Kina har slutat bekämpa cosplay

Förbud mot kläder som ”sårar nationens känslor”

Att kunna diskutera detta i Guangzhous tunnelbana, med två tjejer i full cosplaymundering, är anmärkningsvärt. 

2023 blev det en världsnyhet när Kinas lagstiftande organ föreslog en lag som skulle förbjuda kläder som ”sårar nationens anda och känslor.” Lagen skulle ge myndigheterna rätt att anhålla, bötfälla eller till och med fängsla personer i upp till ett halvår för detta brott. Det rapporterades av BBC och CNN med flera.

Lagförslaget kom till efter en incident i just Guangzhous tunnelbana, där en kvinna i goth-cosplay greps. Polisen ville bötfälla, men landets lagar tillät inte det – kineser får klä sig ganska fritt, så länge det sker på ett anständigt sätt.

Flera liknande incidenter har rapporterats. Vid en cosplayfestival i östra Kina nekades en kvinna inträde eftersom hon var klädd i en färgglad kimono – som sin favoritkaraktär från animeserien ”Dragon slayer”. Men det traditionella japanska plagget ansågs olämpligt, vilket ledde till en offentlig debatt om huruvida det japanska plagget symboliserade ett hot mot ”nationens känslor”.

Frågan diskuterades på sociala medier. Vissa ansåg att både kimono och cosplay var olämpliga, medan andra tyckte att det var absurt att neka kvinnan inträde. En användare på plattformen Weibo, med namnet ”Douyin”, kommenterade: ”Jag förstår inte. Det var en cosplay-festival, hela konceptet är japanskt.”

Ai och Lei har ingen åsikt om detta och säger att de inte vet vad det handlar om. 

– Jag började med det här för ett par år sedan och det finns många människor i alla möjliga stilar som lever på det här sättet utan problem, säger Lei.

– Jag tycker väldigt mycket om japansk anime, säger Ai.

Ingen som Dagens ETC talar med i Guangzhou har lust att prata politik och att nämna att man uppskattar japansk kultur är känsligt.

Att japanska kulturella uttryck skulle ”såra nationen” är kopplat till det historiska fiendeskapet mellan Kina och Japan. Detta grundar sig bland annat i det andra kinesisk-japanska kriget (1937–1941) och Nanjingmassakern, där hundratusentals kineser mördades och våldtogs av japanska soldater. Grymheterna ligger fortfarande djupt i det kinesiska medvetandet, och överlevare har berättat om sina upplevelser fram till nyligen.

Inställt förbud

Det verkade alltså som att den kinesiska regimen skulle strama åt kontrollen över medborgarnas klädval ytterligare, men så har det inte blivit. Censuren i Kina är stark och ibland brutal – konstnärer fängslas utomrättsligt – men den är inte total. 

Kineserna accepterar inte regimens nycker utan vidare, och viss kritik uttrycks fortfarande offentligt. I det här fallet kritiserades lagförslaget av väldigt många.

”Vem ska avgöra den kinesiska nationens anda, och genom vilka procedurer?” skrev till exempel Tong Zhiwei, professor i konstitutionella studier vid Östra Kinas universitet för politisk vetenskap och juridik i Shanghai, på Kinas Twitter-liknande plattform Weibo.

En annan akademiker, Lao Dongyan, professor i straffrätt vid Tsinghua university i Peking, uttryckte på samma plattform att lagen skulle kunna innebära ett intrång i individens rättigheter.

 ”Statsmakten ingriper direkt i enskilda medborgares dagliga klädsel, vilket uppenbarligen är ett överdrivet ingripande”, skrev hon. Lao Dongyan påpekade också att en sådan lagändring skulle kunna späda på extrem nationalism och möjligtvis intensifiera antagonism med vissa länder, vilket skulle sätta Kina i en ”passiv position diplomatiskt”.

Tack vare den obefintliga transparensen är det svårt att veta hur regimen resonerar, men individens rättigheter brukar inte vara dess främsta fokus. Däremot är den diplomatiska positionen viktig, i alla fall enligt kommunikationen i statskontrollerad media. Och när experter menar att en åtgärd kan skada landets ”anseende” kan det få regimen att hålla tillbaka den.

