Men så kom Gellert Tamas Lasermannen år 2002 och efter det förändrades allt.
Det var inte bara en välresearchad och bra skriven bok utan den lyckades även sätta John Ausonius i en samhällelig kontext. Efter Lasermannen har det gjorts en enorm ansträngning inom journalistkåren för att kartlägga den samtida högerextremismen. Numera kommer det kvalificerade böcker så gott som varje månad.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Eftersom Gellert Tamas skrev den första (och i mina ögon fortfarande den bästa) boken känns det logiskt att han nu har skrivit den stora sammanfattningen av kartläggningen. Det svenska hatet heter den, en 550 sidor tjock lunta där varenda betydande högerextremist passerar förbi – från Leif Zeilon som bildade Bevara Sverige Svenskt till en islamist som Taimour Abdulwahab.
Men framför allt är Det svenska hatet en berättelse om Sverigedemokraterna och Kent Ekeroth. Kent Ekeroth blir i boken en symbol för hur den högerextrema rörelsen ändrat sin fiendebild från juden till muslimen, och hur detta i sin tur fött högerextrema reaktioner i den muslimska världen. Och det ska sägas med en gång: den ger en fullkomligt skoningslös bild av samtiden.
Kent Ekeroth är knappast någon okänd person vid det här laget; han har både varit involverad i järnrörsskandalen och Avpixlat-debaclet. Men det Gellert Tamas gör är att berätta hela historien om honom. Kent Ekeroth växte upp i Halmstad. Där blev han tidigt känd som en inåtvänd, aggressiv kille som både mobbade och blev mobbad.
Gamla klasskompisar minns honom som en debattlysten kille med en usel diskussionsteknik. "Ofta började han diskussionerna med att idiotförklara sina motståndare. Sen upprepade han samma argument med allt högre röst", säger en av dem. Särskilt förbannad blev Kent Ekeroth om det handlade om Israel. Som barnbarn till en överlevare från Förintelsen försvarade han allt landet gjorde, även om det handlade om bombningar av bostadsområden.
En sak som jag särskilt fäster mig vid är hur Gellert Tamas beskriver Kent Ekeroths självcentrerade världsbild. Redan i tonåren var han besatt av att tjäna pengar, göra börsklipp och bli framgångsrik. För människor som söker socialbidrag hade han noll förståelse. När han i bokens senare del blir en ledande person inom counterjihadrörelsen mal han oavbrutet på om hur mycket stålar det finns i rörelsen.
När jag läser detta kommer jag att tänka på alla andra biografier jag har läst om högerextremister. Både Anders Behring Breivik, John Ausonius och Peter Mangs var besatta i att bli miljonärer och liksom Kent Ekeroth hatade de bidragstagare. Jämfört med dessa kallblodiga mördare framstår Kent Ekeroth givetvis som en simpel skolgårdsmobbare, men det är slående hur den nyliberala världsbilden binder samman dem. "Get rich or die" skrev Anders Behring Breivik och Kent Ekeroth hade nog hållit med.
Hur kunde en så osmidig och småskuren person som Kent Ekeroth bli en central person i ett av Sveriges största partier? Det är en fråga som ekar genom hela Gellert Tamas bok. Ett svar är att hans hat mot muslimer kom rätt i tiden. I ett särskilt intressant avsnitt korsklipper Gellert Tamas mellan counterjihadrörelsens och SD:s utveckling.
Där visar han hur den debattartikel Jimmie Åkesson skrev i Aftonbladet 2009 – där han påstod att islam utgör det stora hotet mot den europeiska civilisationen – innehöll direkta citat från talet Kent Ekeroth höll på SD:s landsdagar samma år. Kent Ekeroth hade till skillnad från det övriga partietablissemanget ägnat ett årtionde åt att studera den konspiratoriska "eurabialitteraturen". Poängen här är att Kent Ekeroth nog har spelat en större roll i partiet än vad många föreställer sig.
Men Gellert Tamas har också en annan förklaring till hans centrala roll. Han menar att Kent Ekeroth säger det som den medialt slIpade Jimmie Åkesson bara antyder. När protesterna i Syrien bröt ut och hela västvärlden hoppades på demokrati twittrade han surmulet att man borde ställa upp militärfartyg i Medelhavet för att hindra flyktingar från att komma hit.
Och när bilderna på Alan Kurdis döda kropp kablades ut deklarerade Kent Ekeroth stolt att han anmält Stena Line för flyktingsmuggling. En bild utåt, en annan inåt sägs det ofta om SD. Men Gellert Tamas motsätter sig påståendet: om man vill skåda partiets anti-humanistiska själ är det bara att gå in på Kent Ekeroths blogg. Detta är kanske ingen stor nyhet, men Gellert Tamas beskriver den med precision.
Puff nyhetsbrev
Slutligen bör något sägas om bokens stil. Gellert Tamas kan ibland bli lite omständlig då han drar varenda högerextremists hela biografi. Om Peter Mangs och Anders Behring Breivik finns det ju redan viktiga böcker. Samtidigt använder han sig av de biografiska djupdykningarna för att borra sig in i sitt ämne och det finns en slags tålmodighet över hans sätt att berätta som är imponerande.
Det svenska hatet är kanske inte Gellert Tamas bästa bok – mot Lasermannen står den sig slätt – men jag kommer ändå att bära med mig den i en mörk del av mitt medvetande. När jag slår igen den fastnar en bild på näthinnan. Den föreställer Kent Ekeroths elakt flinande ansikte upplyst av mobilskärmens kalla ljus. I bakgrunden sköljer Medelhavet upp döda barnkroppar.
