker? frågar nioåriga lillasyster Emma.
– Gamla böcker som alla läser. Du kommer att börja med det på högstadiet, förklarar storebror Julien.
– Jag har läst fabler i skolan. Och dikter, säger Emma Gauthier.
Lagerlöf på läslistan
Redan i lågstadiet läser de Jean de la Fontaines fabler, lär sig att recitera enklare dikter av Charles Baudelaire och någon kortare pjäs av Molière.
– I början fick vi åldersanpassade versioner och gick igenom dem med fröken men till slut läser vi originalen, säger Julien Gauthier.
Alla elever i franska gymnasieskolan läser sedan någon filosofisk roman av Voltaire, ett storverk av Victor Hugo, pjäser av Molière, dikter av Guillaume Apollinaire och modernare författare som Marguerite Duras. I kursplanen finns listor på texter för varje årskurs. Lärarna får välja ut men ett antal ur varje lista är obligatoriskt. Mest franska men också utländska verk – som ”Huckleberry Finn” av Mark Twain eller Selma Lagerlöfs ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” – ”Le merveilleux Voyage de Nils Holgersson”.
– Jag har inte läst Nils men jag har sett serien. Jag trodde han var dansk, säger 15–åriga Sarah Dubos.
Candide en favorit
Mer prestigefyllda gymnasieskolor – ofta kommunala skolor i dyra områden som antar elever enligt ett elitistiskt utslagningssystem – ger långa litteraturlistor över sommarlovet.
– Min skola är inte så hård. Men vi måste ändå läsa ”Les Misérables” inför skolstarten om vi inte gjort det ännu, säger Sarah Dubos.
– Vet du hur lång den är? Typ 1 500 sidor!
Hon tycker den är bra.
– Bra och lättläst. Det är svårt att tro att den är skriven för så länge sen, säger hon.
– En del är skrivna på ett gammaldags språk men andra är tänkta för barn och ungdomar och inte alls svåra, säger 12-åriga lillasyster Pauline.
Hennes favorit är den satiriska pikareskromanen ”Candide eller optimismen” av Voltaire.
– Den var rolig, det hände hela tiden något. Och den är inte så lång, säger Pauline Dubos.
Het debatt i Sverige
Sverige är ett av få länder i Europa som saknar en formell litteraturkanon. Begreppet är laddat och titt som tätt blossar debatten upp. 2006 motionerade dåvarande riksdagsledamoten Cecilia Wikström (L) om en kanon och det blev en så hetsk debatt att dåvarande Folkpartiet tillslut backade från tanken.
2017 var det KD-ledaren Ebba Busch Thor som ville integrera nyanlända med hjälp av litteraturkanon i skolan – som en del av de ”svenska värderingar” hon förespråkade. När hon själv inte kunde nämna författarna till de svenska klassikerna ”Gösta Berlings saga”, ”Giftas” och ”Gentlemen” (Selma Lagerlöf, August Strindberg och Klas Östergren) blev idén sågad.
I somras väckte gymnasieläraren Filippa Mannerheim debatten till liv när hon skrev på Twitter att hon tänker ge sina elever en läsläxa över lovet – en klassiker hon själv valt ut. I debatten används ofta Frankrike som (skräck-) exempel – som DN:s Isobel Harley Kamptz: “I Sverige skulle franska tonåringars läsläxor ses som barnmisshandel”
Klassiska romaner i slutprovet
16–17-åriga kompisarna Lara, Claire och Solenne säger att det är mycket läsning de sista åren på gymnasiet. De måste förbereda resonemang om klassiska romaner och filosofer inför slutproven som avgör deras framtid på universitetet.
De tycker inte det är problematiskt att vissa böcker väljs ut och andra bort.
– Det är bra att vi måste läsa klassikerna. Jag tror inte jag hade gjort det annars. Jag älskar ”Bel ami” av Guy de Maupassant, säger Lara.
– Jag gillar Marguerite Duras. Och Françoise Sagan, är hon klassisk? Man vill ju inte sitta vid matbordet och inte ha läst en enda känd roman i alla fall. Det vore skämmigt, säger Claire.
Athéna och Zélie Belcourt, 15 och 12 år, tillbringar sommaren här med mormor Martine – annars bor de i en förort till Bordeaux.
– Jag tycker det är långtråkigt att läsa texterna i skolan. Jag vill läsa annat, säger Athéna som läst två böcker av Albert Camus under skolåret.
– Vi skulle bara läsa ”Främlingen” men så blev det coronakarantän och vi fick läsa ”Pesten” också. Tråkiga böcker, säger Athéna.
– Det beror på. Vi läste ”Le Roi de jazz” om två killar som hette Leon och Noël – samma namn åt olika håll, en vit och en svart. En bra bok om rasism, säger Zélie.
– Ja, av Alain Gerbert. Den läste jag med. Jättebra, säger Athéna.
Bara Athéna har läsläxor över lovet.
Mormor Martine säger att hon gillar det.
– Det är omöjligt för mig att få dem att läsa annars, säger hon
Madame Bovary
Gustave Flaubert
Skandalboken från 1856 om Emma Rouault som gifter sig med Charles Bovary – vilket hon ångrar bittert. Om otrohet, barnasvek, lögn och skuld.
Bonjour tristesse
Françoise Sagan
Sagan var själv tonåring när hon skrev den här kortromanen på 50-talet om en tonårstjejs bekymmerlösa liv tillsammans med sin promiskuösa far. En sommar i Normandie utforskar de sin sexualitet på varsitt håll. Det är de två mot världen – tills pappan inleder en seriös relation med en strikt modergestalt. Tonåriga Cécile smider en plan för att återgå till den gamla tillvaron.
Älskaren
Marguerite Duras
En självbiografisk roman från 1984 i franska Indokina. En suggestiv roman om en rik tonårstjejs passion med en kinesisk affärsman. Om traditioner, rasism, kolonialism – och kvinnlig lust.
Den stora gruvstrejken
Émile Zola
Även Frankrike har en tradition av arbetarromaner. Denna räknas till de stora. Den unge mannen Etienne tar jobb i en gruvby i norra Frankrike och lyckas med sina socialistiska idéer övertyga befolkningen och strejk bryter ut.