Uttalat mål försvaga Europas band till USA 

USA:s tullkrig påverkar Kina som vill behålla sin position som ekonomisk stormakt. Ekonomin är ansträngd sedan pandemin. Men den här gången, till skillnad från under Donald Trumps första presidentperiod, är Kina bättre förberett och man försöker aktivt utnyttja de möjligheter USA:s försvagade anseende erbjuder. 

Konstnärer måste etablera och upprätthålla korrekta uppfattningar om historia, nationalitet, stat och kultur

Ett försvagat band mellan USA och Europa och andra länder, har varit ett uttryckligt mål för den kinesiska regimen i decennier. Kinas toppdiplomat Wang Yi har varit på charmturné i Europa och verkar väldigt angelägen om att snabbt förbättra relationerna.

Om Kina nu lyfter lite på järnhanden är det ett rejält trendbrott: Regimen ser politik och kultur som en och samma sak och har under Xi Jinping gått mot mer repressiva metoder. I sitt tal vid ett forum för litteratur och konst i Peking 2014, kritiserade presidenten idén om ”konst för konstens skull” och sa att fri konst ”aldrig kan ge upphov till mästerverk”. 

Endast konst ”som korrekt skiljer mellan rätt och fel” kan anses vara bra. Konstnärer måste etablera och upprätthålla korrekta uppfattningar om historia, nationalitet, stat och kultur, ”annars kommer deras arbete att nå en platå, men aldrig världens topp”.

Xi Jinping erkände konstens makt att forma det offentliga medvetandet och hävdade att den är för viktig för att lämnas åt ”kreativa nycker hos individuella konstnärer”. Därmed inleddes arbetet för att begränsa den konstnärliga friheten ytterligare, på flera fronter, men med Kinas vanliga totalitära medel: lagar, kontroll och en strikt, men ganska oberäknelig censur.

Det har dock inte lett till konst på ”världens topp”, inte ens ur ett kinesiskt perspektiv 

Under partikongressen 2019 tryckte Xi Jinping istället på att Kina måste öka sin globala mjuka makt.

– Vi måste få ut ett gott kinesiskt narrativ och bättre kommunicera Kinas budskap till världen, sa den kinesiske presidenten.

Världens nya ”good guy”

Sedan Donald Trump dragit landet ur flera internationella samarbeten och sammanhang har Kina har försökt utmåla sig som världens nya ”good guy”. Ett exempel är hur Kina har tagit över och fyllt de hål som uppstått efter att Trump fryst bistånd genom USAID. Bistånd är ett kraftfullt verktyg för mjuk makt – det används för att sprida värderingar och skapa en bild av att vara en generös, positiv välgörare.

Men för Kina räcker det inte med bistånd. Man vill också förändra den globala attityden genom kultur, inte minst film.

Regimen har storsatsat på filmindustrin sedan Jinping kom till makten 2012. Delegationer har skickats till Hollywood för att pressa amerikanska producenter att anpassa sina filmer till kinesisk censur. I utbyte öppnar man den gigantiska kinesiska biografmarknaden. Strategin har fungerat bra bland annat för att intäkterna i Hollywood samtidigt rasade.

Kina har också gått in som producenter. Men med motkravet att kineser ska porträtteras positivt. Ett tidigt exempel är ”Gravity” (Alfonso Cuarón, 2013), där Sandra Bullock räddas i rymden av kineser istället för amerikaner eller ryssar.

Samtidigt har Kina studerat den amerikanska blockbuster-industrin för att skapa sin egen propaganda, ibland rena kopior av Hollywood-filmer, men med kinesiskt tema.

Till en början siktade Kina på filmproduktion för den inhemska marknaden.  Xi Jinping kallar det ”peigen zhuhun” (växa rötter och forma själar) – en form av kulturell propaganda. Nu riktar man sig aktivt mot en internationell publik för att ”förändra berättelsen om Kina”, som Xi Jinping uttryckte det under partikongressen 2019. 

Men trots ambitionerna har kinesisk film sällan lyckats på filmfestivaler i väst. Censuren är ofta så strikt och propagandan så övertydlig att den gör filmerna svårförståeliga och ointressanta för en bredare publik. Med få undantag som de animerade filmerna ”Ne Zha” 1 och 2 (2019, 2024) och ”The Wandering Earth” (2019) som visats på europeiska biografer och Netflix.

Men tecken på en något mer flexibel censur har börjat skönjas. 

Teman som kvinnlig sexualitet – som tidigare inte fick skildras – har släppts igenom liksom mörkare historier som inte bara hyllar livet i Kina eller dess hjältar.

Men trots storsatsningen minskade biografintäkterna med 21 procent 2024.  Något måste göras annorlunda.

K-pop inte längre bannlyst

– Jag har alltid älskat amerikansk film och ibland har jag stört mig på att de är bättre än de vi gör i Kina. Men på senare år tycker jag att kinesisk film blivit lika bra, till och med bättre. Det gör mig stolt att vara kines, säger handlaren Chia-Hao, 63, som går på bio flera gånger i månaden och anser sig vara något av en filmkonnässör.

– Jag skulle bli så glad om kinesisk film kunde spridas på samma sätt som amerikansk film gjort här.

Förbudet mot vissa klädstilar har lagts på hyllan, men regimen verkar tveka kring kulturpolitiken i övrigt. Släppa lite på tyglarna och låta konsten vara lite friare eller fortsätta i samma spår?

Japansk och koreansk kultur, som K-pop och koreanska serier, har inofficiellt bannlysts i Kina. Fram tills nu. 

Efter maktskiftet i USA har Kina snabbt mjukat upp sina diplomatiska förbindelser med både Japan och Sydkorea, bägge allierade militärt med USA. Rapporter tyder på att Kina kan komma att lyfta blockaden mot K-kultur, vilket skulle vara en stor ekonomisk fördel för Sydkorea. Om detta stämmer sker det åtta år efter att förbudet mot K-kultur infördes 2017 som en hämnd för att Sydkorea installerade det amerikanska missilförsvarssystemet THAAD på sin mark. 

En av Kinas högsta tjänstemän säger till den koreanska tidningen ”The Korea economic daily” att den kinesiska regeringen ser ett behov av att stärka samarbetet med Sydkorea.

– Från och med nästa månad kommer vi att skicka en kulturell delegation på privat nivå till Sydkorea som ett första steg för att utöka de kulturella utbytena, med målet att helt återuppta det kulturella samarbetet redan i maj, sa tjänstemannen till den koreanska tidningen.

Ibland låter folk på gatan som regimens kommunikatörer

Allt detta är stora förändringar för Kina på kort tid och kan snabbt få märkbara effekter på kinesiskt kulturliv.

– Jag tycker om en hel del japansk och koreanskt mode och musik, säger ekonomen Tsui Huy, 25 som dock menar att kinesiskt håller högst kvalitet.

– Den som tror att Kina gör saker av dålig kvalitet är felinformerad, säger hon.

Tsui Huy ser inga problem med att lyssna på utländsk musik men det finns inte lika mycket.

– När jag var yngre fanns det mycket koreansk musik men det verkar inte vara lika stort längre, säger hon som inte verkar känna till censuren.

Den kinesiska censurens mest framgångsrika mekanism är att den skapar självcensur. Man vet aldrig riktigt vad myndigheterna ska slå ned på så man anpassar sig till vad man tror är ”respektfullt”. 

Ibland låter folk på gatan som regimens kommunikatörer:

– Goth-cosplay var det länge sedan jag såg, det var många som tyckte det var obehagligt så alla slutade med det av respekt, säger 16-åriga cosplayaren Mei-Hui och får medhåll av sin kompis Gu Shufen, 17.

– Alla måste ta hänsyn till varandra, det gäller också kläderna man bär, säger Gu Shufen.

Så sent som i höstas stoppades ett Halloween-firande i Shanghai och kinesiska staten varnade att kinesisk ungdom var ”för passionerade i västerländska festligheter”

Hur det blir med Halloween-firandet 2025 återstår att se. Vill Kina hävda att man nu är en mjuk och öppen stat ser det inte bra ut att skicka kravallpolis på glada, utklädda festprissar.